Dick Erixon

Valet närmar sig och med det ökar Socialdemokraternas oärliga och uppenbara förvrängningar av statistik.

Det är sorgligt att se hur ett parti avsiktligt försöker vilseleda väljarna. Exemplen är många Här är fall som Ludvig Aspling (SD) avslöjar i X.

S använder SD:s budskap mot SD. Men det är total bluff.

Ännu en bluff från S

Men det är inte bara om arbetskraftsinvandring som “arbetarrörelsen” skamlöst bluffar. Jimmie Åkesson visade i Facebook hur LO valarbetar mot höjd pensionsålder, medan Socialdemokraterna föreslår höjd pensionsålder.

Budgethål för S: 50-90 miljarder kr

Ett annat exempel är när S gör grafer över nya bidrag till väljarna efter inkomst, men inte räknar med övriga ekonomiska effekter.

Denna graf har Edward Riedl krossat i debattartikel: 8 av 10 förlorar på Anderssons politik:

Bakom löftet döljer sig en avgörande detalj som Socialdemokraterna systematiskt undviker att tala om. Man har gjort ett medvetet val i sina beräkningar: de räknar bara med de förslag som ger folk mer pengar och utelämnat allt som kostar. … Tillsammans summeras S-löften redan nu till ett budgethål på mellan 50 och 90 miljarder kronor.  

Finansdepartementet har gjort det som Socialdemokraternas väljer att inte göra: räknat på hela politiken. I verkligheten innebär deras politik att minst 8 av 10 som arbetar får det sämre, inte bättre. För en vanlig familj med en polis och en sjuksköterska handlar det om skattehöjningar på minst 2 000 kronor i månaden, bara för att täcka ett budgethål om 50 miljarder.

Men det stannar inte där. Magdalena Anderssons samarbetspartner Miljöpartiet vill göra bensin och diesel 10 kronor dyrare vid pump, vilket har Socialdemokratiskt stöd. Vänsterpartiet kräver en fastighetsskatt på tiotusentals kronor per år för den som äger sitt hem. Även detta understött av Socialdemokraterna, som långt ned i deras budget gömt att ”skattebasen ska breddas”. Det nationalekonomiska kodordet för fastighets-, förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt. 

Uppvisning i gaslighting

Dennis Slotteborn summerar den socialdemokratiska valtaktiken väl.

Det är fortsatt spelet om makten som dominerar svensk debatt, inte om ledarskap och bygga förtroende för den sakpolitik man vill föra. Ett skäl är att 80 procent av nuvarande och kommande riksdagsmajoritet är för Tidö-avtalets sakpolitik. Då blir journalisternas fokus istället vem som tar vem i regeringsfrågan.

Visst är det absurt. Så som det låter – vilket naturligtvis inte betyder att det skulle bli så – är S överens med SD, M, KD och L om att fortsätta den linje som Tidöavtalet stakade ut. Socialdemokraternas budskap är nu att Magdalena Andersson som S-statsminister inte tänker göra några kraftiga vänstersvängar. Osäkra väljare kan därför lugnt byta från Tidö-parti till S.

Första frågan blir: Varför då, om politiken blir densamma?

Gammal goodwill lever kvar

Svaret är att S-taktiken bygger tungt på den goodwill som Socialdemokratin fortfarande lever på från dess långa regeringsperiod på 1900-talet. Man misslyckades med allt under regeringsåren 2014-2022, men lutar sig på framgångarna 1932-1976. Denna goodwill som regeringsduglig borde ju vara förbrukad, men jag tror det ligger något i partiets förhoppningar om att det finns mer att klämma ur gammal goodwill. Detta eftersom vi lever i en osäker värld samtidigt som inrikespolitiken behöver läggas om rejält. Även om det är sakpolitik i Sverigedemokratisk riktning, finns väljare som hoppas S kan klara av det eftersom SD fortfarande är ett oprövat kort.

Själv tror jag inte ett ögonblick på att ledande socialdemokrater idag ens kan jämföras med föregående generationer. De tongivande runt Andersson är fortfarande Damberg, Ygeman, Johansson och Strandhäll som misslyckades kapitalt som ministrar. Och de få nya namnen imponerar inte.

Hur ska Magdalena Andersson bli statsminister?

Fråga två blir hur Andersson ska väljas som statsminister efter ett val då rödgröna fått riksdagsmajoritet och hennes statsministerambition är att fullfölja Tidö?

Självklart kan hon få stöd från nuvarande majoritetspartier om hon lägger fram lagförslag och budgetar som ligger i linje med Tidöavtalet. Men! Först ska hon ju bli vald till statsminister! Hur ska det gå till?

Hon har en rödgrön majoritet som bas. Om hon till den säger att hon nu ska föra högerpolitik, är det någon som tror att de tre små rödgröna partierna kommer att låta henne bli statsminister? Inte jag.

Och skulle hon till talmannen säga att hon vill bli vald till statsminister eftersom rödgröna har majoritet i riksdagen, men önskar stöd från borgerliga och konservativa, kommer ju talmannen att från dessa partier få svaret nej tack.

Varför ska SD, M, KD eller L rösta för Andersson när de förlorat valet och hennes anspråk på statsministerposten bygger på en rödgrön majoritet? Det skulle vara ett svek mot de egna väljarna, att deras röster plötsligt användes för att utse en socialdemokratisk statsminister.

Taktikspel på en helt ny och cynisk nivå

Vad Socialdemokraterna försöker sig på är rakt igenom cyniskt. Väljarna ställs åt sidan så fort mandaten är fördelade. I riksdagskorridorerna skulle partierna plötsligt förhandla om helt nya konstellationer.

Ja men riksdagsvalet är representativt och de representanter som väljarna har valt måste kunna hitta lösningar. Eller som Centerpartiet uttrycker det, “det är sakfrågorna som avgör”. Jo men demokrati handlar inte enbart om sakfrågor. Då skulle vi ju inte behöva partier utan ha folkomröstningar om sakfrågorna.

Sedan tidens början har ledarskap i människoflocken varit central. Och ledarskapet är en kombination av person och politik. Nu försöker Socialdemokraterna separera dessa. Först ska väljarna välja person – och då kan Magdalena Andersson vinna. Sedan ska politiken bestämmas – och då blir det högerpolitik a la Tidö.

Detta är en utopisk tanke, som inte håller. Väljarna kommer att känna sig svikna och bedragna om en S-röst innebär högerpolitik och en M-röst betyder S-statsminister.

Sverige blir mer oberäkneligt än Trump

Om jag har fel och S får som man tänkt sig, då kan ingenting förutses i svensk politik. Ingenting i svensk politik skulle gå att förutse. President Trump skulle framstå som höjden av stabilitet i jämförelse. Trumps MAGA-väljare är nöjda, men jag undrar om väljarna som röstat på S, M och andra partier som skulle dras med i spelet, skulle tycka. Min gissning är att de skulle bli rätt så förbannade.

Och kom ihåg. Demokrati är inte ett val, utan återkommande val då väljarkåren kan omvälja eller kasta ut sittande styre. Om politiken blir så cynisk som S hoppas på, är risken stor att de partier som ger sig in i den leken förlorar stort i valet 2030.

*

Artiklar i regeringsfrågan: Den nya jättebreda mitten (G-P), Andersson om rödgrön regering: ”Komplicerat” (Expressen), Baudin (S): Det är dumt att låsa sig till V och MP (Expressen), Andersson (S): Ingen rödgrön samling före valet (SR), Kaos väntar om V tar plats i regeringen (DI), Andersson har splittrat de rödgröna (Aftonbladet), Tidöledarna: Om Andersson prövas kommer vi att rösta nej (Debattartikel), Andersson svagare som S trumfkort när Kristersson knappar in (SVT)

I Europaparlamentet är det inte alls avreglering och mindre bördor som står på agendan. Tvärtom. Varje session debatteras nya regler, nya föreskrifter och nya skatter.

Det gjorde mig irriterad när ny idé debatterades – EU-skatt på spel och vadhållning. Här är mitt tal och replikskifte med en av initiativtagarna.

Stoppa sossarnas skattedrömmar  

EU-byråkratin och vänsterns fantasi för nya skatter tar aldrig slut;

Skatt på krypto.
Skatt på tobak.
Skatt på elektronikskrot.
Skatt på techbolag.
Skatt på oljebolag.
Förmögenhetsskatt.
Lyxskatt.
Importskatt på koldioxid.
Finansiell… pic.twitter.com/qKW6nzjPVX

— Dick Erixon (@DickErixon) May 23, 2026

Här är skatteförslagen jag nämner:

• Skatt på kryptovaluta
• Ny skatt på tobak
• Skatt på elektroniskt skrot
• Skatt på techbolag, som Amazon och Facebook
• Ny bolagsskatt på omsättning
• Skatt på oljebolag
• Ny förmögenhetsskatt
• Skatt på lyxprodukter som sportbilar
• Ny ekologisk importskatt på varor
• Finansiell transaktionsskatt på aktier
• Skatt på digitala annonser

Och nu föreslås ny skatt på spel och vadhållning.

Människors värderingar har ändrats. Ny studie visar på stora skillnader jämfört med 2006 – för 20 år sedan.

Om detta handlar helgens Riksronden.

Medierna undviker noga att rapportera att Sverige inte bidrar till växthuseffekten eftersom vi inte har några utsläpp när man tar med hur mycket koldioxid våra skogar tar upp.

Naturen är komplicerad och motståndskraftig. Många gröna aktivister förstår inte det. Man har gjort miljö och klimat till religion. Och vi ska plåga oss själva, även om det inte behövs.

År 2024 uppgick Sveriges territoriella utsläppen till 47, 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter från trafik, industri mm. Samtidigt var nettoupptaget i svenska skogar och marker cirka 54,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det innebär ett nettoupptag av koldioxid om cirka 7 miljoner ton, eller 0,6 ton per capita.

En förklaring är att en så stor andel av vår elproduktion är fossilfri – inte minst vattenkraften och kärnkraften. Andra länder bränner gas och kol i stora mängder.

Källa: Ekonomifakta.

Den vecka i månaden då Europaparlamentet håller till i Strasbourg ägnar vi åt att votera om en rad förslag till konventioner men också en hel del meningslösa uttalanden.

Hur gick veckan i maj? Jag diskuterar med Richard Byfält i rökrummet.

I rökrummet diskuterade vi veckans galenskaper i EU-parlamentet. pic.twitter.com/qjDf5EE2cN

— Dick Erixon (@DickErixon) May 21, 2026

En av de mest historiska insatserna som nuvarande riksdagsmajoritet genomför är den enorma omläggningen av straffrätten, där brottsoffer sätts i centrum istället för som sedan 1960-talet brottslingarna. Ändringen är chockerande för många jurister som vant sig vid att tycka synd om våldsverkare, bedragare och andra kriminella.

Juridik är lite speciellt. Vad som är sant står inte i fokus, utan vad som går att bevisa. Det gör att kriminalpolitiken haltar. Exempelvis har nuvarande lagstiftning kring våldtäkt inneburit att man inte går på vad som kan bevisas, utan på vad kvinnan i målet säger. Om hon tycker att hon blivit våldtagen av en man, dagen efter akten, ja, då döms mannen trots att det inte finns bevis för att han gjort något som kvinnan i akten inte ville. Detta är ett beklagligt avsteg från rättsstatens grund. En eftergift för feminismen.

Att fälla någon för brott utan bevis är djupt allvarligt för rättsstatens överlevnad. Man tar steg mot “klantänkande” som i Mellanöstern. Vem som säger något är mer avgörande än vad som faktiskt hänt. I Solna tingsrätt dömde två muslimer att ett åtal skulle avvisas eftersom den tilltalade parten var från en aktad familj.

Detta problem kvarstår.

Ny straffrätt

Men när det gäller bevisade våldsbrott har Tidöregeringen tagit en ny straffrätt i hamn. Den sätter brottsoffer i centrum. Kriminella tycker man inte längre mest synd om.

Detta har fått många jurister att gå i taket. Men här är det intressant med en jurist av skrået, Krister Thelin, som i SvD skriver:

Regeringens politik på straffrättens område är något av ett paradigmskifte: gärningsmannahänsyn får vika för en mera brottsofferinriktad straffrätt, som betonar straffets syfte att ge upprättelse. För de jurister som vant sig vid nuvarande ordning – och i en del fall varit med om att bygga upp den – kan det te sig omvälvande. 

Mot övertonerna i debatten påpekar han:

Men ytterst är det regeringen som bestämmer vad som ska föreläggas riksdagen, den yttersta beslutsfattaren. Regeringar av olika färg har under årens lopp valt att bortse från lagrådskritik. Lagrådet har inte vetorätt. I en demokrati och rättsstat bryts meningar i öppen debatt när det gäller politiska frågor.

Det är viktigt att komma ihåg.

Det är ännu en märklig tillställning när S-toppen håller pressträff och vill ha mer samarbete. Men något formellt regeringssamarbete tänker man inte ordna med de partier man behöver stöd från: V, MP och C.

Varför talar socialdemokraterna så mycket om politiska spelet? Förmodligen därför att man inte har någon egen sakpolitik. Iallafall ingen som man tror väljarna gillar. Istället talar man om “samarbete”.

– Viljan till samarbete har försvagats. Vi måste anstränga oss för att komma tillbaka till en samarbetsanda, säger Mikael Damberg (S) på pressträff.

Men Socialdemokraterna går dock till val som enskilt parti.

Säga vad man vill är valsänke

Om man vill ha samarbete borde man ju göra som på regeringssidan, komma överens om vilket regeringsprogram som ska genomföras vid valvinst.

Men det vägrar S att organisera. Skälet är enkelt att förstå. Då måste MP få med att kärnkraften ska avvecklas. V vill ha med höjda skatter. C vill ha öppna gränser. Alltihop är valsänken, sådant som inte vinner nya väljare utan tvärtom skrämmer bort egna väljare.

Göra V, MP och C till dörrmattor

Istället talar S om samarbete med motståndarna. En något lustig strategi. Först ska man vinna valet genom att räkna V, MP och C till sitt underlag för att kunna fälla sittande riksdagsmajoritet. Men när det väl skett, vänder man V, MP och C ryggen för att istället försöka förmå M, KD och L att samarbeta med en socialdemokratisk statsminister.

Inte så lite önsketänkande här.

Nej, den som vill se en stabil regering som fullföljer politiska agendor man är bekväm med och som har inletts väl under senaste fyra åren, ska naturligtvis rösta på Tidö-parti. Allt annat kommer att leda till kaos, röda linjer, blockader, stängda dörrar och att Sverige tappar fart.

Att kasta epitetet “rasist” på meningsmotståndare är vardag. Det dödar debatten. Skadar politikens möjlighet att ta itu med verkliga problem. För frågan är, i vilka kretsar finns rasism och hat mot minoritetsgrupper på riktigt?

De få studier och iakttagelser som gjorts om fördomar resonerar i vaga och generella termer utan att gå in på vilka det är som hatar.

Forum för levande historia har publicerat rapport i vår som visar att det har skett en 31,9-procentig ökning från 2013 till 2025 i negativa attityder gentemot sexuella minoriteter och judar. Och det framgår av studien att det är bland de som anger att de är muslimer som de negativa attityderna mot dessa grupper är som störst. Detta blev dock inte föremål för någon allmän diskussion i medierna. Rapporten försvann snabbt in i glömska.

Talar om rasism utan att veta

RFSL, förbundet för sexuellt likaberättigande, har i en reportageserie i GP påtalat att ”De yngsta uttrycker ett väldigt öppet hat och hot” när deras representanter kommer ut i skolor. RFSL vill dock inte tala om från vilka grupper elever detta hat främst kommer ifrån.

I en GP-ledare skriver Adam Cwejman: “Det finns gott om handlingsplaner mot rasism, åtgärder och insatser. Skolornas och förvaltningens insatser ska utvärderas varje år. Men tydliga kartläggningar och attitydmätningar lyser med sin frånvaro. [M]an vet helt enkelt inte var … problemet är störst och var insatserna ska riktas. Rätt konstigt om man tänker på hur mycket möda som läggs på att motverka rasism och diskriminering.”

Vem är det som hatar vem?

Så klart. Den politiskt korrekta synen är ju att det är svenskar som är rasistiska mot invandrare. Men mycket talar för att det snarare är invandrargrupper från regioner där rasism är oerhört utbredd som tagit med sig dessa värderingar till Sverige. Rasismen kan alltså vara värst i migrantgrupper, som riktar sitt hat mot andra minoriteter (och till minoriteter hör ju nu också etniskt svenska elever på vissa skolor).

Och självklart behöver handlingsplaner se väldigt annorlunda ut om det är invandrare som uttrycker rasism och hat mot andra. Då ska ju insatserna ske mot dessa grupper. Inte skuldbelägga svenskar för att vara något de inte är.

Ett skäl till GP-ledaren är att den icke-socialistiska oppositionen i Göteborgs kommun nu har lagt yrkande i grundskolenämnden om att etablera ”ett systematiskt och återkommande mätinstrument för att kartlägga och följa värderingar och attityder bland elever”. 

Det är bra – om man inte igen försöker dölja, utan tvärtom tydligt klargöra, vilka det är som i högre grad uttrycker fördomar och oacceptabla värderingar om minoriteter.

Vi har talat mycket om “vildar” i svenska riksdagen. Men fenomenet finns ju i alla folkvalda länder. Dock är deras tillvaro mer ifrågasatt än någonsin. Både i Sverige och USA behöver regeringssidan ha full uppbackning för att kunna regera. Att partivänner röstar emot egna partiet tolereras allt mindre. I USA förlorade republikan primärval sedan han röstat emot Trump ett flertal gånger.

Det blev ett av de hetaste primärvalen i USA på länge. Primärval handlar om att respektive parti väljer vem som ska företräda partiet i valkretsen i november. Republikanske kongressledamoten Thomas Massie har varit en uttalad kritiker av Trumps politik, exempelvis kräver han stopp för allt stöd till Ukraina, att USA lämnar Nato och anses ha band till Ryssland. President Trump gav sitt stöd till en republikansk utmanare i hans valdistrikt, och Ed Gallrein vann i natt med 55% mot 45%. Därmed får Trump det enklare att regera, om Gallrein vinner valkretsen i november.

Ska vi inte ha plats för avvikande röster i våra folkvalda parlament?

Förr argumenterade jag för det. Det var i en tid då samhällsutvecklingen var stabil och enigheten om färdvägen var stor. Då är det uppfriskande att låta debatten breddas med avvikande röster.

Men nu lever vi i oroliga tider. Demokratier i väst blir utmanade på världsscenen av ett växande inflytande av Kina och andra totalitära stater. Väst sackar efter. Kriminaliteten är omfattande. Oenigheten mellan vänsterradikaler och konservativa är större än någon levande person upplevt. I en sådan tid behöver de som vunnit regeringsmakten ha en tydlig uppbackning av de sina. Bara då kan de åstadkomma något. Opposition får ta form inför nästa val, inte under mandatperioden. Annars urholkas makten och demokratin blir paralyserad.

Kvittning hjälper vildar

Det kvittningssystem som svenska riksdagen haft har bara “säkrat” majoriteten vid tillfällig frånvaro (sjukdom, tjänsteresor mm). När några vildar ville fälla ett mycket viktigt förslag från Tidö om att skärpa reglerna för att erhålla medborgarskap, skulle kvittningssystemet – om det tillämpats som överenskommet – hjälpa vildarna och oppositionen att fälla förslaget. Det var därför Sverigedemokraterna skickade in utkvittade ledamöter för att se till att den majoritet som svenska folket röstade fram 2022 faktiskt avgjorde frågan.

Detta debacle visar hur destruktivt det är med vildar när en regering försöker vara handlingskraftig och genomföra den politik man vann val på.

I vår tid har vi i väst helt enkelt inte råd med vildar som avviker från partilinjen, den linje som väljarna röstat för. Demokratins handlingskraft i en svår tid kräver att partiledningar, regeringar och presidenter får använda den majoritet man vunnit i val. Enstaka avvikare undergräver handlingskraften och därmed demokratin i en tid då totalitära krafter i omvärlden utmanar den demokratiska civilisationen.