Feed aggregator

Valsedelsskrivare ger säkra och rättvisa val

Christian Engström - Mon, 09/12/2022 - 15:50

Det är otroligt mycket jobb för ett utmanarparti att själva tvingas distribuera valsedlar till 6.000 vallokaler på valdagen

Med valsedelsskrivare i vallokalerna kan vi göra valen rättvisa mellan alla partier, samtidigt som vi behåller säkerheten i det manuella valsystemet med papper i valurnor.

Det finns mycket goda skäl att behålla grunden i valsystemet, alltså att det är fysiska valsedlar som räknas manuellt inför publik. Digital röstning är en dålig och farlig idé.

Men dagens svenska valsystem har brister:

Medan riksdagspartierna får sina valsedlar utlagda gratis och automatiskt i alla vallokalerna, tvingas partier som (ännu) inte sitter i riksdagen själva betala för tryckningen av valsedlarna, och sedan själva lägga ut dem i de 6.000 vallokalerna på valdagen. Det är en orimlig orättvisa.
Vi har problem med de handskrivna valsedlarna, som ibland är så otydliga att det blir en tolkningsfråga hur väljaren har röstat.
Om man förtidsröstar på annan ort än där man är skriven kan man oftast inte personrösta, eftersom det är olika listor med namn i de olika valkretsarna.
Synskadade förlorar sin rätt till valhemlighet, eftersom de måste ta hjälp av någon annan för att kunna rösta.
Det är ett ofantligt slöseri med papper att det trycks hundratals miljoner valsedlar som aldrig används.

Ett förslag till lösning som framförs ibland är att ha en enda gemensam valsedel för alla partier. Så är det i ett antal andra länder. Men den lösningen fungerar inte i praktiken om väljarna ska ha rätt att personkryssa kandidater enligt den svenska vallagen. Vilka kandidater man kan kryssa beror på vilken valkrets man är skriven i, och totalt är det många tusen kandidater i riksdagsvalet för de olika partierna. Att trycka alla namn på alla valsedlar är inte praktiskt möjligt, så en sådan lösning skulle inte kunna uppfylla den vallag vi har idag.

Alla de här problemen går att lösa enkelt med modern teknik i form av valsedelsskrivare. Alla partier blir likvärdigt behandlade, alla valsedlar blir korrekta och entydiga, personvalet fungerar även vid förtidsröstning, synskadade kan rösta utan hjälp och pappersslöseriet upphör.

Rent praktiskt skulle röstningen gå till så här:

Väljaren går bakom skärmen och lägger sitt röstkort på en glasruta på valsedelsskrivaren, som läser av vilka val man ska rösta i (riksdag, region, kommun) och vilken valkrets och valdistrikt man hör till. Glasrutan är utformad så att skrivaren bara ser uppgifterna om val och valdistrikt, och inte några personuppgifter för den röstande. Det gör att man kan garantera anonymiteten.
Om man röstberättigad i riksdagsvalet visar skrivaren upp alla partier som ställer upp på en pekskärm. De partier som redan sitter i riksdagen kan visas överst, men alla utmanarpartier finns också med om man scrollar ner. Det gör det rättvist mellan partierna. Väljaren pekar på det parti hen vill rösta på.
På pekskärmen visas nu namnen på kandidaterna för det partiet i den valkrets som väljaren hör till. Väljaren pekar på den kandidat hen vill personrösta på (eller ingen alls).
Väljaren trycker på ”print”, och riksdagsvalsedeln skrivs ut.
Proceduren upprepas sedan för region- och kommunalvalen.

Valhemligheten är garanterad genom att skrivaren inte har några personuppgifter på den som röstar. Om man känner sig extra paranoid kan man upprepa proceduren hur många gånger man vill och skriva ut valsedlar för olika partier. Det är ändå bara den valsedel som man lägger i valkuvertet som räknas.

Synskadade kan använda valsedelsskrivaren utan hjälp genom att stoppa in ett par vanliga hörlurar i ett uttag i skrivaren. Skrivaren känner av det, och ger i så fall talad feedback som ser till att väljaren kan navigera sig fram till rätt parti och rätt person att kryssa.

När väljaren har skrivit ut de tre valsedlarna stoppar hen dem i valkuverten som vanligt. Resten av röstningsproceduren går till på precis samma sätt som idag, alltså att man lämnar kuverten till valförrättaren, som kontrollerar mot röstlängden och lägger kuverten i urnorna.

När vallokalerna har stängt sker rösträkningen på samma sätt som idag. Enda skillnaden blir att det inte längre finns några svårtolkade handskrivna valsedlar, eller valsedlar som hör till fel valkrets med fel kandidatlista.

Ett sådant här system skulle kosta lite grand att införa, men det rör sig inte om några astronomiska belopp. Valsedelsskrivarna behöver specialkonstrueras, men i princip handlar det ju bara om att bygga ihop en vanlig padda med en liten skrivare. Det behöver inte bli jättedyrt att upphandla, och när de väl finns kan de återanvändas i kommande val.

Det valsystem som vi har i Sverige idag är i huvudsak välfungerande, men det har brister i och med att inte alla partier som ställer upp i valet blir behandlade på samma sätt när det gäller valsedlarna. Förr i tiden kanske det fanns praktiska skäl för det, och att man kunde tycka att det var en rimlig avvägning även om det var orättvist.

Men idag finns teknologin att eliminera den här orättvisan mellan partierna. Då ska vi använda den. När det gäller att genomföra de demokratiska valen på ett rättvist och korrekt sätt, ska ett land som Sverige inte nöja sig med mindre än 10 poäng av 10 möjliga.

Läs också:

E-röstning är en dålig och farlig idé

100 år sedan folkomröstningen om alkoholförbud

Christian Engström - Sat, 08/27/2022 - 10:38

Affischer från Förbudsomröstningen den 27 augusti 1922

Idag för 100 år sedan, den 27 augusti 1922, röstade svenska folket Nej till att förbjuda alkohol. Det är värt att fira. Den gången slapp vi det gangstervälde som USA fick uppleva vid samma tid, när de försökte skapa det alkoholfria samhället genom förbud. Men i Sverige idag ser vi precis samma gangsterkrig på våra gator som USA gjorde under sin förbudstid.

Därför är det intressant att titta på vilka argument som användes i debatten om ett svenskt ”rusdrycksförbud”, som det kallades då. Det visar sig vara precis samma argument som används i narkotikadebatten idag, hundra år senare. Den största skillnaden är att vi idag har ett historiskt facit på vilka av argumenten runt förbudet som var trams, och vilka det faktiskt låg något i.

”Kräftor kräva dessa drycker” är den mest kända affischen från förbudsomröstningen. Den ritades av min farfarsfar Albert Engström. Albert hade som sitt valspråk ”Tål intet ont i världen, men var glad åt allt gott”. Den här affischen innehåller båda delarna av valspråket. Med den bistra minen säger han bestämt Nej till ett skadligt politiskt förslag om förbud. Men samtidigt påminner han om att alkohol inte bara handlar om elände och misär, utan också är förknippat med många av de roliga och positiva stunderna i livet. Som till exempel den äktsvenska traditionen med kräftskivor.

I dagens debatt om cannabisförbudet förekommer motsvarande budskap. För de flesta som väljer att använda cannabis är det en positiv upplevelse, som tillför något till livet. Precis som det är för de flesta som väljer att använda alkohol. Varför ska skötsamma människor behöva riskera böter och prick i registret bara för att de väljer att ta en joint istället för en öl eller ett glas vin?

”Vore det inte väldigt najs om man kunde chilla i en park och röka en gås?” frågade Liberala Ungdomsförbundet i en uppmärksammad tweet.

Men förbudsivrarna håller förstås inte med, varken idag eller för hundra år sedan. De ser även oproblematiskt bruk som ett problem. De vill att samhället ska markera hårt mot det som de uppfattar som ondska, vare sig markeringen fungerar eller inte, och även om förbudet i sig har enorma negativa konsekvenser.

Ja-sidans affisch ”Vid vägskälet” är en bra sammanfattning av den världsbild som förbudsförespråkarna hade. Ett Ja till förbud mot alkohol förväntades leda till ett tryggt och lyckligt samhälle, illustrerat av en skötsam familj och en prydlig röd stuga. Medan ett Nej till förbudet skulle leda till ett Sverige dominerat av fylleri och misär, med fyllgubbar i varje dike.

Eftersom det var Nej-sidan som faktiskt vann kan vi utvärdera om förbudssidan hade rätt i sin skräckvision. Det hade den inte. Trots att alla idag kan köpa precis hur mycket sprit de vill på Systembolaget är totalkonsumtionen avsevärt lägre än den var för 100 år sedan, och det har blivit omodernt att supa sig redlös när man dricker. Attitydförändringar och människors egna sunda förnuft har räckt mer än väl för att förbudsivrarnas mörka förutsägelser om samhällets kollaps skulle visa sig vara helt ogrundade.

I dagens narkotikadebatt målar förbudssidan upp samma typ av skräckscenario om vi skulle göra narkotikapolitiken mindre repressiv. I Sverige lever vi fortfarande under influens av den legendariske förbudsivraren Nils Bejerot, som var övertygad om att det skulle leda till samhällskollaps om inte allt bruk av narkotika utrotades med så hårda metoder som behövdes.

Men idag, när bland annat Kanada och ett antal amerikanska delstater har legaliserat cannabis, ser vi att den förutsägelsen är lika ogrundad som förbudssidans förutsägelser 1922. Inga katastrofer har skett där cannabis har blivit lagligt, och ingen stat som har legaliserat har ångrat sig. Tvärtom har det folkliga stödet för legaliseringen ökat när den väl var genomförd, och människor med egna ögon kunnat se vad som (inte) händer.

Även Nej-sidan i förbudsomröstningen fokuserade i första hand på vad man förutsåg skulle bli negativa konsekvenser om motståndarsidan vann.

Tänk noga efter om Ni på Edert ansvar vill laga ett förbudsexperiment i vårt land.

Smuggling
Smyghandel
Dunder
Skräckvälde
Lagtrots
Störd hemfrid
Spioneri
Angiveri
Elände

Tänk först – rösta sedan Nej!” var budskapet på en av Nej-sidans affischer.

”Dunder” betyder i det här sammanhanget dålig, kanske giftig fulsprit. Man varnade också för arbetslöshet när bryggerier och destillerier skulle tvingas stänga, och höjda skatter när staten skulle gå miste om skatteintäkterna från den lagliga alkoholhanteringen.

Även här har vi hundra år senare facit i hand och kan utvärdera argumenten. Inte i Sverige, eftersom Nej-sidan vann och något alkoholförbud aldrig infördes här. Men när USA under åren 1920–1933 provade på att förbjuda alkohol var det här precis vad som hände.

Smuggling och olaglig alkoholtillverkning kom igång i stor skala. Tusentals människor dog eller fick skador av olika sorters fulsprit. Den organiserade brottsligheten växte sig starkare än någonsin, och skjutningar mellan rivaliserande gäng blev vardagsmat. Efter 13 år av ständigt ökande dödligt våld hade USA fått nog, och avbröt förbudsexperimentet.

Och tittar vi på vad narkotikapolitiken har för effekter i Sverige idag ser vi exakt samma sak. Smuggling och langning har blivit en miljardindustri för den organiserade brottsligheten, där polisen uppskattar att enbart cannabis ger de kriminella gängen 10 miljarder om året. Dagliga skjutningar mellan rivaliserande gäng. Brukare som dör av att drogerna de köper visar sig vara spetsade med livsfarliga tillsatser. Och massor med vanliga hyggliga människor som blir trakasserade av myndigheter och rättsväsende bara för att de lugnt och stillsamt har valt att röka en joint.

Hur länge måste vi fortsätta slå nya rekord i antalet gängskjutningar, istället för att erkänna att experimentet med att försöka uppnå det narkotikafria samhället har misslyckats, och välja en mer verklighetsanpassad strategi?

Som vi alla vet är det ingen folkomröstning nu, där vi kan rösta Nej till den havererade narkotikapolitiken. Men förtidsröstningen till riksdagsvalet har öppnat, så just nu kan vi väljare ändå göra våra röster hörda.

Inget riksdagsparti vill legalisera cannabis (ännu), men det finns enskilda politiker som står på riksdagslistorna som vill det. Kampanjen Cannabiskrysset har letat upp sådana kandidater i de olika valkretsarna.

Gå till Cannabiskrysset.org och se om det finns en legaliseringsvänlig politiker från något parti du kan tänka dig att rösta på i just din valkrets. Sätt i så fall ett kryss framför den politikerns namn på valsedeln. Blir vi tillräckligt många som gör det kan det göra så att någon eller några av våra kandidater kommer in i riksdagen på personkryss. Det kan i så fall bli startskottet för en ny och rimligare narkotikapolitik.

Just idag sänder vi en tacksamhetens tanke till de medborgare och aktivister som gjorde att vi slapp ett destruktivt alkoholförbud för 100 år sedan.

Låt oss använda våra valsedlar i det här riksdagsvalet så att våra barnbarnsbarn kan sända en tacksamhetens tanke till oss om 100 år!

Se vem du kan rösta på hos Cannabiskrysset.org

…

Publicerad hos Cannabis i Fokus

Jag skriver krönikor om narkotikapolitik hos Cannabis i Fokus

Christian Engström - Sat, 10/23/2021 - 11:42

Jag har börjat skriva krönikor om narkotikapolitik hos Cannabis i Fokus.

Välkommen att läsa vad jag skriver hos Cannabis i Fokus

Vad vi vill – sammanfattning

Tidigare krönikor

Här är de krönikor jag har skrivit fram till mitten av december 2024. Jag kommer inte uppdatera den här listan särskilt regelbundet, så gå till Cannabis i Fokus för nyare krönikor.

Äldre inlägg om narkotikapolitik på den här bloggen:

”Veckan för basinkomst startar – men framstående aktivist hoppar av”

Christian Engström - Sun, 09/19/2021 - 09:14

Tidningen Syre skriver:

Nu börjar basinkomstveckan som bjuder på aktiviteter för alla som är intresserade av basinkomst.

Men en som inte kommer delta är Christian Engström, tidigare EU-ledamot för Piratpartiet, och en av dem i Sverige som drivit frågan om basinkomst mest. Han har lagt ned sitt engagemang i basinkomst helt.

– Jag orkar inte banka huvudet i väggen längre, säger han.

Christian Engström har tidigare räknat på hur mycket det skulle kosta att finansiera en basinkomst, och för några månader sedan presenterade han en ny modell. Den innebar att alla personer under en viss inkomstnivå skulle få 10 000 kronor efter skatt om de var ensamstående, samt mer till den som försörjer barn.

– Jag hade hoppats att den modellen kunde tjäna som underlag för en seriös diskussion. Men när jag presenterade den på Facebook visade det sig att de flesta ”anhängarna” till basinkomst bara var intresserade av att klaga på att miljonärer och höginkomsttagare inte fick lika mycket pengar som fattiga. Har man den ingången, att alla ska få gratis pengar vare sig de behöver det eller inte, då är basinkomst bara en helt verklighetsfrämmande flumidé. Och då är idén politiskt stendöd, och inte värd att lägga mer tid på i nuläget, säger han.

Läs mer hos Tidningen Syre

Kommentarer på Facebook

Försörjningsstöd och bostadsbidrag till barnfamiljer behövs inte med basinkomst

Christian Engström - Mon, 06/14/2021 - 11:00

Basinkomsten ersätter försörjningsstöd och bostadsbidrag till barnfamiljer, helt automatiskt och utan att man behöver fylla i några blanketter eller vara beroende av en handläggares godtycke

Behovet av försörjningsstöd (socialbidrag) försvinner nästan helt med basinkomst. För nästan alla som har försörjningsstöd idag ger basinkomsten mer pengar per månad än försörjningsstödet, och är inte beroende av en handläggares godtycke. Det här gäller både ensamstående och föräldrar med försörjningsansvar för sina barn. Eftersom nivån på basinkomsten är satt så att alla får så att de klarar att försörja både sig själva och sina barn, försvinner nästan hela behovet av försörjningsstöd automatiskt.

Vi kan ha kvar dagens regler för försörjningsstöd för att fånga upp ovanliga specialfall som inte täcks av basinkomsten. Ett exempel på ett sådant specialfall är 18-åringar (och i vissa fall yngre tonåringar) som brutit med sina familjer och flyttat hemifrån av sociala skäl. De får inte någon egen basinkomst förrän i juli det år de fyller 19, men de kan få hjälp av socialtjänsten enligt dagens regler. De reglerna kan vi låta vara kvar, för totalt sett handlar det om så få fall att det inte påverkar den ekonomiska kalkylen nämnvärt.

Försörjningsstödet kostade 11,6 miljarder i utbetalningar år 2019. I den siffran ingår både pengarna som bidragsmottagarna får att leva på (riksnormen) och pengarna för att täcka boendekostnader. Om vi låter 100 miljoner av de pengarna vara kvar inom försörjningsstödet för att täcka de specialfall som inte täcks av basinkomsten, får vi 11,5 miljarder över som kan gå direkt till finansieringen av basinkomsten.

Idag går det åt 4.000 socialarbetare på heltid för att administrera utbetalningarna av försörjningsstöd. En tänkbar åtgärd skulle kunna vara att ge dem sparken, och därmed spara runt 3 miljarder i löne- och kringkostnader. Men det tycker jag är en dålig idé, så det föreslår jag inte. Istället tänker jag mig att de här 4.000 socialarbetarna ska jobba kvar, men istället för att sitta och nobba folk stålar ska de arbeta med det de är utbildade för, nämligen att hjälpa människor med mer komplicerade problem än att de bara saknar pengar. Sverige har idag stora problem med utanförskap och bristfällig integration. Att basinkomstreformen frilägger 4.000 färdigutbildade socialarbetare som redan finns på plats ut i kommunerna kan förhoppningsvis bli till stor hjälp för att komma tillrätta med de problemen.

Bostadsbidrag för barnfamiljer

Bostadsbidragen för barnfamiljer och unga vuxna behövs inte heller med basinkomst, på precis samma sätt som försörjningsstödet. Vi kan ha kvar de lagar och regler som styr bostadsbidragen till barnfamiljer idag, för att fånga upp eventuella specialfall. Men så som basinkomsten är konstruerad, med extra pengar till familjer med barn, bör behovet av bostadsbidrag för barnfamiljer försvinna automatiskt.

De här bostadsbidragen går under ”Utiftsomårde 12 – Ekonomisk trygghet för familjer och barn” i statsbudgeten, och kostade 4,6 miljarder i utbetalningar år 2019 (tabell sid 102 i statens årsredovisning). Om vi låter 100 miljoner ligga kvar för att täcka eventuella specialfall, blir det 4,5 miljarder som vi kan ta till finansieringen av basinkomsten.

Gissningsvis tillkommer det några hundra miljoner i administrativa kostander för att betala ut de 4,6 miljarderna i behovsprövade bostadsbidrag, men jag har inte letat upp någon referens på de kostnaderna, så den besparingen ingår inte i den här kalkylen.

Observera att det bara är bostadsbidragen till barnfamiljer och unga vuxna som faller bort som en naturlig konsekvens av basinkomsten. Bostadsbidragen som ingår i andra system berörs inte, utan får finnas kvar som tidigare:

Bostadsbidrag till pensionärer blir kvar, eftersom pensionärer inte omfattas av det här förslaget till basinkomstsystem
Bostadsbidrag till personer med sjukersättning blir kvar, eftersom de ingår som en integrerad del i systemet för sjukersättning (sjukpension), och vi har sagt att vi inte vill göra några försämringar för sjukpensionärerna

Sammanfattningsvis får vi alltså 11,5 miljarder i besparingar på försörjningsstödet och 4,5 miljarder i besparingar på bostadsbidragen, vilket tillsammans blir 16 miljarder. Fast ”besparingar” är egentligen fel ord. De familjer som idag har försörjningsstöd och/eller bostadsbidrag kommer fortsätta få minst lika mycket pengar utbetalda, så det handlar inte om någon minskning av statens utgifter totalt. Men de här 16 miljarderna som vi betalar idag genom byråkratiska behovsprövade system kan vi istället styra om till det generella och automatiska basinkomstsystemet. Resultatet blir ökad trygghet och rättssäkerhet för dem som är i behov av stöd, samtidigt som byråkratin och administrationskostnaderna minskar.

…

Kommentarer på Facebook

Innehållsförteckning: Alla inlägg i serien

Vad Bildt förstår, men många andra missat.

Majed Safaee - Tue, 02/22/2011 - 15:27

På Facebook ser jag en uppsjö av upprörda inlägg från människor som tycker att Carl Bildt borde göra något för demonstranterna i Libyen. Ingen kan säga exakt vad han ska göra men något. Det mest konkreta som har dykt upp är att EU/USA eller någon borde införa ett flygfrizon över Libyen och på så sätt stoppa flygangreppen på demonstranterna.

Jag försöker, mellan blöjbyten och barnskrik, att ta mig igenom Hooman Majds ”The Ayatollah’s Democracy” som handlar demonstrationerna i Iran 2009. I boken för han fram tesen att omvärlden gjorde den gröna rörelsen en enorm björntjänst när den gick ifrån att vilja passivt stötta och bevittna demontrationerna till att själva försöka engagera sig i den gröna rörelsen. Jag lyfte fram en liknande kritik redan 2009.

I Newsweek finns en intervju med Wael Ghonim ”google chefen” som fått cred för att ha varit den som initierade och startade upproret i Egypten. I intervjun berättar han att han i ett tidigt skede blev kontaktad av en amerikansk NGO som erbjöd honom ekonomiskt stöd – hans svar var ett kort ”f*ck you”.

Det finns gott om andra exempel på hur demokratirörelser som gjort skillnad på marken i mellanöstern svarat precis på samma sätt som Wael Ghonim.

Anledningen till detta är historia. Det stora område som kallas mellanöstern är till stora delar post-koloniala stater som aggressivt utnyttjat nationalismen för att försvara och legitimera sin makt. Nationalismen är en pestsmitta som håller hela mellanöstern i ett järngrepp. Det är inte heller någon slump att varje försök till uppror slåss ner med argumentetn att demonstranterna är köpta av utomstående och att oppoisitionen är ”utländska makters” lakejer, osv.

Jag har de senaste åren lyft fram att omvärldens utgångspunkt vid revolter i mellanöstern ska i första hand vara ”do no harm”. Varje ord och uttalanden som utfärdas från officiellt håll måste vägas på en guldvåg enligt principen gör ingen skada.

För helt allvarigt, det finns inga som helst vinster eller skillnader på marken i Libyen om Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt går ut och tar demonstranternas sida. Inget kommer att bli bättre och det kommer inte heller att få Qaddafi att hålla tillbaka. Däremot finns det uppenbara risker. Det blir lättare för Qaddafi att spela på nationalistiska känslor och ”bevisa” att demonstranterna är köpta av utländska makter som inte vill något annat än att återkolonialisera landet.

Jag har all respekt för att det finns en hel del populister där ute som vill ha sina 5 minuter i rampljuset men ibland är det guld att tiga.

P.s med detta vill jag inte säga att man inte bör fördömma våldet och övergreppen. Det har också Bildt gjort. Det är dock något helt annat än att lägga sig i landets styre.

Frusna relationer…

Majed Safaee - Wed, 02/16/2011 - 21:28

På annat håll kan man notera att regimen är på väg att nästan bryta de diplomatiska relationerna med Storbritannien. Droppen som fick bägaren att rinna över var att Storbritanniens ambassadör i Iran Simon Gass också utsetts till NATOs högsta civila representant i Afghanistan. Iranska myndigheter har klargjort att Simon Gass inte är välkommen tillbaka till Iran.

Regimen hävdar också att Simon Gass varit allt för aggressiv i sin inställning mot det iranska folket när han kritiserat regimen. Till det lades de vanliga anklagelserna om att den brittiske ambassadören i själva verket är en spion osv.

På fredag händer det…

Majed Safaee - Wed, 02/16/2011 - 21:10

Stämningen är uppskruvad just nu. Främst är det hos de konservativa och Ahmadinejad anhängarna där stämningen är som hätskt. Igår deklarerade ett 50-tal konservativa parlamentsledamöter att det var dags att helt enkelt avrätta trion Karroubi, Khatami och Mousavi. Idag var Ahmadinejad ute och dömde ut demonstranternas möjligheter att uppnå något och hotade med ställa uppviglarna inför rätta.

Samtidigt vägrade Mousavi och Karroubi att ge sig. Båda fortsätter att mana på och hylla de regim kritiska demonstranterna.

Samtidigt ställde Ahmadinejad vänliga krafter till ett stort spektakel när en dödsoffren från måndagens demonstration begravdes. Enligt regimen mördades konststudenten av terrorister tillhörande Folkets Mujaheddin i samband med demonstrationerna. Regimen hävdar att han i själva verket tillhörde Bassij-milisen och därmed stödde Khamenei och Ahmadinejad.

Men de flesta oberoende rapporter mot regimens version. Studenten i fråga, Sane Zahleh, ska ha skjutits ihjäl av civilklädda säkerhetspoliser. En annan student Mohammed Mokhtari sköts också till döds i måndags, även om regimen hävdade att även han sköts ihjäl av Folkets Mujaheddin och demonstranterna så fick han ingen större uppmärksamhet.

Medan Bassijs snabbt martyrförklarade Sane Zahleh och anordnade en ”värdig” begravning för honom. Anledningen till att Sane Zahleh fick en sådan uppmärksamhet medan den yngre Mohammed Mokhtari inte fick någon större uppmärksamhet kan bero på att Sane verkligen var medlem i Bassijs.

Men det behöver faktiskt inte betyda särskilt mycket. Bassijs medlemmar får en hel del förmåner inte bara ekonomiska utan har t.ex lättare att komma in på universitet osv. Så bland de 1 miljon medlemmar som Bassijs uppges ha finns många som gått med av helt anda orsaker än ideologiska.

I samband med begravningen så flaggade regimen för att den kommer att hålla massiva demonstrationer efter fredagsbönen nu på fredag. Man kan utgå ifrån att folksamlingen kommer att bli stor. Det kommer att bli en intressant fredagsbön.

The revolution Grinch…

Majed Safaee - Mon, 02/14/2011 - 13:30

Okej, gång på gång känner jag mig som den elake grinchen på den här bloggen. Allt som oftast handlar det om att jag inte sveps med i alla förhoppningar som finns hos många och främst iranier utomlands.

De senaste veckorna jag följt b.la. Ardalan Shekrabis väldigt passionerade Fackebook uppdateringar. Samtidigt läser jag kvällstidningarna, DN och SVD som skriver förhoppningsfullt om att det som hände i Egypten och Tunisien kan också hända i Iran för att oppositionen har sökt demonstrationstillstånd.

Den 14/2 2011 det är dagen då det kommer att ske. Miljoner människor att samlas på gatorna, demonstrera, dö, slåss ner men till slut resa sig och besegra diktaturen. Bara de får ett demonstrationstillstånd. Nu fick de inte ens det.

Men vi vet alla innerst inne att inget kommer att hända. Iran är inte Egypten eller Tunisien. Man slåss inte mot en regim som är står och faller med en eller två personer i toppen. Det finns inte heller en militär som kommer att ställa upp på folketssida när det krisar. Det finns däremot ett gäng Bassijs och Revolutionsgardister som är djuptideologiska och som gärna knäcker ett ben eller två för att stoppa ”israeliterna”.

Zahra Bahrami, pjäs i ett cyniskt spel…

Majed Safaee - Mon, 02/07/2011 - 17:09

Häromdagen avrättade regimen en Holländsk-Iransk medborgare hastigt och mindre lustigt. Zahra Bahrami var åtalad och dömd för drogsmuggling och det var också anledningen till dödsstraffet enligt regimen. Medan hennes släkt i Holland hävdar att 46-åringen knappt rökte och ansåg att det var konstigt att en drogsmugglare skulle ha tagit risken att delta i regimkritiska demonstrationer förra sommaren.

Idag har DN en artikel om något som varit uppenbart sedan Ahmadniejad tog makten för 5 år sen att avrättningstakten har ökat i Iran. Detta är kanske inte en fullt så stor nyhet för tankten på avrättningarna ökade även innan demonstrationerna i somras och revolten i Tunisien och Egypten.

Däremot finns det en annan mer oroande trend och det är den snabba takten av avrättningar av politiska fångar. Regimen har, utan större protester från omvärlden, snabbt avrättat ett antal politiska fångar. Det är både personer som anklagas för samröre med galningarna Folkets Mujaheddin till kurder.

Dessa avrättningar sker inte för att regimen är orolig för att offren utgör en fara mot regimen däremot är det ett effektivt sätt att sprida skräck. Det är också väldigt framgångsrikt. För till skillnad mot Mubarak och Ben Ali finns det ingen som kan hålla tillbaka den iranska regimen repression.

Avrättningen av Zahra Behrami ska också sättas in i ett större sammanhang. Jag tror att hon väldigt cyniskt användes av regimen som en bricka i spelet mellan Iran och USA.

Tidigare har regimen alltid varit försiktig med att personer med dubbla medborgarskap eller av annan nationalitet. I nästan alla fall har man gett efter och släppt personerna i fråga oavsett om det varit intellektuella iran-amerikaner, vilsna svenska eller brittiska marinsoldater.

Men i relationen med USA är den iranska regimen i det närmaste att betrakta som en treåring med ständig behov av uppmärksamhet. Eller som Kenneth Pollack skriver i ”The Persian Puzzle”, eftersom USA är en så centraldel av den iranska politiken utgår iranierna automatiskt att iran ska vara en centraldel av den amerikanska politiken.

Så för att få USAs uppmärksamhet genomför regimen en högprofilerad avrättning dagarna innan man offentliggör att man kommer ställa 3 amerikanska bergsklättrare inför rätta. En tydligare signal till USA går inte att sända.

Han lever och är jublande glad…

Majed Safaee - Fri, 02/04/2011 - 20:11

Idag för första gången sedan oroligheterna i Iran klev den andlige ledaren och vandrande vålnaden Khamenei upp på scenen under fredagsbönen i Tehran och såg jublande glad ut.

Den gamle mannen som vanligtvis ser lite bister ut såg idag jublande glad och segerviss ut. Anledningen till det var att han trodde att det iranska folket har fått upprättelse och den islamiska revolutionen äntligen är på väg att sprida sig.

Han nämnde händelserna i Tunisien, Jordanien och inte minst i Egypten. Khamenei gjorde inga försök att dölja sin förakt för främst Ben Ali och Mubarak.

Han förklarade att både Ben Ali och Mubarak var antimuslimer som gärna samarbetade med sionister, USA och kväste muslimer i sina egna länder.

Och Khamenei all anledning att vara glad. Även om inget tyder på att islamister kommer att ta över i Tunisien eller Egypten så är det maktvakuum som uppstår i dessa länder knappast till nackdel för regimen. Om Irak och Afghanistan lärde USA ”counterinsurgency tactics” så lärde regimen i Tehran sig hur man fyller ett maktvakuum.

Irak och Afghanistan gick ifrån att vara länder där regimen inte hade något inflytande till att bli en stark maktfaktor och regimen tror sig kunna spela samma roll i alla fall i Egypten.

Samtidigt innebär oroligheterna i arabvärlden att dessa länder nu måste lägga ner tid och energi på interna angelägenheter samtidigt som det är dit omvärldens tid och uppmärksamhet riktas.

Med andra ord så har året börjat mycket bättre för Khamenei än han vågade tro för sexmånader sen.

Bättre att mötas och kritisera än att sitta vid sidan om och gnälla!

Majed Safaee - Fri, 11/05/2010 - 16:31

Just nu pågår en demonstration på Sergels Torg, demonstrationen riktar sig mot att ett antal iranska parlamentsledamöter tilltåts att besöka Sverige och riksdagen.

Innan demonstrationen har ett gäng riksdagsledamöter deklarerat att de kommer att bojkotta besöket. Till en början såg jag det här mest som ett försök för ett par enskilda ledamöter att få lite face time i media men har sedan dess allt mer stört mig på detta.

Argumenten verkar vara lite olika och jag tänkte gå igenom dem här nedan.

Argument: Iran är en särskilt elak diktatur som vi inte bör ha några diplomatiska relationer med.

Iran är en diktatur och det finns ingen tvekan om det. Däremot så finns det faktiskt inte fog att hävda att Iran är diktatur som är värre än andra.

Dels för att det alltid är svårt att gradera lidande, en fängslad dissident är lika frihetsberövad i Iran som i Egypten som i Kina osv.

Dels för att det inte riktigt stämmer. Den iranska regimen är till skillnad mot många andra totalitära regimer känslig för folklig opinion. Den har inga problem med att ta till våld eller godtyckligt kränka folks mänskliga rättigheter men det är inte en regim som gör det svepande (jfr Nordkorea) utan under regimens 30-åriga historia har det faktiskt förekommit stunder då viss politisk debatt tillåtits och accepterats. Det är inte i många diktaturer där man håller presidentvals debatter.

Sen kan man också hänvisa till att Iran är en stat som särskilt diskriminerar och förtrycker kvinnor. Det är korrekt, men å andra sidan så borde man också bojkotta länder såsom Saudiarabien osv.

Så min slutsats är att man inte kan bojkotta Iran med argumentet att landet är en diktatur som står i en klass för sig självt.

Argument: Den demokratiska världen bör isolera diktaturer. Sverige ska inte ha några relationer med länder som inte respekterar mänskliga rättigheter.

Detta är det kanske vanligaste argumentet och enligt mig det dummaste.

För det första, den ”demokratiska världen” eller ”västerländska demokratier” är ingen enhet. Det är enskilda stater med enskilda intressen och mål.

För det andra så består världen inte bara av demokratier. Idag är 89 av världens 194 erkända stater demokratier. Så det finns inget som säger att Iran eller någon annan diktatur kommer att falla så fort västvärlden vänder dem ryggen. Även om Sverige och EU skulle välja att helt frysa ut Iran så har landet fortfarande vänner ute på den internationella arenan (en hel del av dessa finns bland listan på de 89 demokratiska stater).

För det tredje, om vettiga länder och demokratier vänder länder som Iran ryggen så minskar också inflytandet över regimen. Det är ingen slump att frågan att fallet för Sakineh bara blev pinsamt för Ahmadinejad när Brasiliens president Lula med relationer till Iran uttryckte kritik.

Argument: Men regimen kommer ju att använda besöket i propaganda syfte

Nu är det verkligen inte så att regimens propaganda apparat verkligen sitter sysslolösa och väntar in bilder på svenska riksdagsledamöter för att fylla ut nyhetstimmarna med. Som bäst resulterar besök som detta i notiser i regimvänliga tidningar och något kort inslag i statstelevisionen om ens det.

Och dessutom:

Ingen av dessa upprörda riksdagsledamöter eller partier kan med seriositet hävda att de har några kontakter eller insyn i vad som händer i Iran. Ingen av dem som nu väljer att bojkotta mötet kan heller med trovärdighet hävda att de vet exakt vilka personer som de väljer att bojkotta.

Ledamöterna för S, M och C som inte bangade ur och valde att träffa delegationen gjorde en långt större insats än de som ställde sig utanför och försökte kommunicera via dn.se och svavelosade trams på newsmill.

Så för att låna ett budskap från valrörelsen över atlanten, MAN UP! Träffa ledamöterna, bjud hit dem och framför kritiken ansikte mot ansikte. Visa att era idéer är bättre än deras.

You are here