Dick Erixon

Det råder frustration i EU-byråkratin att Europa är sidsteppat när de tunga aktörerna agerar på världsscenen. USA, Kina, Ryssland kan agera snabbt genom sina presidenter, medan EU leds av en byråkrat utan mandat. Vad göra åt det?

Det knakar inom EU, rapporterar Politico. Oförmågan att agera i den nya geopolitiska verkligheten har förstärkt de institutionella spänningarna inom unionen, som ju har tre huvuden (byråkratiska kommissionen, nationella ministerrådet och demokratiska parlamentet). Även inom EU-kommissionen råder spänningar.

Ordförande Ursula von der Leyen och EU:s toppdiplomat Kaja Kallas har drabbat samman om vem som ska ta ledningen i utrikespolitiken. Frankrikes utrikesminister Jean-Noël Barrot har varnat Ursula von der Leyen och uppmanat henne att respektera gränserna för sin roll under ett möte med EU-ambassadörer förra månaden.

Enighet eller köra över de små?

Och medlemsländerna har olika syn. Medan Tyskland och Spanien vill se majoritetsbeslut, och därmed möjligheten att köra över vissa medlemsländer även om utrikespolitik, anser Frankrike, Belgien och mindre medlemsländer att det är viktigt att försvara vetorätten och medlemsländernas nationella självbestämmande. ”Att inleda en debatt nu om europeiska enhällighetsregler tror jag skulle vara det kortaste sättet att försätta dem i verkliga problem”, sa Belgiens premiärminister Bart De Wever till reportrar i Bryssel förra månaden.

Diplomater varnar i Politico för snabba organisatoriska förändringar. “Utrikespolitiken är fortfarande en nationell kompetens och vi bör inte gå över till kvalificerad majoritetsomröstning.”

Men trots det pågår “informella” samtal på hög nivå mellan stora medlemsländer där man utforskar möjliga lösningar, inklusive att ge utrikespolitiken större framträdande plats i Coreper-möten på ambassadörsnivå och att reformera EU:s utrikestjänst för att förbättra beslutsfattandet. Detta enligt diplomatkällor till Politico.

Coreper står för “permanenta representationerna”, alltså medlemsländernas diplomater som förbereder ministerrådets möten.

Frankrike har rätt, för en gångs skull

Ett skäl att Frankrike för en gångs skull står på mindre medlemsländers sida är att man är mån om att behålla makten över det egna kärnvapenprogrammet. Skulle vetorätten i utrikespolitiken försvinna, skulle EU kunna anse sig ha rätt att besluta om hur de franska kärnvapnen ska användas taktiskt.

Utrikespolitiken är det yttersta beviset på en nations suveränitet. Utan eget rätt att bestämma relationerna till utlandet förvandlas nationer till underordnade provinser i en större statsbildning, union. Vill vi göra Sverige till en maktlös provins?

Skulle inte tro det.

Här video med kommentar från besöket i Malta.

EU ska inte finansiera asylaktivism

Budgetkontrollutskottet besökte nyligen Malta för att granska EU:s asylbyrå. Myndigheten spenderar idag nästan två miljarder kronor per år och EU-kommissionen vill öka detta med 47 procent. För en verksamhet som till stor del kan sammanfattas… pic.twitter.com/MR5vKwvewq

— Dick Erixon (@DickErixon) April 7, 2026

För mig finns inget större nöje än att se när en arrogant makthavare avslöjas som dåraktig hycklare, inte genom högljutt prat utan genom underförstådd tystnad mellan raderna. Det är som en intellektuellt fäktningsmatch där skrävlaren tappar byxorna – och all trovärdighet.

Det är inte ofta det sker, och eftersom det kräver stor närvaro för att uppfatta dödsstöten, missar journalister ofta de största retoriska mästerverken. Och jag tror den vilda polarisering som sker i väst har sin orsak i att vår förmåga, vårt skarpsinne har förslöats så mycket att vi inte uppfattar intellektuell skärpa – för att istället ta till banala storsläggor.

Jag skrattade högt när jag såg detta klipp på drygt två minuter där just en tyst intellektuell dödsstöt träffar mitt i prick. Det är konservative senatorn John Kennedy från Louisiana som förhör juristprofessor Laura Donohue vid Georgetown University.

Professorn vill begränsa polisens lagliga verktyg så att de blir helt paralyserade inför våldskriminella.

Därför frågar Kennedy vilka begränsningar i handlingsutrymmet hon vill se. Hon radar upp lagstiftning som borde hindra polisen från att ingripa. Detta för att upprätthålla amerikanska konstitutionen.

Sedan frågar Kennedy om hon kan delge vilka beslut hon fattat som ledamot av  Foreign Intelligence Surveillance Court. Om hon godkänt olaglig avlyssning av Donald Trump och andra republikaner.

Då plötsligt vägrar hon att svara. Då spelar konstitutionen ingen roll längre.

Vilken hycklare! Konstitutionen betyder absolut ingenting för henne som vänsteraktivist. Hon reducerar konstitutionen till ett redskap för att sätta dit konservativa motståndare.

Demokraternas maktmissbruk

I Sverige känner få till hur Obama och Biden använt djupa staten för att förfölja och eliminera republikaner. Det var inte bara Trump som utsattes för skenrättegångar. Många vanliga väljare som röstade på “fel” parti straffades av Biden. Exempelvis utfärdade chef i FEMA, motsvarande Räddningsverket, direktiv efter orkanen Milton 2024 om att hoppa över hem som hade valplakat för Trump på tomten.

Detta vidriga sätt att urholka likhet inför lagen granskas inte av etablerade medier, eftersom det är vänstersidan som använder dessa fula tilltag.

Senator Kennedy avslöjar hur jurister väljer att tolka lagar som det passar henne. Polariseringen kan bara reduceras om “experter”, myndigheter och medier blir hederliga och agerar lika, oavsett politisk tillhörighet.

I Dagens Nyheter ondgör sig akademiker över att politiker avfärdar klimatkritik och kritik mot tuffare kriminalpolitik från “experter”. Men de har sig själv att skylla eftersom de blivit alltmer öppet vänsteraktivistiska.

Att vikarierande klimat- och miljöministern Johan Britz (L) avfärdade kritiken från sitt eget expertråd anses av statsvetare i DN vara ett färskt exempel på att det blivit vanligare att regeringen avfärdar Klimatpolitiska rådet. Detta råd påstår att regeringens klimatpolitik är “otillräcklig” för att nå EU:s klimatmål för 2030, 2040 och 2045.

Men dessa så kallade “experter” borde känna till att vi i EU håller på att rulla tillbaka de överdrivna och hysteriska mål som EU-parlamentet var med och satte upp under förra mandatperioden 2019-24.

Och Britz påpekar att rådet inte fångar upp akuta omvärldshändelser som inflationskriser eller krig som i högsta grad påverkar politikens dagordning.

– Och till skillnad från rådet behöver vi som är politiker också förhålla oss till allmänheten och förena klimatmål med andra samhällsmål som konkurrenskraft och hushållens ekonomi, säger Britz.

Statsvetaren Göran Sundström menar att regeringen ignoerar myndigheters och experters råd och lyfter i DN fram att regeringen går fram med skärpta straffskalor trots att lagrådet har invändningar. Han menar att det är “arrogant” att politiker bedriver politik som experter inte gillar. Utvecklingen är ”jättestort problem” menar han.

Ingen skillnad på “expert” och aktivist

Ett huvudskäl till att politiker i allt mindre grad lyssnar på så kallade experter är att de blivit vänsteraktivister och driver politisk agenda snarare än ägnar sig åt att framföra faktaunderlag.

Jimmie Åkesson (SD) är i intervju med DN ”hundra procent övertygad” om att det finns myndigheter som motverkar hans politik. Exempelvis har flera jurister påpekat att lagrådet inte begränsade sig till sakkunskap när man kritiserade skärpta straffskalor, utan ägnade sig åt flummig vänsterpolitik när man politiskt argumenterade mot regeringen. Men lagrådet är ingen politisk instans – det är svenska folket som i demokrati valt sina politiker. Lagrådet har ingen rätt eller befogenhet att sätta sig över folkets representanter när det kommer till politisk inriktning. De ska hålla sig till fakta. De gör man inte. Då är man inte några “experter” längre, utan vänsterns handgångna lakejer.

Demokrati – inte expertvälde

När experter inte begränsar sig till sin uppgift att förelägga sakkunskap har man förverkat sitt förtroende. Så enkelt är det.

Konservativa perspektiv får allt starkare genomslag i folkopinionen och därmed i politiska församlingar som riksdag. Detta genomslag påverkar vilken politik riksdag och regering genomför – även om samma gamla vänsteraktivister sitter på “expert”-positionerna. Självklart blir “experterna” sura över att politiken inte längre lyder dem. Men det kallas demokrati. Folkstyre.

“Experter” måste lära sig att de inte har någon framgång med vänsteraktivistiska utspel. Tvärtom. Det är förödande för deras trovärdighet. Om “expertmyndigheter” inte är sakkunniga utan förtäckta vänsteraktivister kan deras myndigheter lika gärna läggas ned. De som befolkar dessa kan då skriva insändare och på det sättet framföra sina politiska åsikter.

– Vi forskare är inte ofelbara på något sätt. Och man gör naturligtvis val även som forskare i vilka frågor man väljer att forska i. Men man väljer inte vilka resultat som forskningen ger, menar statsvetaren Simon Matti i DN. Jo, det är exakt vad man gör.

Varför har forskare annars sedan 1972 (se nedan) sagt att jorden utan drastisk klimatpolitik går under om tio år? Tioårsperiod efter tioårsperiod har passerats utan att jorden gått under. Dessa forskare har haft fel gång på gång eftersom de gjort klimat till en religion snarare än sakkunskap och fakta. Varför i helv-te ska vi lyssna på sådana drumlar?

Dagens Nyheter 1972.

Efter regeringsskiftet 2022 har reglerna kring migration skärpts flerfaldigt. Och nu börjar vi se konkreta förändringar. Utvisningarna är på rekordnivå. Tidöpolitiken ger resultat.

Antalet utvisningar med tvångsmedel nådde en ny rekordnivå 2025, rapporterade Dagens Nyheter igår. Drygt 2300 personer utvisades med olika typer av tvångsmedel, vilket är mer än en fördubbling på två år. Utöver det hämtades 1500 personer av gränspolisen som satte dem i förvar inför utvisning.

Kriminalvårdens transportsäkerhetschef Mattias Johansson säger att målet inte är att använda tvång, men att man i händelse av att någon vägrar följa med kan behöva använda till exempel handfängsel.

– Vi kommer, om det så behövs, bära dem ombord på flygplanet.

När en person inte går med på att lämna Sverige frivilligt så tar polisen över ansvaret för själva utvisningen från Migrationsverket. Sedan är det Kriminalvården som verkställer utvisningar på gränspolisens order.

De flesta som utvisas är inte brottslingar, men har låsts in i något av Migrationsverkets förvar innan själva resan för att de inte ska kunna smita, förklarar transportsäkerhetschefen. Men vissa hämtas även på de nyinrättade återvändarcentren, där de som har fått ett utvisningsbeslut sedan i höstas måste bo för att få rätt till statligt bidrag.

Det har aldrig varit en mänsklig rättighet att bo i Sverige. Vi har en rättsstat och invandring ska ske enligt demokratiskt fastställda regler. De som bryter mot reglerna och försöker leva i Sverige utan tillstånd ska lämna landet. Allt annat är anarki. Och anarki har vi haft i landet under 20 år på grund av de gamla partiernas oförmåga att upprätthålla lagarna.

Med Tidö återgår Sverige till att bli lagstyrt land. Det är vägen till att återupprätta trygghet och säkerhet för medborgarna.

I årtionden har vi fått höra att mångfald a la smältdegel där olika kulturer, etniciteter och traditioner blandas och smälter samman ger en ny och högre nivå av gemenskap. Detta är en lögn, vilket forskning hela tiden visat.

Harvardprofessorn Robert Putnam gjorde redan på 00-talet den största studien någonsin om medborgerligt samhällsengagemang i USA med nästan 30.000 intervjuer i 41 kommuner över hela landet. Och resultaten krossade den centrala premissen för mångfaldsindustrin.

Mångfald dödar samhällets gemenskap

Studien fann att i de mest mångfaldiga samhällena litar inte grannar på varandra. Tilliten är bara ungefär hälften så mycket som i homogena miljöer. Ju större mångfalden är, desto färre är delaktiga i föreningsliv och samhällsengagemang. Desto mindre ger medborgarna till välgörande ändamål. Alla parametrar för ett levande civilsamhälle — förtroende, samarbete, vänskap, samhällsengagemang — blev lägre ju större mångfalden var.

Ja, jag har länge haft denna uppfattning. Det går inte blanda folk ur olika kulturer hur som helst – det blir kaos, våld, anarki. Århundraden av svensk historia visar att vi kan ta emot en liten volym från utlandet som assimileras. Runt fem procent av befolkningen kan vara utlandsfödd/ha utländsk bakgrund. Inte 35 procent som nu.

När Putnam släppte studien skrev New York Times en artikel, men sedan begravdes studien i tysthet.

*

Källa: The study is Robert D. Putnam’s “E Pluribus Unum: Diversity and Community in the Twenty-first Century” (the 2006 Johan Skytte Prize Lecture). Published in Scandinavian Political Studies, Vol. 30, Issue 2 (2007), pp. 137-174. It analyzes data from the 2000 Social Capital Community Benchmark Survey (~30,000 interviews in 41 U.S. communities).

Läs studien i pdf.

Harvard summary

Tipstack: Harvard study about diversity.

Äntligen en röst i gammelmedia som sätter svensk kriminalpolitik i internationell jämförelse – och därmed påpekar det jag brukar säga: Sverige är fortsatt ett land som daltar med våldskriminella på ett för våldsoffren förnedrande sätt.

Svenska medier, myndigheter, remissinstanser och så kallade “experter” rasar mot Tidömajoritetens skärpningar av kriminalpolitiken. Den är för hård! Det är fel att låsa in baaaarn!

Men det Tidö gjort är bara att påbörja vägen mot en kriminalpolitik som sätter hederligt folk först.

Sverige mjukisland jämfört med Kanada

Här finns mycket mer att göra. Bara genom att konsekvent och långsiktigt låsa in alla som deltagit i våldsbrottslighet kan vi komma tillrätta med Sveriges otrygghet. Lås in! Lås in! Någon förebyggande verksamhet behövs inte. Om unga ser att de som begår våldsbrott försvinner i årtionden, så slutar de vara förebilder och några att efterlikna. Lås in!

Nu har en ny ledarskribent på Expressen, Henrik Mattsson, som länge bott i Kanada, upptäckt hur svag, loj och obegåvad svensk kriminalpolitik är, även efter det Tidö påbörjat. Han skriver:

“Med Tidös reformer av kriminal- och migrationspolitiken närmar sig Sverige det som i Kanada varit ett brett accepterat normalläge sedan långt innan jag flyttade hit. Till och med mina mest vänsterliberala vänner i Kanada har många gånger undrat vad fasen svenskarna håller på med. Men även i framtiden kommer straffen i Sverige att vara märkbart lägre än i Kanada. Vad gäller unga brottslingar kommer Sverige att ha högre straffbarhetsålder och större straffrabatter. I Kanada kan man dömas från 12 års ålder”.

Svensk kriminologi är sektliknande testuggande

Varför är svensk “expertis” så obegåvad, okunnig och oinsatt i internationella jämförelser av kriminalpolitik? Svensk “expertis” lever i en vänsterbubbla där ideologiskt tugg, inte minst bland kriminologer, blivit så enfaldig att man kan tala om sektbeteende. Det är de kriminella det är synd om, är den villfarelse de fortfarande lever med.

Detta trots att Sverige tagit emot nära två miljoner människor från världens mest våldsbenägna regioner, vilket nu sätter prägel på Sverige. Då kan inte Sverige ha en mjuk, dialogpolis som uppträder som dagisfröknar.

Rättsstaten måste alltid ha störst våldskapital

För att samhället alls ska fungera måste rättsstaten alltid ha större våldskapital än de kriminella. Annars tar de kriminella över, så som utvecklingen varit i Sverige i 20 år. Rättsstaten måste ta tillbaka initiativet. Och det gör man genom att låsa in alla våldsbrottslingar under mycket lång tid, oavsett ålder. Inga förmildrande omständigheter. Lås in!

Först när rättsstaten agerar resolut och utan pardon kommer våldsbrottsligheten att minska. Tryggheten återvända.

Det är bara att fortsätta det Tidö påbörjat. Mycket återstår att göra innan rättsstaten återtagit makten och kan upprätthålla ordningen – det som är statsmaktens viktigaste uppgift gentemot medborgarna.

Pressträffen med Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson i veckan “innebär något nytt” för svensk politik, säger S-veteranen Widar Andersson.

Ja, det var ett klargörande från regeringssidans två största partier om att man kan och vill samarbeta efter valet i höst. Sverigedemokraterna står bakom Kristersson som statsministerkandidat och Moderaterna vill dela regering med Sverigedemokratiska ministrar.

Widar Andersson säger i Facebook-klipp att detta är “ett logiskt steg” och att de två partierna inte förlorat på att samarbeta under denna mandatperiod.

Så är det. Jämfört med tidigare icke-socialistiska regeringar har opinionen för de två största partierna varit relativt stabil. Det antyder att svenska folket uppskattar det som sker. Visst man ligger totalt sett efter rödgröna oppositionen, men inte med mycket. Och svarsfrekvensen i mätningarna är låga, så många väljare har inte visat hur de tänker rösta (eller inte bestämt sig).

För att inte vara beroende av småpartier och för att skapa ett stabilt regeringsunderlag behöver både SD och M öka. Det är olyckligt att båda regeringsalternativen är så beroende av småpartier som inte har landets bästa för ögonen, utan bara det egna partiets hjärtefrågor. En seriös politik behöver helhetsperspektiv, inte splittras av intressekonflikter.

Grunden är lagd. Nu får vi alla som vill se fortsatt förtroende för Tidösidan tala om för omgivningen hur viktigt detta är för vårt land, vårt folk och vår framtid.

Med mitt budgetkontrollutskott var vi veckan före påsk på två dagars “mission” till Malta för att besöka huvudkontoret för EU:s asylbyrå. Dag två mötte vi Europaministern i Maltas regering, fick dragningar av EU:s program på ön samt möte med organisationer i civilsamhälle.

Asylbyrån EUAA har en budget på nästan 1,4 miljarder euro för den här budgetperioden (2021-27). Och kommissionen vill öka den till över 2 miljarder euro för nästa. Det är en ökning på 47 procent. 

Jag ställer frågor i Europahuset i Valletta på Malta.

Det har funnits svåra problem med ledningen av EUAA med anklagelser om korruption och dåligt ledarskap. Nya ledningen visade på siffror på den interna organisationen som visar på framgångar, bland annat har man utbildat 140.000 i asylhandläggning i 12 länder.

Men på frågan vilket resultat asylbyrån har för effektiviteten i asylhandläggning fick vi inget bra svar. Man har hjälpt länder med “backlog” alltså sätta in resurser där oavslutade ärenden är många. Men är det värt pengarna?

Svårt att svara på. Det är som om polisen skulle presentera hur många poliser de satte in på gatorna och hur många rapporter de skrivit — men aldrig berätta om brottsligheten faktiskt minskade.

För att tilldelas en kraftigt ökad budget måste några frågor besvaras. Har migrationstrycket på medlemsstaterna faktiskt minskat genom EUAA? Har handläggningstiderna för asylärenden gått ner? Har kvaliteten på besluten förbättrats? Är återvändanden till ursprungsland mer effektiva? Integreras personer som beviljats skydd faktiskt på arbetsmarknaden?

Det är sådana fakta som betyder något för europeiska skattebetalare. Inte hur många personer man skickade någonstans — utan vad som faktiskt förändrades i EU genom deras verksamhet.

Det är vad jag kommer att driva i ansvarsfrihetsförfarandet — där vi som EU-parlamentariker har makten att utkräva ansvar av EU:s institutioner för det mervärde de levererar.

Här är det officiella uttalandet vi Europaparlamentariker gemensamt ställde oss bakom på skärtorsdagen:

Press statement of the Head of Delegation Tomáš Zdechovský on the conclusions of the CONT mission to Malta

The CONT Mission to Malta had multiple objectives: first, to assess the functioning of the EU Agency for Asylum; second, to exchange on the implementation of EU funds in Malta and the protection of the financial interests of the EU in Malta; and last but not least, to discuss with civil society representatives on the overall situation of the justice system in Malta.

I can say that the overall atmosphere was constructive and I would like to thank both the EUAA Management and the Maltese officials for their engagement and readiness to discuss.

Activity of the European Union Agency of Asylum

We wanted to make sure that the EUAA functions properly, particularly in light of its increased responsibilities deriving from the Pact on Asylum and Migration. The Agency will have a very important role in implementing our new rules on migration and we want to make sure that the funds it receives are adequately spent and that the staff at the Agency is working under decent conditions.

The delegation came to Malta, because last year, the Committee on Budgetary Control decided to postpone the discharge for the Agency because of an OLAF Report which pointed to certain deficiencies in terms of human resources, particularly related to appointments and promotions. We decided to grant the discharge to the Agency only because of the Plan that the Executive Director put forward to address the issues.

I can conclude that the situation has improved in the Agency. The measures that the Agency has put in place seem to work, but they need to be maintained and enforced. The Management must continue to rebuild trust with staff and more transparency must be ensured in processes such as promotions and internal procedures. Furthermore, the Agency needs to report better on the added value it brings: for example, it is very important for us to know if the Agency’s actions are leading to reduced time of processing of asylum applications.

The Agency has to become an example in the coming years in order to ensure full trust of EU taxpayers. We will continue to monitor the situation in the Agency in order to ensure that the ongoing measures are completed.

Implementation of EU funds in Malta

We also came to Malta to make sure that the European funds that Malta receives are used to improve the lives of the Maltese citizens and to improve the business environment here.

We met with representatives of the European Union Programmes Agency (EUPA), where we discussed the implementation of the Erasmus+ programme and the structural constraints linked to Malta’s size and geographical position. We also had a meeting with the Minister for European Funds and the Implementation of the Electoral Programme.

These discussions focused on the governance, coordination, and oversight of EU funds, as well as on national responsibilities in ensuring compliance and accountability.

In addition, the delegation also met with the Audit Authority for EU Funds, which provided insight into audit methodologies, control mechanisms, and the broader assurance framework.

The Maltese authorities provided us with a rather positive outlook of the situation and the measures in place to ensure that EU funds are adequately spent. Nevertheless, the delegation concluded there are still steps to take and measures to be implemented by the authorities to ensure that all issues are addressed.

The authorities further informed us about the efforts undertaken by the Government to increase absorption rate and make sure that no Euro is lost. In our opinion issues remain in relation to the functioning of the justice system, particularly in relation to the implementation of EU funds.

For example, EPPO had in 2025, 17 active cases in Malta with an estimate damage of 235 million EUR. Just to compare, Latvia and Lithuania had active cases with similar estimated damage (270 million EUR), but with a population 3 and 5 times bigger than Malta. It seems that there are some issues with fraud with EU funds, but which do not seem to be finalised by the judicial system adequately. We discussed some concrete cases of alleged fraud, and we will follow up on them.

The scope of our mission was not to assess the situation of the justice system or rule of law in Malta. But the situation of rule of law has an impact on the EU Budget in all Member States, because if the justice system does not function properly, then you cannot ensure transparent public procurement, you cannot ensure adequate appeal mechanisms, etc.

The positive picture which the authorities presented was contradicted by civil society organisations, which presented us with a slow justice system, in which high-level corruption cases are not prosecuted, or which are not finalised in due time. Concerns were also raised about the transparency of the assets of high-level politicians which may lead to situations of conflicts of interest, as well as issues related to access to information of citizens or NGOs.

These are findings which we will need to follow up in the future, because we want to avoid that the EU funds are captured or used by only a few privileged people which are close to the Government. More transparency is needed, access to information has to be guaranteed to citizens and NGOs in order to build trust in the authorities and in the processes. We want to avoid that Malta becomes a captured state like Hungary or Slovakia. EU funds are for the Maltese citizens and businesses and they must be used for them, not for a small circle of politicians.