Så bygger vi ett Sverige där fler får chansen
Sverige har misslyckats med integrationen sedan lång tid tillbaka. Vi behöver kunna validera invandrade akademikers utbildning, satsa på språkinlärning och göra yrkesutbildning till ett förstahandsval, skriver Vivek Noel Munigala, riksdagskandidat för Moderaterna.
Har vi gett upp på integrationen? Jag tror att det, mer än något annat, är den frågan svensk politik måste svara på nu. Redan för minst två decennier sedan misslyckades Sverige med integrationen. Då såg vi kvalificerade människor, chefer och personer med doktorsexamen arbeta som parkeringsvakter.
Problemet finns kvar: i dag har elva procent av utrikes födda i så kallade enkla jobb en forskarutbildning eller lång högskoleutbildning, mot tre procent bland Sverigefödda. Så vad behöver göras — och håller de förslag som nu diskuteras?
Aktivitetskrav är bra, återvandringsbidrag och tvångsblandning fel väg. Men dagens förslag behandlar invandring som en homogen fråga — det är grundproblemet. Vi måste lära oss skilja på människors förutsättningar, redan dag ett i Sverige.
Två verkligheter, två lösningarDen som saknar formell utbildning från hemlandet ska snabbt in i enkla jobb — men på arbetsplatser där man medvetet blandar människor, så att ingen fastnar bland enbart sitt eget modersmål. Målet är inte i första hand att hitta ett jobb, utan att lära sig språket genom det.
Den som är kvalificerad — har utbildning och arbetslivserfarenhet från hemlandet — är den grupp Sverige i dag förlorar mest på. Alltför många hamnar i onödiga utbildningskrav i stället för att få sin kompetens erkänd. Saco uppskattar att det kostar 310 000 kronor att validera en invandrad akademikers utbildning — mot 2,45 miljoner för att utbilda motsvarande kompetens från grunden. En separat funktion för snabb validering skulle göra enorm skillnad.
Forskningen visar att det i dag kan ta upp till åtta år att etablera sig på svensk arbetsmarknad — orimligt, när tre år är ett rimligare mål om vi vågar bygga systemet för det.
Språket kan inte väntaDen som flyttar hit med en partner ska mötas av ett tydligt mål: två arbetstagare per familj, inte en — så överlever svensk välfärd, och så förblir Sverige ett av världens mest jämställda länder med en enorm kvinnlig arbetskraft. Sambandet är tydligt: ju bättre svenska, desto mindre risk att fastna under sin kompetensnivå — 36 procent av dem med goda språkkunskaper är överkvalificerade, mot 54 procent bland dem med sämre. Just därför är tiden att investera i språket nu, inte sedan.
Jag vet det på egen kropp. Som internationell student, mitt i arbetet med min uppsats i statsvetenskap, insåg jag plötsligt att jag hade prioriterat bort svenskan alldeles för länge. Det ledde till en stress jag sent glömmer, när deadline för att ansöka om förlängt uppehållstillstånd närmade sig samtidigt som uppsatsen skulle bli klar. Hade jag fått hela bilden dag ett hade jag sluppit den pressen.
Förbättra matchningenGenom mitt tidigare arbete på Arbetsförmedlingen såg jag paradoxen: samtidigt som hundratusentals står utan jobb uppger sju av tio företag att de saknar rätt kompetens. Matchningsuppdraget måste bli vassare, yrkesutbildning förstahandsval snarare än reservlösning, och fler arbetsgivare våga anställa genom enklare regelverk, praktik och lärlingsanställningar. Det ska alltid löna sig mer att arbeta än att stå utanför.
Sverige har inte råd att låta en enda person — ung, nyanländ eller kvalificerad — bli kvar i väntan. Så länge det finns ett inflöde av människor till Sverige behöver vi en integrationspolitik — men en som kombinerar krav med vägledning, inte den gamla politiken byggd på godtycke och frivillighet. Det är bra för Sverige, och för varje människa som äntligen får sitt första riktiga jobb.
Vivek Noel Munigala, riksdagskandidat för Moderaterna, Stockholms län, tidigare anställd på Arbetsförmedlingen
Inlägget Så bygger vi ett Sverige där fler får chansen dök först upp på Dagens Arena.
Costa’s Baltic tour ends with call for EU budget to bolster Eastern flank
The Brief – AI shot across the bow
Australian trade chief warns EU deal is not guaranteed
”Ett starkt skäl för att stödja Centern”
Liberalernas partiledning har vänt oss socialliberaler ryggen, och jag tror att många i likhet med mig mest känner vilsenhet. Men att Birgitta Ohlsson nu kandiderar för Centerpartiet inger ett visst hopp, skriver Bengt Westerberg.
Brussels has its own Dolly Parton hit
Meta, US states agree $16.7 bn settlement in landmark teen safety case
EXCLUSIVE: EU says don’t trust Trump’s pharma numbers
Desertification summit deadlocked as EU slams ‘concerning’ obstruction
Greece to sign deal for two Italian frigates
Intelligence services didn’t warn of Ceuta surge, says Spanish minister
Bulgaria’s fake vaccination records fuel EU’s worst measles outbreak
Är alla muslimer också islamister?
Det är så otroligt rörigt kring hur vi definierar olika aspekter kring islam. Orsaken är att islam inte begränsar sig till det andliga, den privata trosuppfattningen, utan kräver total makt över det världsliga, över politiken i ett samhälle.
Grundproblemet är att islam inte, likt kristendomen, genomgått en reformation där man skiljt på trossamfundens andliga (individuella/personliga) vägledning och de världsliga (politiska) maktanspråken.
När människor från den muslimska världen flyttat till den kristna världen uppstår därmed omedelbart en kulturkrock. Islamska inslag i väst är femhundra år efter vår uppgörelse med religionens världsliga maktanspråk – religionskrigen i Europa.
Det är därför vi har så svårt att definiera olika aspekter av islam, eftersom islam inte har utvecklats sedan 600-talet och gör absoluta anspråk att styra det världsliga. Religion och ideologi binds samman på ett sätt som är främmande för oss i den västliga civilisationen.
Därför är Richard Jomshofs nya bok Kafir (A&L, 2026) så viktig. Han går till botten med våra problem att förstå olika aspekter kring den främmande fågeln, islam.
Åkesson om muslim som statsministerDet har väckt en del uppmärksamhet att Jimmie Åkesson svarat ja på frågan om en muslim kan bli statsminister i Sverige. Han förklarar det med att religion så som vi uttolkar det i Sverige, är en privatsak. Underförstått, en statsministerkandidat bedöms på sina samlade meriter och sin politiska agenda, inte på vad denne tror privat.
Går det ihop med den hårda kritik Richard Jomshof riktar mot islam? Ja, för Jomshof skiljer mellan muslimer som individer och islam som system, och därmed inte mellan islam och islamism. Det är här den viktigaste distinktionen finns – mellan individens livsfilosofi och religioner som organiserat system. Och i Sverige har individen religionsfrihet. Däremot måste vi skydda demokratin från islam som organiserat system som syftar till att avskaffa demokrati.
Islam är islamism Kafir, sid 35.En vanlig villfarelse i Sverige (och väst) är att försöka göra skillnad mellan islam och islamism, där religionen kan vara präglad av ”tolerans, kärlek och flexibilitet”, medan islamism är ”en ideologi som vill begränsa människors frihet och framför allt kvinnors frihet”, som Nalin Baksi uttryckt det.
Detta är fel. Så kan man inte dela upp islam. Jomshof skriver att detta försök till uppdelning syftar till att “göra religionen oantastlig”. Han fortsätter: “problemet är inte islamismen utan islam, ur vilken islamismen hämtar sin näring”.
Hans slutsats: “Det är tydligt att islam inte är kompatibelt med vårt demokratiska system och att islam därmed inte låter sig integreras i vårt samhälle.”
Stoppa islamska uttryck som hotar demokratinAlltså: Människor födda som muslimer har samma religionsfrihet som alla andra i Sverige, rätten att tro eller inte tro. Däremot ska grundlagar och lagstiftning skydda vår demokrati och rättsstat emot islam där den är demokratins och individuella friheters fiende.
Det är på den sistnämnda punkten Sverige brister. I moskéer predikas islams läror som står i direkt konflikt med svenska lagar och värderingar. Det är här kampen står. Hur motverka antidemokratisk, antihumanistisk, anti-frihetlig propaganda, ofta understödd av utländska regimer?
“Något sådant som islamsk pacifism och icke-våld existerar inte” i skrifterna, påpekar Jomshof (s 328). För att något sådant ska uppstå krävs “en fullständig omstöpning av mentaliteter, avsakralisering av det historiska jihad … utan sådan omprövning kommer det förflutna att förgifta nuet”, för att citera den egyptiskfödde författare Bat Ye’or.
Jomshof vill vinna det “ideologiska kriget mellan två i grunden olika civilisationer” genom att vi tydligare säger ifrån. Åtgärder han tar upp är sådant andra länder i Europa infört. 1) Strypa utländsk finansiering av moskéer och andra aktiviteter. 2) Stoppa alla skattemedel till dessa grupperingar. 3) Verksamheter med extremistiska kopplingar ska stängas. 4) Imamer och andra företrädare som sprider budskap i strid med svenska normer ska utvisas. 5) Inga nya moskéer ska byggas. 6) För att få vistas i Sverige ska en lojalitetsförklaring avkrävas där man erkänner vår sekulära lagstiftning.
Det är åtgärder på politisk nivå. Enskilda muslimer kan vara sekulära, dvs ta avstånd från religionens politiska maktanspråk, och begränsa tron till det andliga. Jomshof skriver, de “sekulära krafter som trots allt finns i delar av det muslimska samfundet” måste naturligtvis stödjas. Detta eftersom två val finns: antingen hålla kvar vid en förlegad religion och ideologi som leder till förtryck, eller distansera sig från dessa idéer.
32 procent vill ha shariaSomliga menar att det är omöjligt att göra detta val, utan att man istället behöver lämna islam helt och hållet för att kunna bli fri. En sådan analys styrks av värderingsmätningar bland muslimer i väst. Nära häften av muslimerna i Storbritannien vill ha sharia (Policy Exchange/ICM, 2016). En mer aktuell mätning från Henry Jackson Society/JL Partners 2024 visar att 32 procent ansåg det önskvärt att sharia införs i Storbritannien. (Andra länder har inte genomfört liknande mätningar, man kan undra varför…)
Jag vill ändå tro att om den svenska samhället, inklusive etablissemang inom politik, akademi, media och civilsamhälle, återfinner självförtroende i att otvetydigt stå för våra västliga värderingar och bekämpar islams värdesystem från infiltration, kan människor med muslimsk kulturell tillhörighet finna en sekulär hållning som bejakar svensk demokrati och rättsstat.
Här finns en paradox. Ju mer överslätande och “tolerant” det svenska samhället är, desto mer militant och hotfullt kommer islam att bli. Bara om vi säger ifrån och tydligt står för våra värderingar (och därmed är öppet och ärligt intoleranta mot islams förtryck) kan en muslimsk sekularism ta form.
*
Richard Jomshofs bok är väl värd att läsas. Här finns också komiska inslag. Som när ett brev från kosacker till Osmanska sultanen c:a 1680 citeras, efter dennes krav på underkastelse:
“Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här … Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, getpojke från Alexandria, Egyptens svinahede, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud…”
Detta under Jomshofs rubrik: Att lära av historien.
”Ställ krav på BUP att samarbeta”
Anklagelserna mot socialtjänsten från två läkare är direkt okunnigt och det gör mer skada än nytta. Det skriver företrädare för Akademikerförbundet SSR som organiserar socialsekreterare.
