Feed aggregator

Kallas says pressure must fall on aggressor, not victim

Myndigheternas förslag till plan för att införa EU:s naturrestaureringsförordning brister allvarligt. Den avviker från regeringens uppdrag och riskerar att leda till stora konsekvenser för näringsliv och samhällsutveckling, skriver flera branschaktörer.

Att pojkar halkar efter i skolan är allvarligt. Men att därifrån dra slutsatsen att kvinnor inte längre är strukturellt underordnade är förhastat och missvisande, skriver jämställdhetsminister Nina Larsson (L) i en replik.

Angreppet på Iran ger oss en farligare värld, där folkliga frihetssträvanden kvävs under geopolitiskt våld.

De iranska universiteten öppnade igen den 21 februari, några veckor efter de stora protesterna och den efterföljande repression som ledde till tusentals dödade på gatorna. Detta sammanföll med markeringar av chehlum – minnesstunder som hålls 40 dagar efter att någon dött – för fallna studenter. På många orter blev detta en nytändning för protester mot regimen. Regimen och dess paramilitära våldsmän försökte undertrycka också dessa. Men studenter och skolelever fortsatte göra sina röster hörda.

Vad satte slutligt stopp för denna runda av folkliga manifestationer? Israeliska och amerikanska bomber, missiler och drönare. 

De som protesterar kläms nu mellan å ena sidan en allt mer militariserad regim och å andra sidan massivt våld från statsmakter som öppet manifesterar sitt förakt för varje aspekt av internationell humanitär rätt. Den militära logiken reducerar de samhälleliga konflikternas komplexitet till våldets dualitet: förstöra eller förstöras. Som den svensk-iranske författaren och kritikern Shora Esmailian uttrycker det i en historiskt grundad analys i tidskriften Clarté: “När bomber faller tystnar allt annat”. 

Det iranska folket har uppenbart inte en gemensam ståndpunkt. Men det som skulle kunna vara politiska menings- och intressemotsättningar dras nu ned i en geopolitisk malström. De drivande aktörerna blir stater med militära resurser. Det går då inte att förhålla sig till det som sker utan att analysera dessa aktörers mål och handlingar. 

Genom dimman i Trump-regimens utspel – marinerade i megalomana vanföreställningar och performativ maskulinitet – kan de flesta skymta att detta är Israels krig. Det som materialiseras på marken är de israeliska ledarnas vision om ett Mellanöstern där inget annat land kan vara en självständig aktör – inte bara militärt utan också politiskt, ekonomiskt och vetenskapligt. 

Angreppet mot Iran kan inte frikopplas från det som nu genomförs i Libanon, där broar sprängs, hela byar läggs i ruiner och lönnmord genomförs var som helst i landet. Det kan framförallt inte separeras från folkmordet i Gaza, som nu pågår parallellt med en våldsam upptrappning av folkfördrivningen på den ockuperade Västbanken. 

Den gränslösa idén om att egen säkerhet ska byggas på att förstöra livsvillkoren för potentiella konkurrenter har stegvis etablerats som statsdoktrin av den israeliska höger som Benjamin Netanyahu leder. Den handlar om rå militär styrka, men också massiv övervakning, påverkansoperationer via traditionella och sociala medier och en speciell relation till den överlägsna globala militärmakten USA. Genom smicker och snabbhet har Netanyahu äntligen fått med USA på att sätta Mellanöstern i brand. Den sargade supermakten måste nu försöka växla in sin militära styrka i fortsatt politisk och ekonomisk kontroll över den fossila världsekonomins mörka hjärta. Ingen kan säga hur det slutar.

Men vi vet redan att den israeliska doktrinen har haft betydelse långt utanför grannskapet. Det demonstrativa överskridandet av humanitära gränser i Gaza påskyndade upplösningen av efterkrigstidens strukturer, skapade för att utgöra en motvikt till statligt våldskapital som enda organiserande princip för mellanfolkliga relationer. Med angreppskriget mot Iran rör vi oss i ruinerna av detta byggverk – en okänd och farlig terräng.

I en artikel The Guardian skriver Avner Gvaryahu, forskare vid Oxford och till nyligen ledare för den israeliska organisationen Breaking the Silence, om användningen av AI för att bestämma vilka som ska dödas i krig. Han visar där hur den israeliska militärens metoder för att utse och angripa mål, baserade på beteendemönster snarare än konstaterade hot, har överförts till AI-modeller. De producerar nu resultat på slagmarken. När USA under Iran-krigets första dag angrep en flickskola i staden Minab och dödade runt 180 människor, de flesta barn, var det med all sannolikhet resultatet av en sådan AI-förstärkt process. Gvaryahu är tydlig: “Gaza var laboratoriet. Minab är marknaden”. 

Vår värld hänger ihop, inte bara genom priserna på den olja som ska passera Hormuz-sundet. När förlust av nationell suveränitet kan innebära att någon långt borta i ett annat land kan bestämma att en politisk ledare ska mördas, ett kraftverk bombas eller evakuering av ett helt område beordras, förvrids både förståelsen av människovärde och av möjligheterna till politisk förändring.  

Ett av de tusentals mål som Israel och USA har bombat i Iran är delar av Teherans universitet. Motiveringen är en “koppling” till Irans kärnenergiprogram. I Gaza förstörde Israel samtliga universitet. Ingetdera lär stärka möjligheterna för palestinier eller iranier att lösgöra sig från inhemskt förtryck och bygga en bättre framtid. Som Esmailian skriver: Iranierna kunde ha “haft en möjlighet att skaka av sig sina tyranner och stiga in i det nya [persiska] året och andas in vårvindarna. I stället tvingas de leva under gangsterimperialismens projektiler, där ingen får luft. Varken palestinier, libaneser eller iranier.” 

Krönika publicerad i norsk översättning i Klassekampen den 30 mars 2026. Dagarna innan artikeln trycktes, hade Israel och USA hunnit lägga flera andra iranska universitet i ruiner.

Det är talande att Aida Hadžialić ser en skattebroms som ett straff mot sig själv. Vem är det egentligen som straffas i dagens Region Stockholm? Det skriver oppositions­regionråden Kristoffer Tamsons och Axel Conradi (M) i en replik.

I många regioner väljer man att göra utbudet av psykiatrisk samtalsbehandling snävare. Man hänvisar till evidens, men forskningen talar emot.

För femtio år sedan hade vi i Sverige en psykiatri som erbjöd sina patienter de psykologiska behandlingar som medarbetarna hade råkat lära sig eller var förtjusta i. Och särskilt många var inte de patienter som kom i åtnjutande av detta.

Förändringen av psykiatrin från mentalsjukhus till öppenvårdsmottagningar på 1990-talet krävde utbildade samtalsbehandlare och ordning på metoderna. Till skillnad från de flesta andra länder fick Sverige en generell psykoterapeututbildning och -legitimation som omfattade olika metoder som bedömdes ha vetenskapligt stöd. Det betydde att många mottagningar fick specialister med olika psykoterapiinriktningar.

Anpassade behandlingar

Denna mångfald av vetenskapligt förankrade psykologiska behandlingar har inneburit att patienter under några decennier i stor utsträckning har kunnat få behandlingar som lämpat sig för just deras problematik. Ute i verksamheterna, i ”den beprövade erfarenheten”, har detta varit konfliktfritt.

Men nu hotas denna ordning. Regionernas administratörer är i full färd med att göra om Socialstyrelsens prioriteringslistor till påbud och förbud. De metoder som inte ligger högst på listorna ska utmönstras, nu senast i Region Stockholm där psykodynamisk terapi inte anses hålla måttet. Liknande beslut har fattats vid upphandling av samtalsbehandling i Region Skåne.

De amerikanska KBT-forskarna Stefan Hofmann och Steven Hayes skrev så här i en uppmärksammad artikel 2018: ”En stor variation av olika faktorer påverkar behandlingsprocessen … i komplexa dynamiska nätverk som förändras över tid. Traditionella metodiska ansatser kan inte fånga komplexiteten i behandlingsprocessen.”

Så sant. Att undersöka skillnader mellan olika sorters antidepressiv medicin är inte svårt, det gör man i en randomiserad studie. Men när behandlingen inte är ett piller utan en behandling som ska förmedlas i ett samspel mellan två människor, hur vet vi då vad som är metod och vad som är person? När nu evidensen säger att skillnader mellan terapeuter förefaller ha större betydelse än metoden för utfallet? Forskningen om psykologisk behandling är full av komplexiteter. För att ta ett välkänt exempel: Hur ska vi bedöma en metod som får marginellt bättre resultat på en symtomskala men betydligt fler avbrutna behandlingar?

Handlar om att följa processen

Det generella problem som Socialstyrelsen och regionerna inte vill se är att man inte kan styra psykologisk behandling enbart genom att välja metod. Det handlar istället om att följa processen. Mycket riktigt heter också Hayes och Hofmanns senaste bok ”Processbaserad terapi”.

Tyvärr verkar regionernas administratörer inte ha läst den. De håller fast vid tanken att metoden med bäst ”evidens” ska bli hegemonisk. Detta får förstås konsekvenser för utbildningar. Vem vill satsa på att lära sig systemisk familjeterapi, psykodynamisk terapi eller existentiellt inriktad terapi när inga terapeuter med sådana utbildningar anställs i den offentliga vården? Och vad händer om fem eller tio år när det visar sig att dessa avspisade terapier har god effekt för dem som inte hade nytta av KBT? När det inte finns några terapeuter med annan utbildning? Att byta medicin är enkelt. Men för att byta terapimetod krävs det utbildade terapeuter.

På varje regions hemsida står det att vården ska vara personcentrerad. I psykiatrisk behandling betyder det patienten inte bara har inflytande över kläder och mat, om hon är inneliggande, utan över vilken behandling hon ska få. God psykiatrisk behandling baseras på en överenskommelse mellan patient och behandlare. Att erbjuda en patient som har provat en metod två gånger samma behandling en tredje gång för att den sägs vara evidensbaserad är oförskämt.

Vi går tillbaka

Det som sker nu är att patienter som inte har någon nytta av de behandlingar som regionernas psykiatriska verksamheter erbjuder söker sig ut till privata terapeuter. De terapeuter som har utbildning och erfarenhet är dyra. Vi får en marknad där allsköns charlataner kan erbjuda sina tjänster till en billig peng. Vi går femtio år tillbaka.

Under en kort period hade vi en psykiatri som på många mottagningar erbjöd en mångfald psykologiska behandlingar. Där terapeuter med olika inriktning samarbetade och kunde bedöma vilken behandling en viss patient hade nytta av. Det har fungerat utmärkt. Men i den nya värld där så kallad evidens går före beprövad erfarenhet kommer enfald att trumfa mångfald.

Rolf Holmqvist, professor i klinisk psykologi vid Linköpings universitet

Inlägget Risk att patienter hamnar hos charlataner dök först upp på Dagens Arena.

Naturvårdsverkets nya riktlinjer för snöskoterkörning saknar grund i lag och hotar den snöskoterkultur som vuxit fram under 50 år. En fungerande ordning riskerar att kastas över bord, skriver flera branschföreträdare.

Det fungerar för att få fler i jobb, skriver debattörerna.

Regeringen måste ta ansvar för att göra yrkesvux mer känt. Vi vet att utbildningarna ger jobb men trots det är utbildningsformen inte tillräckligt synlig. Kopplingen till arbetsmarknadens parter behöver stärkas, och LO och VIS föreslår därför en övergripande ingång till yrkesvux – en nationell webbplats.

Yrkesvux är avgörande för Sveriges kompetensförsörjning. Behovet av gymnasialt yrkesutbildade är stort, samtidigt som många saknar rätt utbildning för de jobb som finns. Idag studerar omkring 70 000 – 75 000 personer inom yrkesvux men behoven är större än så.

Mycket gott resultat

Omkring 60 procent av de studerande får jobb efter utbildningen, vilket är ett mycket gott resultat givet målgrupperna som studerar. Inom vissa bristyrken som vård och omsorg, el och VVS är andelen upp till 80 procent. Det visar att yrkesvux är en av de mest träffsäkra vägarna till arbete.

Yrkesvux fungerar och kommer att bli ännu mer träffsäkert när kommunerna får allt bättre planeringsförutsättningar. Med långsiktig finansiering (tre år) och ökade medel till dyrare yrkesutbildningar kommer möjligheten att bredda utbildningsutbudet stärkas rejält.

Trots de goda resultaten och de satsningar som görs är utbildningsformen relativt okänd. Många känner inte till de olika möjligheter som yrkesvux ger och det saknas en samlad bild av utbudet.

LO och VIS vill därför se en gemensam ingång till yrkesvux. Regeringen bör ge Skolverket i uppdrag att synliggöra komvux och yrkesvux genom en nationell webbplats, motsvarande den som finns hos Myndigheten för yrkeshögskolan.

Möta kompetensbehoven

I dag har kommunerna egna hemsidor där det lokala utbudet framgår, men med en nationell ingång blir det enklare att hitta och jämföra utbildningar, se möjligheten att studera i en annan kommun samt ta del av validering och vägledning. Det skulle öka söktrycket och stärka matchningen.

Synlighet räcker inte. Yrkesvux behöver utvecklas tillsammans med arbetsmarknadens parter och andra relevanta aktörer. Det är centralt för att utbildningarna ska kunna möta kompetensbehoven.

Arbetsgivare behöver ta ett större ansvar genom att ta emot fler elever för det arbetsplatsförlagda lärandet (APL). Tillgången till APL är avgörande för kvaliteten, elevernas möjlighet till jobb och bidrar också till företagens kompetensförsörjning.

LO och VIS vill se:

• En nationell webbplats som synliggör utbudet, lyfter fram möjligheten till validering och vägledning

• Stärkt samverkan mellan utbildning och arbetsmarknadens parter för att bland annat få till fler APL-platser och ökad träffsäkerhet i planering av utbildning

• Ökade möjligheter till yrkesväxling för att säkra tillgången på yrkeslärare

• Stärkt studie- och yrkesvägledning där målet är att alla ska få effektiv vägledning innan de börjar på yrkesvux
• Likvärdig tillgång till yrkesutbildning i hela landet

Yrkesvux är en viktig utbildningsform som leder till jobb. Med ökad synlighet och stärkt samverkan med arbetsmarknadens parter kan yrkesvux ta nästa steg och mer effektivt möta framtidens kompetensbehov.

Louise Olsson, LO:s förste vice ordförande

Marie Egerstad, Styrelseordförande, Vuxenutbildning i samverkan (VIS)

Inlägget Regeringen måste göra yrkesvux mera känt dök först upp på Dagens Arena.

Armed crew presence raises concerns over foreign military activity on Sri Lankan soil, sources say

Allt fler svenska partier vill pausa elkablar till grannländerna. Det riskerar att göra både Sverige och Europa fattigare, skriver Alfred Arnborg, analytiker vid en tankesmedja i Köpenhamn.

At least one drone identified as Ukrainian, probe ongoing

Italy calls in ambassador after Holy Sepulchre access row

Kyiv has sought to leverage its expertise in downing Russian drones to help Gulf nations

Regeringen väljer en modell för arbetskraftsinvandringen där staten i detalj försöker förutse framtida kompetensbehov. Det är i praktiken omöjligt, och de gröna näringarna kan drabbas hårt, skriver debattörer.

Houthi attacks raise concern about war spreading to the Red Sea

Western countries watching closely for proof that Beirut can escape Tehran's orbit

Recognition of Somaliland would unlock alternative critical infrastructure and protect European consumers from shipping lanes threatened by piracy and the weaponisation of geography

"There was no military purpose whatsoever -- this was pure terror against ordinary civilian life," Ukrainian President Volodymyr Zelenskyy said

Parliament blocked Hungary’s bid to lift Salis’ immunity last year

Forskning, utredningar och politik verkar i dag ofta i en symbios där ett perspektiv inom jämställdhet har fått tolkningsföreträde. Det krävs ett större ansvar att pröva teser mot dagens verklighet, skriver professor Peter Skogman Thoursie.