Dagens Arena

Det verkliga hotet är en politik som bygger makt genom att så splittring och hat mellan människor. Det skriver Fereshte Javani, grundare av nätverket – Vi är 4700 arbetare.

Invandrare, invandrare, invandrare!

I åratal har vi hört detta ord från politiker och medier. Ett ord som gång på gång har placerats bredvid ord som brott, otrygghet och kriminalitet tills de blivit synonyma i människors medvetande. Det var ingen slump. Det var ett politiskt projekt – att skapa en gemensam fiende, sprida rädsla och vinna röster.

Högerextrema har länge byggt sin politik på denna propaganda. Genom att svartmåla invandrare har de stärkt sin ställning i riksdagen och fått stora delar av det politiska Sverige att följa samma linje. Det har gått så långt att ordet invandrare i dag mer liknar en etikett än ett vanligt ord.

Men vem är egentligen den där “invandraren” som ni har gjort till ett monster?

Människor som i åratal har arbetat som läkare, lärare, forskare, företagare, riksdagsledamöter och så vidare. Människor som har byggt, utvecklat och burit det svenska samhället. Många av dem har bidragit mer än de som i dag dömer dem. De har visat sin lojalitet mot Sverige.

Men hur länge ska vi behöva bevisa vår lojalitet?

Hur många generationer ska bära den här stämpeln? Första, andra eller tredje generationen? Eller tills våra namn, vår hudfärg och våra födelseplatser inte längre skiljer sig från era?

Jag är först och främst en människa. Jag råkade födas i ett annat land än Sverige – något som varken jag eller ni kunde välja. Men att leva hederligt och behandla andra med respekt är mitt eget val. Jag flydde från krig och otrygghet eftersom jag hade rätt till liv och trygghet. För den högerextrema politiken kanske det är ett problem. För mig är det en mänsklig rättighet.

Har ni någonsin funderat över vad som skulle hända om alla de människor ni kallar invandrare slutade arbeta – bara en enda dag?

Nyligen bestämde jag mig för att cykla till områden där många invandrare bor, för att möta människorna bakom etiketten “invandrare” och lära känna dem på nära håll. Jag har inte mött det monster som ni beskriver. Jag har mött föräldrar som arbetar, ungdomar som vill studera och människor som bara vill leva ett tryggt liv. Den enda skillnaden är deras hudfärg eller födelseplats. Allt beror på vilket perspektiv vi väljer: ser vi människor som medmänniskor eller som misstänkta.

Och en fråga till er politiker som ständigt talar om “invandrare”:

När var senaste gången ni, utan kameror och utan en valrörelse, satte er ner och lyssnade på dessa människor? Eller är invandraren bara viktig när ni kan använda honom eller henne för att skapa rädsla och vinna röster?

Nu får det vara nog.

Ett samhälle byggs inte genom stämpling och ordlekar. Vi ser konsekvenserna av den här retoriken. Vi glömmer inte tragedin i Norge och vi glömmer inte attacken mot skolan i Örebro. Hat uppstår inte över en natt – det växer genom år av misstänkliggörande och fiendebilder.

Sluta skapa fiender. Börja se människor. De som ni kallar invandrare är människor, inte ett hot. Det verkliga hotet är en politik som bygger makt genom att så splittring och hat mellan människor. 

Fereshteh Javani, Initiativtagare och administrator för Facebook ”Vi är 4700 arbetare”

Inlägget Invandrare är människor, inte ett hot dök först upp på Dagens Arena.

Moderaterna i Region Stockholm vill spara 450 miljoner kronor genom att förändra stationsvärdarnas roll. Stationsvärden Viktor Risling ifrågasätter förslaget, och skriver ett öppet brev till Anna Malm Kelfve (M), 2:e vice ordförande i trafiknämnden.

Kära Anna Malm Kelfve, du fick tidigare i år ett mejl av mig med frågan om hur ni Moderater har tänkt spara in 450 miljoner på att ändra stationsvärdarnas roll i Stockholms kollektivtrafik. Ni har ju skrivit det i er skuggbudget för i år.

Jag skickade frågan till dig eftersom du är andre vice ordförande för Region Stockholms trafiknämnd och jag då rimligen tänkte att det var du som ägde frågan hos er i Moderaterna.

Eftersom jag inte fått något svar av dig så ställer jag nu frågan till dig inför öppen ridå: Hur har ni tänkt er att det skall gå att spara så mycket pengar på mina kollegor?

Min enda rimliga slutsats är att anta att ni avser att avbemanna tunnelbanans och pendeltågets stationer precis som ni tidigare avbemannade tågvärdshytterna. En besparing på 450 miljoner skulle väl i runda slängar vara tre fjärdedelar av alla stationsvärdar i Stockholm och någon annan typ av ”effektivisering av stationsvärdarnas arbete” har jag svårt att se att man kan göra.

Jag gissar att ni funderar på en sådan sak av ren okunskap av vad stationsvärdarna gör på våra stationer så jag tänkte passa på att berätta det för dig och dina partikamrater här i detta brev nu när jag har chansen.

Många tror felaktigt att vi som bemannar spärren enbart sitter där för att sälja biljetter även om vi givetvis gör det också, varje pass så säljer man biljetter oavsett vilken station man sitter på även om man givetvis har mer försäljning på de mer centrala stationerna där man på ett tvåtimmarspass ofta kan komma upp över tiotusen i kassan.

Som stationsvärd är man även närområdesguide och vi som bemannar Stockholms spärrar sätter en stor ära i att kunna svara på frågor inte bara om kollektivtrafiken utan även vart närmaste brevlåda finns eller öppettiderna på ICA, det finns ingen annan sådan roll i samhället med den typen av närområdeskunskap att hjälpa inte bara turister utan även stockholmare som är på en obekant del av staden.

När jag sitter i spärren så är det även jag som är ytterst säkerhetsansvarig på stationen och därför är jag utbildad i att kunna agera vid till exempel en brand eller vid en olyckshändelse eller vid gängbildningar i biljetthallen. Det finns ingen annan som kan vara på plats så snabbt som jag kan. För det mesta så är det jag som är först på plats, för att sedan kalla på ambulans eller ordningsvakter.

Vissa stadsdelsområden har haft lyckade samarbeten mellan stationspersonalen, stadsdelsnämnd och polis för att på lång sikt få en tryggare miljö i närområde. Besök gärna Rinkeby tunnelbanestation som ett positivt exempel på ett sådant samarbete. Många resenärer ser bemannade spärrar som en trygghetsskapande funktion och det är ofta till dem man går om man känner sig otrygg. Det är skönt att känna sig sedd av någon med uniform som kan kalla på hjälp om något skulle hända.

Att reducera vår roll till att enbart vara biljettförsäljare är därför ytterst okunnigt. Att minska på antalet bemannade stationer är inte bara dåligt ur ett servicehänseende utan skulle även bidra till minskad trygghet och säkerhet i Stockholms kollektivtrafik.

Jag är därför glad att ni när ni lade den här skuggbudgeten satt i opposition och inte fick igenom den besparing som ni föreslog och jag hoppas att ni tänker om när ni lägger framtida budgetförslag.

Mvh, Viktor Risling kundservicevärd i tunnelbanan.

Inlägget Hur ska ni klara er utan stationsvärdar, Moderaterna? dök först upp på Dagens Arena.

Det folkmord som pågår i Gaza har rötter i en lång historia av fördrivning av palestinier från Israels håll. Att Kristdemokraterna och Ebba Busch trots det tycker att “Israel gör världen en tjänst” tyder på en självvald blind fläck i partiets medvetande, skriver Pär Salander.

Vice statsminister Ebba Busch återkommer med jämna mellanrum till att KD är det ”värdeorienterade partiet”. Samtidigt framstår KD som det mest Israelvänliga partiet. Tidigare har hon poserat leende på en Israelisk stridsvagn iklädd israeliska arméns t-shirt och i riksdagen har KD rest flera av bosättarnas hjärtefrågor.

Tidigare i år uttryckte hon (DN 17/2) att Israel ”gör världen en tjänst” när man försöker krossa Hamas och “Det är otvetydigt att Hamas bär det stora ansvaret för kriget och det mänskliga lidandet i Gaza”. Under våren (P1 11/5) hörde vi hennes partikamrat Lars Adaktusson påpeka att Hamas har uttryckt att Israel skall utraderas, men också att det inte finns några belägg för att Israel skulle ha några ambitioner att fördriva den palestinska befolkningen.

Med ideologiska skygglappar vägrar KD att se vad som sker. Konflikten Israel-Palestina startade inte med Hamas, som bildades 1987. Den började långt tidigare med den sionistiska rörelsens målsättning sedan mer än 100 år: ”Land grab and deportation” med den israeliske människorättsjuristen Michael Sfards ord. Nedan några ord om detta historiska sammanhang som Ebba Busch och Lars Adaktusson nogsamt undviker:

Sionismens fader Theodor Herzl skrev redan 1895 i sin dagbok kring hur ursprungsbefolkningen i Palestina skulle hanteras: ”Både exproprieringsprocessen och förflyttningen av de fattiga måste genomföras diskret och varsamt”.

Israels blivande förste premiärminister och landsfader David Ben-Gurion (1937): “Vi måste fördriva araberna och ta deras plats” och ”Med tvångsförflyttning skulle vi få ett vidsträckt område för bosättning…Jag stöder tvångsförflyttning. Jag kan inte se något omoraliskt i det.” Ben Gurions sjösätter sin ’Plan Dalet’ 1948, för palestinierna liktydigt med katastrofen al-Nakba. Mer än 500 byar förstörs och hälften av den palestinska befolkningen, 750 000 personer, fördrevs/flydde.

Samma år mördas för övrigt FN-medlaren Folke Bernadotte som förstod vikten av att lyfta fram palestiniernas intressen. Det blev hans död. Mördaren, Yehoshua Cohen, ställdes aldrig inför rätta utan blev i stället bäste vän och livvakt åt just premiärminister Ben-Gurion. En central aktör i ’Plan Dalet’ var terroristorganisationen Irgun, vars ledare Menachem Begin senare också blev premiärminister.

Moshe Sharett, Israels andra premiärminister uttryckte att ”vi har inte kommit till ett tomt land som vi ärver, utan vi har kommit för att ta över ett land från de som bor där”.

Golda Meir, även hon premiärminister: ”Det finns inget palestinskt folk. Det är inte så att vi kom och kastade ut dem och tog deras land. De fanns inte”

Dagens israeliska regeringsföreträdare talar samma tungomål. Vice talmannen i Knesset, Vissim Vaturi; ”Utradera Gaza./…/ Lämna inte ens ett barn”. President Isaac Herzog; ”Det finns inga oskyldiga civila i Gaza”. Netanyahus finansminister Bezalel Smothrich säger i Knesset till en medlem med palestinsk bakgrund: ”Ni är bara här av misstag eftersom Ben-Gurion inte avslutade jobbet, inte kastade ut er 1948”.

När vi nu lyssnat på dessa ledande israeliska politiker genom åren så ser vi en röd tråd som otvetydigt visar den sionistiska rörelsens ambition; ”Land grab and deportation”, dvs ’bosättarkolonialism’ med grund i etnisk rensning. Hamas terrorattack 2023 spelade Israel i händerna då Netanyahu fick ett alibi för en våldsam accentuering av denna etniska rensning. Flera människorättsorganisationer, FN-kommissioner och inte minst Internationella Domstolen anklagade då också Israel för folkmord.

Vice statsminister Ebba Busch tiger helt om detta sammanhang och Lars Adaktusson nekar till att Israel någonsin haft ambitionen att fördriva palestinierna. Busch har för övrigt stolt meddelat att hon tackats av Israels utrikesminister Gideon Sa’ar för att hon ställer sig bakom deras ”rätt att försvara sig”.

För några år sedan (2023) uttryckte Netanyahus försvarsminister Yoav Gallant ambitionen kring Israels belägring av Gaza: ”Det kommer inte att finnas någon elektricitet, ingen mat, inget bränsle, och allt kommer att vara stängt. Vi kämpar mot mänskliga djur och agerar därefter”.

Humanitärt orienterade organisationer hindras också från att komma till undsättning, bland andra UNRWA och Läkare utan Gränser. Enligt Amnesty utsätts Gazas befolkning för avsiktlig svält, ett otvetydigt krigsbrott. Sedan 2023 har också 20.000 palestinska barn (enligt UNICEF) fått sätta livet till i Gaza. Tycker det ”värdeorienterade partiet” KD att Israel med detta ”gör världen en tjänst”?

Det är i alla fall tydligt att Netanyahu vandrar vidare i landsfadern Ben-Gurions fotspår: ”Vi måste fördriva araberna och ta deras plats”. Att det sker via folkmord verkar inte heller bekymra Busch och Adaktusson i det ”värdeorienterade partiet”.

Pär Salander, professor emeritus i socialt arbete och politisk skribent

Inlägget KD och Ebba Busch blundar för Israels folkmord i Gaza dök först upp på Dagens Arena.