Dagens Arena

Svensk Torv vågar kalla oss odemokratiska trots att en stor majoritet av svenska folket vill se kraftiga åtgärder mot klimatförändringar och ett återställande av våtmarker, skriver Pontus Bergendahl från Återställ Våtmarker i en slutreplik till Svensk Torv.

Fossilindustrin har i decennier aktivt motarbetat klimatfakta och åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser. De senaste åren har deras ansträngningar accelererat och industrin har nu fått backning av politiker i sitt desinformationsarbete. FN går därför nu ut med en varning. Kampanjerna är massiva och de är uppbackade av enorma resurser. Därför anser FN att det är extra viktigt att vi alla förklarar hur nödvändiga klimatåtgärderna är och vad konsekvenserna blir om vi inte agerar.

Återställ Våtmarker har gjort precis detta sedan 2022. Vår kamp står idag mot den fossila torvindustrin men strukturen, maktbalansen och lobbyorganisationen Svensk Torvs metoder är samma som de stora oljebolagens. Vår uppgift är att dra fram deras smutsiga metoder i ljuset för att visa hur det går till bakom de stängda dörrarna.

Det är när man sätter press på systemet, genom exempelvis radikala aktioner, som maktstrukturerna blir tydliga och fossilindustrin avslöjar sitt rätta ansikte. I år tillsattes den MAGA-inspirerade Torvgeneralen, Rickard Axdorff, som generalsekreterare för Svensk Torv och han drar sig inte ens för att sno vår hemsida för att ljuga, missleda och förvilla.

Strategin är att skapa tvivel kring fakta

När Torvgeneralen och hans kumpan Robert Wedmo, ordförande Svensk Torv, svarar på vår artikel tonar de på klassiskt manér ner klimathotet, mot beprövad vetenskap, genom att länka en politisk artikel istället för att hänvisa till vetenskapliga fakta. På samma sätt påstår de att vi ljuger när vi skriver att torvindustrin släpper ut mer än inrikesflyget och att Sveaskog inte kommer köpa ett gram torv under 2026, trots att vi redovisat källor. Strategin är välkänd: att skapa tvivel kring etablerade fakta och framställa dem som åsikter.

Rickard Axdorff antyder också att det skulle vara något fuffens med våra finanser och har anmält oss till Finansinspektionen för att försöka smutskasta oss. Vad han inte räknar med är att vi och våra finansiärer kör med öppna kort. Climate Emergency Funds årsrapport ligger öppen. Vår metod att vinna är att vara brutalt ärliga och öppna med allt vi gör.

Torvgeneralen däremot tar till tvivelaktiga metoder när han tog direktkontakt med en minister för att få hjälp att frysa våra tillgångar. För den som springer i regeringskansliet är reglerna runt ministerstyre bara ett hinder, vilket Rickard Axdorff även aktivt har debatterat.

Vi har inga regeringskontakter

Ytterligare ett exempel på vilken påverkan Svensk Torv har på regeringen är att de lyckats förhala ett förbud mot torvbrytning. Miljömålsberedningen, en parlamentarisk tillsatt grupp, föreslog ett förbud mot torvbrytning 2026. Istället för att ett beslut togs tillsattes Odlingstorvsutredningen där Svensk Torv lyckades komma med som enda externa expert.

Varken forskare, lantbruksorganisationer eller klimatorganisationer bjöds in. Återställ Våtmarker har inga kontakter med regeringen eller myndigheterna så vår metod att uppmärksamma det stinkande korrupta upplägget var att spruta ner finansdepartementets fasad med färg.

Trots torvlobbyisternas ljusskygga spel så har de har mage att påstå att vi är odemokratiska när 89 % vill ha kraftfullare åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, 75 % av svenska folket anser att vi bör återväta våtmarker för klimatet och nu senast 97 % (av 9 611 röster) röstade för ett NEJ till fortsatt torvbrytning. Opinionen är tydlig, men frågan lyfts ändå inte av något riksdagsparti. De rödgröna räknar att de ändå kommer få de gröna rösterna och Tidöpartierna vill fortsätta frotteras med fossillobbyn. Så tystas en av de viktigaste frågorna ner mitt under en valrörelse och folkviljan begravs.

Vi har drivit folkbildning, opinionsbildning och nu senast en valrörelse. I sommar åker vi till Grimsås och stänger ner deras smutsiga industri. Det är demokrati!

 

Pontus Bergendahl, talesperson för Återställ Våtmarker

Inlägget Slutreplik: Aggressiva lobbyister är demokratins dödgrävare dök först upp på Dagens Arena.

Under nästan tjugo år har olika studier upprepats som ger samma resultat: Personer med utländsk bakgrund, inte minst de med arabiska namn, diskrimineras på svensk arbetsmarknad. Ändå har mycket lite gjorts för att bekämpa diskriminering, skriver forskarna Ali Ahmed och Mats Hammarstedt. 

Människor med utländsk bakgrund väljs bort i rekryteringsprocessen. För knappt tjugo år sedan gjordes de första vetenskapliga fältexperimenten i syfte att studera förekomsten av etnisk diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Fältexperimenten var enkelt förklarat designade så att olika fiktiva sökande skickade ansökningar till utannonserade platsannonser. De sökande hade likvärdiga meriter i sina ansökningar och identiska egenskaper i alla avseenden utom beträffande deras namn. Här lät forskarna de fiktiva personerna ha antingen ett ”typiskt arabiskt namn” eller ett ”typiskt svenskt namn”.

Resultaten visade att människor med ”typiskt arabiska namn” diskrimineras när de söker jobb. Det framkom bland annat att en person med ett ”typiskt arabiskt namn” i genomsnitt var tvungen att söka efter 1,5 gånger så många lediga jobb som en person med ett ”typiskt svenskt namn” för att ha samma sannolikhet att bli inbjuden till anställningsintervju.

Diskriminering minskar inte över tid

Undersökningarna bekräftade vad som vid den tiden uppmärksammats i anekdoter och fick relativt stor uppmärksamhet såväl på debattsidor som i övrig media. Under de nästan tjugo år som passerat har experimenten replikerats och resultat presenterats i ett antal forskningsartiklar i olika ämnesdiscipliner. Förändringarna över tid är små.

Även om det inte är problemfritt att jämföra resultat från fältexperiment som genomförts vid olika tidpunkter och i olika kontexter är likheten med de resultat som erhölls för nästan tjugo år sedan slående. En person med ett ”typiskt arabiskt namn” måste söka omkring 1,5 gånger så många jobb som en person med ett ”typiskt svenskt namn” för att ha samma sannolikhet att bli kallad till anställningsintervju.

Mot bakgrund av samstämmigheten i resultaten har en återkommande fråga under årtiondena varit: Hur ska man förändra situationen, och vilka åtgärder är bäst lämpade för att motverka diskriminering? Det är ingen överdrift att påstå att flera ambitiösa åtgärder genomförts och alltjämt genomförs i syfte att motverka diskriminering på olika områden.

Ett exempel är det övergripande och omfattande ramverk för aktiva åtgärder i syfte att motverka diskriminering som infördes i diskrimineringslagstiftningen under 2016 (SFS 2016:828). När frågan om hur diskriminering ska motverkas diskuteras sker det dessutom allt som oftast med konstaterandet att ”på detta område krävs ett långsiktigt arbete”.

Integration kan inte enbart läggas på individen

Vi kan dock konstatera att åtgärderna för att bryta diskrimineringen inte varit tillräckliga. Mycket lite har förändrats över tid. Vad som däremot hänt är att den utrikes födda befolkningen vuxit avsevärt i storlek under samma tidsperiod. Mängden människor som löper risk att diskrimineras på grund av sin utländska bakgrund är alltså betydligt större idag än för tjugo år sedan.

I ljuset av de resultat som dokumenterar förekomsten av diskriminering på arbetsmarknaden och dagens kriser i omvärlden – från Ukraina till Mellanöstern – blir det tydligt att integration inte kan reduceras till en fråga om individers utbildning, språkkunskaper eller vilja att etablera sig. Om människor systematiskt möter hinder när de söker arbete riskerar samhället att förstärka utanförskap, segregation och misstro.

Vi kan konstatera att diskrimineringen alltjämt utgör ett hinder på arbetsmarknaden. Ett faktum som är förödande för såväl individer som samhällsekonomin. Efter att i decennier ha konstaterat att diskrimineringen är en realitet finns således alla skäl att verkligen identifiera verkningsfulla sätt att bryta den.

 

Ali Ahmed, professor i nationalekonomi vid Linköpings universitet

Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet och Institutet för Näringslivsforskning

 

 

 

Länkar:

 

 

LÄNK1

Carlsson & Rooth, 2007

https://doi.org/10.1016/j.labeco.2007.05.001

 

https://doi.org/10.1111/obes.12454

 

LÄNK3

SFS 2016:828

 

Inlägget Åtgärderna mot diskriminering har varit otillräckliga dök först upp på Dagens Arena.

Fällningar för brott mot folkrätten kommer att bli ännu vanligare efter dagens beslut, skriver Thord Eriksson.

I dag kommer riksdagsmajoriteten att rösta för regeringens proposition ”Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt” som befäster Sveriges position som ett av Europas minst flyktingvänliga länder.

En mycket kort sammanfattning av det drygt tusensidiga förslaget är att den som söker sig till Sverige kommer att stå mer ensam än tidigare och ha sämre chanser att få stanna i landet.

Det senare är ett uttalat mål och ett av sätten att kunna hindra fler från att få uppehållstillstånd är att inte längre ge dem som söker skydd rätt till offentligt juridiskt ombud. Hjälpen bantas ned till två timmars rådgivning och det är inte förrän efter ett avslag som juristerna kommer att släppas fram på statens bekostnad. På bara en vecka – i dag är fristen normalt tre veckor – ska de sedan prestera överklaganden kring ärenden vars detaljer de dittills inte känt till.

Sådan är inte verkligheten

Förändringen är en del av Sveriges anpassning till EU:s nya migrations- och asylpakt som träder i kraft den 12 juni. Men den hade kunnat se ut på ett annat sätt, skrev åtta advokater på DN debatt häromdagen (5/6): ”Sverige hade kunnat välja en modell som värnar rättssäkerheten.”

Deras slutsats är att de genom sitt sena inträde i asylprocesserna inte längre kommer att kunna leva upp till sina advokatetiska skyldigheter. ”En advokat kan inte åta sig ett uppdrag som från början är utformat på ett sätt som gör det omöjligt att ge individuella, välgrundade och professionella juridiska råd.”

Det skulle kunna vara så att rätten till juridiskt ombud tas bort för att Tidöpartierna är övertygade om Migrationsverkets förmåga att alltid fatta rätt beslut.

Men sådan är inte verkligheten, vilket regeringen känner till. Det var nämligen på regeringens uppdrag som Statskontoret häromåret gjorde en utvärdering av Migrationsverkets asylprocesser. Kritiken blev hård. Myndighetens beslut skilde sig till exempel kraftigt åt beroende på var i organisationen de fattats, och ”generaldirektören saknar tillräckligt underlag för att ta sitt ansvar för den rättsliga kvaliteten inför regeringen”.

Nationella kvalitetsuppföljningar

Rapporten ledde till att Migrationsverket numera gör nationella kvalitetsuppföljningar av sitt arbete. Den första – diarienummer MVA-2025-00233 – kom i slutet av förra året och får inte direkt extern juridisk hjälp att framstå som överflödigt slöseri. Myndighetens egen slutsats var att nästan en fjärdedel av asylbesluten var felaktiga och att utredningarna var behäftade med stora brister. Detta förklarades bland annat med en intern kultur där kvantitet främjas framför kvalitet och handläggarna nöjer sig med att prestera ”good enough”.

I utvärderingen hade stor vikt lagts vid barns asylärenden. Även där visade sig brister som bland annat bedömdes bero på att barn inte ses som ”individuella rättighetsbärare” utan bara som en del av sin familj.

Förtroendeingivande?

Svängrummet för den här myndighetsutövningen kommer utvidgas genom dagens riksdagsbeslut.

Underskruvad sarkasm

I sitt yttrande om lagändringarna som ska klubbas har Lagrådet konstaterat att regeringen inte har reflekterat över att människor med rätt till skydd riskerar att slängas ut.

”Det förefaller som om regeringen inte på någon punkt anlägger ett flyktingperspektiv eller ser till den enskilda människan … en förenklad syn på flyktinginvandring har lett till förslag som är otillräckligt genomlysta … detta viktiga rättsområde förtjänar en grundligare och demokratiskt förankrad översyn inom en inte alltför avlägsen framtid.”

Att skriva att Lagrådet är kritiskt gör inte formuleringarna full rättvisa. Formuleringen som rör den avskaffade rätten till offentligt biträde dryper till och med av underskruvad sarkasm:

”Om det antas att det inte handlar om att minska flyktinginvandringen genom att undanhålla det biträde som den enskilde kan ha behov av och inte heller om en allmän markering av att flyktinginvandring ogillas oavsett den enskildes behov av internationellt skydd, så återstår bara den statsfinansiella synpunkten. Men den finns inte nämnd, och inte heller finns det några uppskattningar om hur mycket som kan bedömas inbesparat genom den restriktiva inställningen.”

Inte smickrande för Sverige

Med jämna mellanrum fälls Sverige redan för brott mot folkrätten – konkreta följder av bristerna som Migrationsverket på egen hand blottagt i sin kvalitetsutvärdering. På sistone har det handlat om en afghansk man som blivit ”västerniserad” efter många år på svensk mark. Europadomstolen slog fast att en utvisning skulle strida mot Europakonventionens artikel om förbud mot tortyr. Och i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter kom nyligen en fällning på grund av deportationen av en svårt funktionsnedsatt 21-åring, trots vetskap om att hans hemland inte kunde förse honom med läkemedel och adekvat vård.

Det är inte smickrande för Sverige att den här sortens fällningar kommer att bli ännu vanligare efter dagens beslut. De som röstar för delar ansvaret med regeringen och med en myndighet som nöjer sig med att jobb som inte är bättre än good enough.

Thord Eriksson

Inlägget I dag fullföljer Tidöpartierna sitt paradigmskifte dök först upp på Dagens Arena.

Idéburna skolor förverkligar friskolereformens ursprungliga mål om mångfald och valfrihet. Trots det missgynnas de av ett system som premierar stordrift, koncerner och ett statligt kontrollsystem som utformats för vinstdrivande aktörer, skriver Idéburna Skolors Riksförbund.

Vi har under lång tid argumenterat för att skolor som drivs i fristående regi inte kan jämföras med bolag som tillverkar bilar eller erbjuder olika datatjänster – och att det måste vara möjligt att skilja mellan skolföretag som delar ut vinst och skolor som inte gör det. Vi som representerar landets Idéburna skolor mötte länge inte något som helst gehör för detta synsätt.

Istället hävdade politiker, utredare, myndigheter och inte minst näringslivsföreträdare att EU-rätten föreskriver att privat skolverksamhet måste ses som vilket företagande som helst.

Senast utgick den statliga vinstutredningen från att alla friskolor bedriver ekonomisk verksamhet, vilket förstås passade bra för de stora skolkoncernerna. Vi bad till slut två erfarna jurister göra en genomgripande granskning av vad som egentligen gäller. Deras slutsats var entydig: EU-domstolens fasta praxis är att offentligt finansierad utbildning inte är ekonomisk verksamhet – och detta gäller oavsett om utföraren är kommunal eller fristående.

Och så äntligen!

Regeringen lyssnade äntligen

I en lagrådsremiss inför kommande proposition bedömer nu regeringen – med hänsyn till just praxis från EU-domstolen – att den utbildningsverksamhet som såväl offentliga som enskilda huvudmän bedriver inom det offentligt finansierade svenska skolväsendet utgör icke-ekonomisk verksamhet av allmänt intresse i EU-rättslig mening.

Regeringen skriver att man delar ”bland annat Idéburna Skolors Riksförbunds och Föräldraalliansens uppfattning i denna fråga till skillnad från bland annat Svenskt Näringsliv”.

Det här kan tyckas som teknikalitet, men det öppnar för politiken att på allvar närma sig folkopinionen. Även i andra länder kan elever välja mellan offentliga och privata alternativ. Men det svenska systemet är unikt genom att det tillåter friskolor att dela ut vinst. Detta trots att SOM-institutet konstaterar att tre av fyra svenskar vill förbjuda vinstintresset i skolan.

Den tolkning av EU-rätten som Idéburna skolor länge förfäktat – och som nu regeringen anslutit sig till – gör det möjligt att förbjuda skolföretag att dela ut vinst. Eller att styra vinstutdelande skolföretag på ett sätt och civilsamhällets icke-vinstutdelande på ett annat sätt.

Vinstuttag går emot skolans ändamål

Ekonomiska vinstuttag är oförenliga med skollagens ändamålsparagraf. Den tydliggör att ”Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt”. Det kommer alltid finnas elever som kan utvecklas längre. Så det finns inget läge där barn och elever har utvecklats tillräckligt och skolans resterande resurser kan delas ut till ägare. Skattefinansierade medel som är avsedda för skolverksamhet och elever ska alltså alltid stanna i skolverksamheten.

Friskolereformen infördes i början av 1990-talet utan en föregående systemutredning. Den motiverades av konkurrens, valfrihet, pedagogisk mångfald och lokala initiativ. I praktiken har systemet utvecklats mot storskalighet, koncernbildning och starkt styrande ekonomiska incitament, samtidigt som skolans kompensatoriska och bildande uppdrag har försvagats.

Forskning och myndighetsrapporter pekar på:

• ökad skolsegregation och minskad likvärdighet
• betygsinflation och minskad tilltro till betygssystemet
• en växande resultatstyrning med fokus på efterkontroll
• försämrat professionellt handlingsutrymme för lärare.

Avskaffa aktiebolag i skolan

Idéburna Skolors Riksförbund har i samarbete med Sveriges Lärare tagit fram en vägvisande plattform för att förändra systemet. Vi kallar den ”Friskolereform 2.0 – från marknad till samhällsansvar”. Här är några av plattformens huvudpunkter:

• Avskaffa aktiebolag som driftsform för skolor.
• Inför en ny associationsform eller tillåt endast idéburna aktörer att driva friskolor.
• Säkerställ att överskott återinvesteras i skolan.
• Gör om skolpengen så att små skolor och kvalitet gynnas.
• Stärk den statliga styrningen.
• Belöna skolor med hög lärartäthet och behörighet.
• Minska administrativa överbyggnaden.

Idéburna skolor erbjuder verklig mångfald

Idéburna skolor förverkligar flera av friskolereformens ursprungliga mål och erbjuder mångfald och valfrihet utan vinstintresse, är ofta lokalt förankrade och återinvesterar överskott för långsiktig stabilitet. Vi bidrar till innovation och ansvarstagande, tar ansvar i glesbygd och skapar trygga lärmiljöer med hög lärartäthet och god måluppfyllelse.

Trots detta missgynnas idéburna huvudmän av ett system som premierar stordrift, koncerner och ett statligt kontrollsystem som utformats för vinstdrivande aktörer. Slutsatsen är att det är de idéburna skolorna som bäst realiserar reformens ursprungliga intentioner.

Det är inte för sent för verklig förändring av det svenska friskolesystemet – men det brådskar. Regeringens så kallade ”helrenovering” räcker inte.

 

Håkan Wiclander, ordförande Idéburna Skolors Riksförbund                                  

Thomas Lerner, styrelseledamot Idéburna Skolors Riksförbund 

Inlägget Friskolor kan förbjudas att dela ut vinst – och så bör ske dök först upp på Dagens Arena.

Det pågår en gränslös upprustning och mycket tyder på att vi rustar på fel sätt. Nato-medlemskapet bidrar knappast till Sveriges trygghet då alliansen leds av en president som konsekvent bryter mot folkrätten, skriver Pierre Schori.

Fem år efter det att Nato och dess mäktigaste medlem USA kördes ut ur Afghanistan av en påvert utrustad men fanatisk motståndsrörelse stod Sverige för för första gången värd för militäralliansen.

 ”Hedersgästen” på detta första Natotoppmöte i Sverige, utrikesminister Marco Rubio, påminde oss med sin närvaro i hamnstaden Helsingborg om Trumpregimens bistra budskap vad gäller den internationella havsrätten.

Flyganfall mot civila båtar på internationellt vatten ska upprepas närhelst det passar, var Rubios budskap, efter det att amerikanska attacker dödat ett antal venezolaner i en fiskebåt.

Så skedde också några månader senare, den 25 november i fjol, då kollegan krigsministern Pete Hegseth meddelade jublande: ”Detta är bara början. Vi ska döda dem alla”. Inget bevis har visats om att det rörde sig om knarkbåtar. Militära experter i USA menar att dessa attacker utgör ”ett olagligt dödande”.

Olagliga avrättningar till havs

I slutet av maj i år rapporterade New York Times att över 200 förmenta smugglare hade dödats till en kostnad som närmar sig 5 miljarder dollar enligt Brown Universitys’ Costs of War project.

Och inför sin resa till Sverige hotade samme Rubio att starta ett nytt krig, nu mot Kuba, ett land vars brutala historia i mycket präglats av långvarig amerikansk ockupation och ekonomisk imperialism.

Att dagens amerikanska krigshandlingar mot civila kan utgöra ett brott mot folkrätten påpekades av FN organet OHCHR: s experter.

FN:s generalsekreterare Antonio Guterres fördömde den 20 maj i år länder som ostraffat bryter mot folkrätten. Samtidigt har militärutgifterna kraftigt överträffat det globala biståndet med förödande konsekvenser för de mest sårbara i världen, påpekade han. Guterres underströk att det inte är FN som är problemet utan det ligger hos de supermakter som kränker folkrätten och ibland själva skapar konflikterna samt använder sin vetorätt i Säkerhetsrådet för att garantera straffrihet.

För den press och allmänhet som i Nato-mötet såg en viktig säkerhetspolitisk framgång för Sverige, är det upplysande att ta del av vad framstående internationella analytiker anser om en organisation som i verkligheten styrs av Donald Trump och hans devote generalsekreterare Mark Rutte, som dessutom hyllat USA:s olagliga krig mot Iran.

Gränslös upprustning av Tidöregeringen

En av dem är Timothy Snyder, professor i historia vid Yale University i USA, ansedd som en av vår tids mest inflytelserika historiker. Han har i dagarna drastiskt sammanfattat Donald Trumps hot mot USA och omvärlden under rubriken Den amerikanska supermaktens självmord: ”USA spenderar miljarder dollar genom att förlora ett krig i Iran som berikar oligarker, utarmar sina egna medborgare, saboterar sina allianser och stärker sina fiender. Kriget avslöjar en ledande princip i den amerikanske presidentens utrikespolitik: Supermaktens självmord. Och som rättfärdigande av denna självförstörande hjärnlöshet hänvisar Vita huset till Jesus och folkmord”.

Och som en livsviktig upplysning angående den till synes gränslösa militära upprustning som Tidöregeringen igångsatt – bland annat fyra krigsfartyg med leverans på 2030-talet till en kostnad av minst 10 miljarder styck enligt vår försvarsminister Pål Jonsson – fortsätter Snyder:

”Trump-administrationen fokuserar på gårdagens rustning likt den nya klass av krigsfartyg som ska bära Trumps namn. Planen är ren fantasi, sådana fartyg är totalt olämpliga i det moderna kriget vilket har avslöjats i det högtekniska kriget mellan Ryssland och Ukraina”. Sveriges förre utrikesminister Tobias Billström, numera expert hos ett vapenrelaterat företag, har läst Snyder och instämmer.

Ledarna i Tyskland och Frankrike, Merz och Macron, har likt sina företrädare Kohl och Mitterrand, mot denna bakgrund insett den oundvikliga konsekvensen av att underställa sig en Kung Ubus egensinniga vansinne. *

Vad sa Pål Jonsson till Pete Hegseth?

I stället för att underkasta sig mannen i Mar-a-Lago måste även vi i Sverige ta ansvar för vår egen utveckling, att både tänka på ”ett efter våra förhållanden starkt försvar” i stället för det bisarra, ogenomtänkta 5 % -målet som Trump vill ska öka ännu mera.

Och var det så smart att göra Östersjön till ett Nato-hav – som Ulf Kristersson triumferande sa när han spelade pingis i Lidköping i stället för att delta i FN:s åttioårsfirande i New York?

Och vad sa vår försvarsminister Pål Jonsson till krigsminister Pete Hegseth i Pentagon som beslöt att bomba de civila fartygen i Karibien precis under sin svenske kollegas besök?

Och hur kan Sveriges ÖB, också han en flitig gäst i Pentagons värld, vurma för en svensk atombomb utan att någon i regering och riksdag reagerar?

Snyder uttrycker avslutningsvis sin syn på vad som den amerikanska demokratin måste fokusera:

”Att regeringen ska tjäna de ultrarika, är inte förenligt med att vinna krig eller upprätthålla de sociala insatser som får ett modernt samhälle att fungera. I stället för att försöka återgå till det förflutna måste nu krävande ansträngningar till för att i grunden förändra den amerikanska politiken så att medborgarna får större makt att skapa en rättvisare framtid”.

 

Pierre Schori, författare och tidigare diplomat och politiker

* Kung Ubu  var en sniken, feg, elak och krigisk figur, skapad 1896 av den franske författaren Alfred Jarry i teaterpjäsen med samma namn.

 

Inlägget Är vi verkligen säkrare nu? dök först upp på Dagens Arena.

Det är bra med ett strikt regelverk, men när Transportstyrelsen är hänvisade till föranmälda besök för att utöva tillsyn över bilverkstäderna skapas felaktiga incitament, skriver Per Molander och Tormod Johansen i en replik till Tord Fornander från Fordonsbesiktningsbranschen.   

I vår artikel var vi inte ute efter just bilprovningsföretagen utan ville bara peka på att myndighetsutövningsuppgifter är olämpliga att placera hos aktörer som har andra incitament än korrekt myndighetsutövning. Även om de flesta är noggranna och följer gällande regler, är motsättningen mellan vinst, kundnöjdhet och korrekt kontroll en riskfaktor.

Tord Fornander skriver: ”Kraven på utförare av samhällsuppdraget fordonsbesiktning är höga. Ett oberoendekrav skyddar mot jäviga intressen som påverkar myndighetsutövningen. Innehållet i besiktningen och grunderna för underkännande är strikt reglerat. Kraven på kompetens är höga. Besiktning ska ske likvärdigt. Därför samordnas utförarnas tolkning av regelverk.”

Regler är bra, praktiken viktigare

Det är bra med ett strikt regelverk, men det avgörande är inte vad som står i regelverket utan vad som sker på verkstadsgolvet. Det effektivaste sättet att övervaka den faktiska kvaliteten i besiktningarna vore att som Motormännen har gjort för att testa bilverkstäderna: att rigga ett antal fel och sedan kontrollera hur många som upptäcks. Så kan inte en tillsynsmyndighet göra.

Det näst bästa vore då att genomföra ett antal oberoende kontrollbesiktningar för att få en second opinion. Genom skrivningen i sin proposition omöjliggjorde regeringen Reinfeldt även detta. Tillsynsmyndigheten är därför hänvisad till att stå och titta på vid föranmälda besök. Det är inte en effektiv tillsynsmetod. Att Transportstyrelsen enligt Riksrevisionens bedömning har försummat sitt uppdrag är under sådana förutsättningar inte så märkligt.

Antalet underkännanden har varierat över tid, vilket Fornander menar beror på förändringar i fordonsflottan och ändrade regler. Men det som hände när etableringsfriheten infördes var ju först att antalet underkännanden först ökade signifikant för att sedan långsiktigt minska.

Ingen vettig människa tror att detta återspeglar det faktiska tillståndet hos fordonen. All verksamhet av det här slaget innehåller ett bedömningsutrymme, och i en vinstdrivande verksamhet kommer detta utrymme att utnyttjas på det sätt som maximerar den uppskattade avkastningen på kapitalet.

Incitamenten skapar risker

Prisutvecklingen på besiktningar har varit ogynnsam, vilket Fornander erkänner. Prisindex har sedan 2010 ökat ungefär dubbelt så mycket som det allmänna KPI. Han förklarar det med den ökade tillgängligheten, vilket förvisso har bidragit; det råder nu en viss överkapacitet i branschen, vilket producenterna finansierar med högre priser. Men en ökad tillgänglighet hade enkelt kunnat åstadkommas med ett ägardirektiv till den gamla bilprovningen i helstatlig regi.

Jävsregeln som Fornander nämner innebär till exempel att Volkswagen-koncernen inte ska kunna starta en bilprovningskedja i Sverige som specialiserar sig på VW-fordon och är liberal i sina besiktningar. Men om ett föregivet oberoende företag i Sverige startas med hjälp av ett lån i en svensk bank och ett motsvarande belopp reserveras i en utländsk bank, hur ska Transportstyrelsen förväntas upptäcka detta? Nu tror vi inte att detta är det dominerande hotet mot besiktningens integritet. Det är i stället den långsiktiga erosionen av myndighetsutövningen i en konkurrensutsatt verksamhet som är det stora hotet.

Incitamentsstrukturerna skapar risker som vi menar inte går att försvara i samband med myndighetsutövning. Eftersom vår bedömning är att kontrollmekanismerna är för svaga och kommer att så förbli, är det olämpligt att låta privata aktörer i konkurrens få ansvar för myndighetsutövning generellt.

 

Per Molander, tekn.dr, tidigare generaldirektör, aktuell med boken Politik för ett mänskligt samhälle

Tormod Johansen, docent i offentlig rätt vid Göteborgs universitet

Inlägget Slutreplik: Regler otillräckliga när tillsynen brister dök först upp på Dagens Arena.

Vår granskning av över 100 IVO-beslut visar att kvinnojourernas erfarenhetsbaserade kompetens underkänns. Men problemet är större än så. Staten håller på att förvandla kvinnojourerna till marknadsaktörer och fristående lagstyrda socialkontor, skriver fem forskare.

Kvinnojourerna uppstod som en del av kvinnorörelsen i slutet på 1970-talet. De var ett svar på att det saknades skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor. Mäns våld mot kvinnor sågs om en privat angelägenhet och myndigheters kunskap om våldets mekanismer var obefintlig.

Kvinnojoursrörelsens arbete grundar sig i internationell och svensk våldsforskning som ligger i framkant. Men också i de utsatta kvinnornas erfarenheter. Det är kunskap som idag är integrerad i det sociala arbetet och rättsväsendet. Genom jourernas politiska arbete har våld omvandlats från en privat fråga till ett samhällsansvar. Jourerna har orubbligt stått på kvinnors sida.

Både Tidöregeringen och den förra S-märkta regeringen har släppt in marknadsaktörer för att de ska tillhandahålla skyddat boende. Dock ska både privata skyddade boenden och kvinnojourer drivas enligt marknadslogik.

Det handlar om konkurrens, upphandlingar, tillstånd och långtgående administrativa krav. Därmed överlever enbart de kvinnojourer som har resurser för att anpassa sin ideella verksamhet efter marknadens principer.

Kvinnojourers hela existens hotas

Det riskerar att kvinnojourernas självständiga roll försvagas. När kvinnojourernas existens är beroende av tillstånd, kommunala avtal och marknadsanpassning kan deras kritiska röst komma att tystna. Kommer jourerna att orka stå upp mot socialtjänst, polis och rättsväsende eller blir de en del av samma system. Då finns det inte någon som kan föra de våldsutsatta kvinnornas talan.

En konsekvens av att tillåta privata företag är att regeringen skapat hårdare reglering av boendena för att förhindra välfärdsbrottslighet liknande den vi sett i andra verksamheter. Genom att öppna upp för vinstdrivande företag har man alltså skapat ett problem som inte fanns tidigare. Dessutom är den märkliga lösningen att både privata aktörer och kvinnojourer ska regleras och ansöka om tillstånd för att bedriva sina boenden. Den så kallade tillståndsplikten.

Tillståndsplikten ska garantera att boendena drivs utifrån kunskap och med kvalitet. Det är Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som handlägger tillståndsprocessen. Vi har begärt ut handlingar från IVO och granskat skälen till avslag och vi har sett ett tydligt mönster.

Brist på högskoleutbildning kan ge avslag

När privata skyddade boenden får avslag rör det sig främst om ekonomisk brottslighet eller andra ekonomiska och administrativa oegentligheter. För kvinnojourernas del rör avslagen i huvudsak om att föreståndaren inte anses ha adekvat högskoleutbildning. Trots att många föreståndare har lång arbetslivserfarenhet från jouren och många vidareutbildningar i frågan anses de inte ha tillräcklig kompetens.

Ett bidragande skäl för avslag är att personalen inte har utbildning på eftergymnasial nivå samt att ideella arbetar på jouren. Små jourer har inte resurser för att anställa personal. Trots att regeringar betonat att det ideella arbetet tillför något extra tillåts inte längre ideella arbeta på jouren utan att utbildad personal är på plats.

Sedan tillståndsplikten infördes har minst 37 kvinnojourer tvingats lägga ner sina boenden. När kvinnojourer stänger försvinner inte bara fredade rum utan också kunskap, språkkunskaper och relationer till såväl lokala politiker, myndigheter och lokalsamhället i stort. I mindre kommuner kan kvinnor och barn helt sakna tillgång till skydd.

Ovanstående bild bekräftas indirekt i en delrapport från Statskontoret (juni 2026) Uppföljning av reformen skyddat boenden. Här tar man upp att socialtjänsten är restriktiv med att ge skyddat boende till utsatta kvinnor samt att ett skäl till att färre kvinnor söker hjälp idag kan vara att det finns färre ideella jourer.

Man pekar även på att IVO:s krav visserligen har stängt ute oseriösa aktörer men samtidigt har utbildningskravet på föreståndaren och tolkningen av olika regler i boendet, lett till att ideella jourer fått avslag. Själva tillståndsförfarandet i sig har medverkat till att jourer valt att lägga ner och inte ansöka om tillstånd.

Regelverket ett hot mot kvinnors trygghet

Istanbulkonventionen (EU-rådets konvention för att skydda kvinnor) och CEDAW (FN-konventionen mot mäns våld mot kvinnor) kräver att de som ratificerat dokumenten faktiskt erbjuder stöd och skydd. Kvinnor ska ges tillgång till effektivt, tillgängligt och icke-diskriminerande stöd. Kvinnojourer måste ges rätten att erbjuda kvinnor stöd utan att de registreras hos myndigheter och kvinnor själva ska få avgöra när de behöver fredat boende.

Givetvis ska kvinnojourer hålla hög kvalitet. Kvinnor och barn som utsätts för mäns våld ska mötas av professionellt stöd och vid behov en hög säkerhet. Men regelverk som är utformade för att passa aktörer som oftast inte har kompetens i våldsfrågan och regler för att förhindra välfärdsbrottslighet garanterar inte kvinnor trygghet.

Regeringen borde inte kunna ignorera den kompetens som kvinnojourerna byggt upp genom decennier av arbete. Vi menar därför att regeringen snarast ska:

• utgå från de valideringsmodeller som tagits fram för HVB-hemspersonal och validera jourkvinnors kompetens,
• säkerställa långsiktig finansiering för att jourerna ska kunna uppfylla nya krav,
• stoppa utvecklingen som tvingar kvinnojourer stänga innan ett fungerande system för kompetensvalidering finns på plats.

Om regeringen menar allvar med att bekämpa mäns våld mot kvinnor kan de inte samtidigt montera ned den rörelse som byggt upp dagens kunskap och skydd. Ytterst är det våldsutsatta kvinnor och deras barn som lämnas utan det kompetenta stöd de så väl behöver.

 

Åsa Eldén, Fil.dr i sociologi, forskare Uppsala universitet

Rúna í Baianstovu, Fil.dr i socialt arbete, forskare Örebro universitet

Dolores Calvo, Fil.dr i sociologi, Uppsala universitet

Eva Diesen, Jur.kand. Stockholm universitet

Linnea Bruno, Fil.dr i sociologi och docent i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet

Carin Holmberg, Fil.dr i sociologi

Inlägget Tystade kvinnojourer en stor förlust för kvinnor dök först upp på Dagens Arena.

Regimen fortsätter att vara demokrati- och frihetsfientlig. På denna årsdag av massakern på Himmelska fridens torg uppmanar vi Sverige och andra demokratiska länder att bryta beroendet av Kina, skriver Kurdo Baksi och Tao Chan.

Idag är det 37 år sedan diktaturen Kina genomförde en massaker på frihetstörstande studenter på Himmelska fridens torg i hjärtat av Peking.  Kinas kommunistparti (KKP) vägrade dialog med demokratikämparna. I stället förvandlades fredliga protester för demokrati och frihet till ett blodbad som nu gått till historieböckerna.

37 år senare kan vi konstatera att dagens regim fortsätter vara demokrati- och frihetsfientlig. Makthavarna i Peking kan inte stava till press- och yttrandefrihet. Kina är det land som fängslar flest journalister och innehar just nu plats nummer 179 av total 180 länder i Reportrar utan gränsers färska pressfrihetsindex.

Landets medborgare matas med propaganda dygnet runt. Den som kritiserar regimen eller dess myndigheter straffas hårt. Den svenske medborgaren och förläggaren Gui Minhai sitter i en fängelsecell i Kina sedan hösten 2015 bara för att han har publicerat regimkritisk litteratur i Hongkong och lyckats sälja i Fastlandskina.

Världsledare köar för att träffa Xi Jinping

Med andra ord är Kina så långt man kan komma från demokrati. Ändå står världsledare i kö för att besöka Peking. Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, Tysklands förbundskansler Friedrich Merz, Storbritanniens premiärminister Keir Starmer och USA:s president Donald Trump har alla träffat Xi Jinping i Peking i hopp om att stabilisera eller förbättra relationerna.

Det är i sig inte fel att tala med Kina. Diplomati behövs. Men när Europas oberoende står på spel måste vi se hela bilden.

Samma Peking som tar emot västledare med röda mattor tar också emot Nordkoreas Kim Jong-un, Irans Masoud Pezeshkian och Rysslands Vladimir Putin. Att Kina är ett globalt hot det fria ordet, friheten och demokratin och KKP arbetar långsiktigt för att göra Kina till en dominerande supermakt, bryr sig ingen världsledare om. Samtiden med handelsturbulens, krig och växande osäkerhet verkar snarast stärka Kinas popularitet.

Handeln övertrumfar demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Europa stärker handeln med Kina utan att ta hänsyn till långsiktiga strategiska konsekvenser. Till exempel skickar Europa pengar och vapen till Ukraina för att stå emot rysk aggression, samtidigt som vi genom vår handel med Kina bidrar till att stärka Rysslands viktigaste strategiska partner.

Skapa ett demokratiskt nätverk för handel

Kan Sverige och andra demokratiska länder minska beroendet av Kina? Ja! Ett handelsnätverk av demokratiska och vänligt sinnade länder är mer motståndskraftigt än ett beroende av en auktoritär stormakt som slukar industrier, kontrollerar kritiska råvaror och använder marknadstillträde som politiskt vapen.

Vad är alternativet? Ett handelsnätverk av mellanstora vänligt sinnade länder är mindre känsligt än att skapa ett beroende av en kommunistisk jätte som slukar industrier i sin väg.

Väljer ett mellanstort land att bli fientligt så finns det stora möjligheter att hitta nya handelsvägar, men för närvarande har vi satt oss i en situation där Kina kan hålla inne sina sällsynta jordartsmetaller eller strypa handeln av högteknologiska komponenter utan att Europa kan sätta emot. Vi behöver successivt minska beroendet och öka motståndskraften genom egna förmågor.

Idag, den fjärde juni, ska vi inte bara minnas de tusentals människor som miste livet i Peking 1989. Vi ska också minnas Hongkongprotesterna som slogs ned för några år sedan, förtrycket av miljontals uigurer och tibetaner samt hotet mot Taiwan.

Vi får inte kompromissa bort vår ställning på lång sikt för kortsiktiga ekonomiska vinster. Och vi får inte låta Trumps oförutsägbarhet driva oss från ett beroende till ett annat. USA:s problem får inte bli Kinas möjlighet.

Låt inte Trump driva oss i famnen på Xi!

 

Kurdo Baksi, författare

Tao Chan, ordförande Befria Hongkong

Inlägget Låt inte Trump driva oss i famnen på Xi dök först upp på Dagens Arena.

Varje ny opinionsmätning visar ett underläge för Tidöpartierna som framstår som närmast omöjligt att hämta in. Det har allt att göra med Sverigedemokraterna, skriver Payam Moula, Tankesmedjan Tiden.

Vid vilken tidpunkt förlorade Tidöpartierna valet? Svaret tycks alltmer uppenbart: den 14 oktober 2022.

Men innan vi går in på vad som inträffade då behövs lite bakgrund.

Frågan om hur Tidöregeringen förlorade valet blir allt mer aktuell. Varje ny opinionsmätning visar ett underläge som framstår som närmast omöjligt att hämta in. Ser man till opinionen under hela mandatperioden så har Tidöpartiernas underläge varit anmärkningsvärt stabilt, och stort. Varför?

Visst slog regeringen rekord i brutna vallöften till en början. Och visst går det att peka på massarbetslösheten, den svaga tillväxten, underbemanningen i välfärden eller de ökade klimatutsläppen. Alla exempel på viktiga samhällsproblem som regeringen valt att prioritera bort. Man kan även peka på Kristerssons svaga ledarskap.

Kvinnorna och Sverigedemokraterna

Det mest träffsäkra svaret om partiers långsiktiga utveckling i opinionen handlar alltid om samhällsproblemen och partiernas förmåga att svara mot dem, vilket är varför Socialdemokraterna lagt så stor energi på att förnya sig under mandatperioden och ta fram ny politik.

Men i det korta loppet kan annat spela roll, och faktum kvarstår. Opinionen har stått förvånansvärt stilla i tre och ett halvt år. För att förstå detta finns två viktiga delförklaringar: kvinnorna och Sverigedemokraterna. Och de hänger ihop.

Att läsa Moderaternas egen valanalys från 2022 är en märkligt upplevelse. För partiet har gjort exakt det man själv varnade för.

I analysen frågar sig Moderaterna varför de inte vann valet med större marginal. Svaret lyder: ”förklaringen är sannolikt aversionen mot Sverigedemokraterna”. Partiet konstaterar att stödet bland kvinnor måste öka om man ska kunna bli återvald. Ordet ”Sverigedemokraterna” nämns 119 gånger i analysen.

Men kan verkligen en betydande del av regeringens svaga opinionsläge förklaras av relationen till SD?

Ett svar får man av opinionsinstitutet Indikator som år 2024 frågade svenska folket ”Finns det något eller några partier du tycker mycket illa om?”. 57 procent av kvinnorna svarade SD.

Ett kompletterande svar får man genom att gå tillbaka till vad Ulf Kristersson sade före valet. ”Jag har sagt till Sverigedemokraterna, och det står jag för, att vi samarbetar gärna med er i frågor där vi tycker ungefär lika.” Denna formulering, ungefär lika, upprepades som ett mantra. Löftet var att SD inte skulle få något inflytande i frågor där de avvek från övriga partier.

Motståndet mot SD är kompakt

Sedan kom den 14 oktober 2022. Dagen då Tidöavtalet presenterades, dagen då SD:s stora inflytande blev uppenbart. Sedan den dagen har regeringen legat hopplöst efter i opinionen.

SOM-institutets nationella undersökning från 2025 visar de starka antipatier Sverigedemokraterna väcker. SD är det klart minst populära partiet bland sympatisörer till samtliga oppositionspartier, alltså de väljare Tidöpartierna behöver vinna tillbaka.

Men SD är också det minst populära partiet bland liberala väljare. Till och med bland moderata sympatisörer är motståndet kompakt, M-väljare tycker ungefär lika illa om S och SD.

Vid valrörelsen 2022 ville jag att S skulle prata mer om sin egna politik, mindre om andras. Därför trodde jag aldrig att jag skulle säga det här, men: arbetarrörelsen har allt att vinna på att göra kommande val till en fråga om Sverigedemokraterna.

Inför valet 2022 lovade Kristersson att inte släppa in SD i regering. ”Om man bildar regering ska man vara hundra procent överens”, sade han när han förklarade varför SD inte skulle få ministerposter.

Nu lovar han att om han vinner valet ska nästa regering bestå av nästan hälften Sverigedemokrater. De ska få ett ännu större inflytande, över allting. Vi pratar, utan att överdriva, om Sverigedemokrater på poster såsom finans-, utrikes- och försvarsminister.

Det finns ingen majoritet i Sverige för en sådan regering.

Adjö Tidö.

 

Payam Moula, chefredaktör Tankesmedjan Tiden

Inlägget Tidöpartierna har sedan länge förlorat valet dök först upp på Dagens Arena.