Liberalernas partiledning har vänt oss socialliberaler ryggen, och jag tror att många i likhet med mig mest känner vilsenhet. Men att Birgitta Ohlsson nu kandiderar för Centerpartiet inger ett visst hopp, skriver Bengt Westerberg.

Det är så otroligt rörigt kring hur vi definierar olika aspekter kring islam. Orsaken är att islam inte begränsar sig till det andliga, den privata trosuppfattningen, utan kräver total makt över det världsliga, över politiken i ett samhälle.

Grundproblemet är att islam inte, likt kristendomen, genomgått en reformation där man skiljt på trossamfundens andliga (individuella/personliga) vägledning och de världsliga (politiska) maktanspråken.

När människor från den muslimska världen flyttat till den kristna världen uppstår därmed omedelbart en kulturkrock. Islamska inslag i väst är femhundra år efter vår uppgörelse med religionens världsliga maktanspråk – religionskrigen i Europa.

Det är därför vi har så svårt att definiera olika aspekter av islam, eftersom islam inte har utvecklats sedan 600-talet och gör absoluta anspråk att styra det världsliga. Religion och ideologi binds samman på ett sätt som är främmande för oss i den västliga civilisationen.

Därför är Richard Jomshofs nya bok Kafir (A&L, 2026) så viktig. Han går till botten med våra problem att förstå olika aspekter kring den främmande fågeln, islam.

Det har väckt en del uppmärksamhet att Jimmie Åkesson svarat ja på frågan om en muslim kan bli statsminister i Sverige. Han förklarar det med att religion så som vi uttolkar det i Sverige, är en privatsak. Underförstått, en statsministerkandidat bedöms på sina samlade meriter och sin politiska agenda, inte på vad denne tror privat.

Går det ihop med den hårda kritik Richard Jomshof riktar mot islam? Ja, för Jomshof skiljer mellan muslimer som individer och islam som system, och därmed inte mellan islam och islamism. Det är här den viktigaste distinktionen finns – mellan individens livsfilosofi och religioner som organiserat system. Och i Sverige har individen religionsfrihet. Däremot måste vi skydda demokratin från islam som organiserat system som syftar till att avskaffa demokrati.

En vanlig villfarelse i Sverige (och väst) är att försöka göra skillnad mellan islam och islamism, där religionen kan vara präglad av ”tolerans, kärlek och flexibilitet”, medan islamism är ”en ideologi som vill begränsa människors frihet och framför allt kvinnors frihet”, som Nalin Baksi uttryckt det.

Detta är fel. Så kan man inte dela upp islam. Jomshof skriver att detta försök till uppdelning syftar till att “göra religionen oantastlig”. Han fortsätter: “problemet är inte islamismen utan islam, ur vilken islamismen hämtar sin näring”.

Hans slutsats: “Det är tydligt att islam inte är kompatibelt med vårt demokratiska system och att islam därmed inte låter sig integreras i vårt samhälle.”

Alltså: Människor födda som muslimer har samma religionsfrihet som alla andra i Sverige, rätten att tro eller inte tro. Däremot ska grundlagar och lagstiftning skydda vår demokrati och rättsstat emot islam där den är demokratins och individuella friheters fiende.

Det är på den sistnämnda punkten Sverige brister. I moskéer predikas islams läror som står i direkt konflikt med svenska lagar och värderingar. Det är här kampen står. Hur motverka antidemokratisk, antihumanistisk, anti-frihetlig propaganda, ofta understödd av utländska regimer?

“Något sådant som islamsk pacifism och icke-våld existerar inte” i skrifterna, påpekar Jomshof (s 328). För att något sådant ska uppstå krävs “en fullständig omstöpning av mentaliteter, avsakralisering av det historiska jihad … utan sådan omprövning kommer det förflutna att förgifta nuet”, för att citera den egyptiskfödde författare Bat Ye’or.

Jomshof vill vinna det “ideologiska kriget mellan två i grunden olika civilisationer” genom att vi tydligare säger ifrån. Åtgärder han tar upp är sådant andra länder i Europa infört. 1) Strypa utländsk finansiering av moskéer och andra aktiviteter. 2) Stoppa alla skattemedel till dessa grupperingar. 3) Verksamheter med extremistiska kopplingar ska stängas. 4) Imamer och andra företrädare som sprider budskap i strid med svenska normer ska utvisas. 5) Inga nya moskéer ska byggas. 6) För att få vistas i Sverige ska en lojalitetsförklaring avkrävas där man erkänner vår sekulära lagstiftning.

Det är åtgärder på politisk nivå. Enskilda muslimer kan vara sekulära, dvs ta avstånd från religionens politiska maktanspråk, och begränsa tron till det andliga. Jomshof skriver, de “sekulära krafter som trots allt finns i delar av det muslimska samfundet” måste naturligtvis stödjas. Detta eftersom två val finns: antingen hålla kvar vid en förlegad religion och ideologi som leder till förtryck, eller distansera sig från dessa idéer.

Somliga menar att det är omöjligt att göra detta val, utan att man istället behöver lämna islam helt och hållet för att kunna bli fri. En sådan analys styrks av värderingsmätningar bland muslimer i väst. Nära häften av muslimerna i Storbritannien vill ha sharia (Policy Exchange/ICM, 2016). En mer aktuell mätning från Henry Jackson Society/JL Partners 2024 visar att 32 procent ansåg det önskvärt att sharia införs i Storbritannien. (Andra länder har inte genomfört liknande mätningar, man kan undra varför…)

Jag vill ändå tro att om den svenska samhället, inklusive etablissemang inom politik, akademi, media och civilsamhälle, återfinner självförtroende i att otvetydigt stå för våra västliga värderingar och bekämpar islams värdesystem från infiltration, kan människor med muslimsk kulturell tillhörighet finna en sekulär hållning som bejakar svensk demokrati och rättsstat.

Här finns en paradox. Ju mer överslätande och “tolerant” det svenska samhället är, desto mer militant och hotfullt kommer islam att bli. Bara om vi säger ifrån och tydligt står för våra värderingar (och därmed är öppet och ärligt intoleranta mot islams förtryck) kan en muslimsk sekularism ta form.

*

Richard Jomshofs bok är väl värd att läsas. Här finns också komiska inslag. Som när ett brev från kosacker till Osmanska sultanen c:a 1680 citeras, efter dennes krav på underkastelse:

“Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här … Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, getpojke från Alexandria, Egyptens svinahede, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud…”

Detta under Jomshofs rubrik: Att lära av historien.

Bankskatter lägger en våt filt över kreditgivningen och tillväxten i ekonomin. Det är viktigt att förstå att en ny bankskatt ytterst skulle betalas av bankernas kunder, skriver Hans Lindberg, Svenska Bankföreningen.