You are here

Dagens Arena

Subscribe to Dagens Arena feed
Oberoende och progressiv
Updated: 1 month 2 days ago

Skolbibliotekarier har en nyckelroll

Fri, 01/29/2021 - 01:30

Ett skolbibliotek med välutbildad personal kan locka fram barns läslust, nyfikenhet och forskarintresse och även hjälpa dem att orientera sig bland nya medier och i flödet av information på nätet, skriver oppositionsborgarrådet Kadir Kasirga (S).

Förra veckan presenterades delbetänkandet från utredningen Skolbibliotek för bildning och utbildning. En utredning som letts av förre utbildningsministern Gustaf Fridolin.

Utredningen föreslår ett flertal åtgärder för att stärka skolbiblioteken. Bland annat att det ska finnas skolbibliotek på alla skolor som är bemannade av personal som i första hand har examen i biblioteks- och informationsvetenskaplig kompetens. Utredningen föreslår också att skolbiblioteken ska integreras i skolornas pedagogiska arbete. I en tid när de bemannade skolbiblioteken har blivit färre blir förslagen extra välkomna.

Enligt statistik från Kungliga biblioteket har bara 37 procent av de svenska eleverna idag tillgång till ett bemannat skolbibliotek. Tillgången till skolbibliotek är lagstadgad men inte att de behöver vara bemannade. Det är lätt att tro att ingen skulle protestera mot att det ska finnas bemannade skolbibliotek. Men tyvärr är det inte så. Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund tillika moderat politiker, har satt sig på tvären mot förslagen och menar att det räcker med ”några lättillgängliga böcker i korridoren. Då ser man de hela tiden, till skillnad från om har de i ett specifikt rum”. Det är minst sagt en häpnadsväckande uttalande. Jag har svårt att föreställa mig att Ulla Hamilton inte känner till eller förstår vikten av skolbibliotekens konstruktiva roll för elevernas läsutveckling.

Forskningen visar att detta arbetssätt höjer elevernas studieresultat.

I kölvattnet av debatten om växande skolsegregation och kritiken mot kommersialiseringen av skolan och skolkoncernernas ekonomiska vinster blir Ulla Hamiltons uttalande ännu mer en påminnelse om att vi måste sätta våra elevers intresse och utveckling framför de privata skolkoncernernas vinst.

Samtidigt läser barn mindre idag. Läsningen och upptäckandet av litteraturen är avgörande för varje barns läsförståelse, skrivande och kritiska tänkande. Skolbibliotekarier har en nyckelroll att spela när det kommer till att öppna dörrar till litteratur och media, att upptäcka läsningens magi och skrivandets kraft. Vi socialdemokrater menar att det är viktigt att barn och unga får möta kunnig personal på sina skolbibliotek. En välformulerad skolbiblioteksplan kan bara sättas i praktik av bibliotekarier, lärare och pedagoger i skolan.

Ett bibliotek där välutbildad bibliotekspersonal samarbetar med den pedagogiska personalen kan locka fram och tillfredsställa barnens och ungdomarnas läslust, nyfikenhet och forskarintresse och även hjälpa dem att orientera sig bland nya medier och i flödet av information på nätet. Forskningen visar att detta arbetssätt höjer elevernas studieresultat. Man ska också komma ihåg att alla elever inte har tillgång till litteratur i hemmet och att elever som har det oftast gör bättre ifrån sig i skolan. De får oftast en tidigare lässtart. Därför finns det också ett kompensatoriskt värde i att ge barn som inte har tillgång till litteratur i sina hem bättre förutsättningar både i sin läsning och i det källkritiska tänkandet.

När Ulla Hamilton uttalar sig är det tydligt att hon inte tänker på barnen. Hon sätter istället de privatägda friskolornas budget före att fler barn lär sig behärska både det lästa och skrivna ordet. Det är beklagligt att se att koncerners ekonomi går före en skola med god kvalitet och våra barns framgångar.

 

Kadir Kasirga (S)
Oppositionsborgarråd i Stockholm Stad

Inlägget Skolbibliotekarier har en nyckelroll dök först upp på Dagens Arena.

Ta kontroll över Försäkringskassan!

Thu, 01/28/2021 - 01:30

Försäkringskassans styrning måste förändras. Vi föreslår därför en utomstående granskning av myndigheten, skriver Vänsterpartiets Ida Gabrielsson och Johanna Eliasson.

Trots pandemin har färre personer haft rätt till sjukpenning under 2020 än 2019. Hur är det ens möjligt?

Regeringen verkar ha tappat kontrollen över sin egen myndighet Försäkringskassan. Företrädare för ett brett forskningsfält har lyft fram Försäkringskassans arbetssätt och styrning som en orsak till att sjukförsäkringen urholkas. Besluten har blivit rättsosäkra för den som drabbas av sjukdom eller funktionsnedsättning. Riksrevisionen har riktat kritik mot sjukskrivningsprocessen och även Inspektionen för socialförsäkringar visar på stora brister i Försäkringskassans arbetssätt. De visar också att bedömningar om sjuk- och aktivitetsersättning varierar kraftigt över tid, även när ingen lagändring gjorts. Intellektuellt funktionsnedsatta hänvisas plötsligt till socialtjänstens försörjningsstöd istället för att få rätt till aktivitetsersättning.

Vi måste släppa prestigen och partipolitiken och enas om att så här kan vi inte ha det.

När S-Mp-regeringen 2015 införde siffersatta mål för antalet sjukdagar per år förändrades Försäkringskassans arbetssätt. De utvecklade metoder för att kunna avslå ansökningar från människor som uppenbarligen är för sjuka för att arbeta. Det gjordes med rättssäkerhet som svepskäl, men utan lagstöd. Bland annat har myndigheten utifrån den så kallade DFA-kedjan ifrågasatt läkarintyg i avsaknad av ”objektiva fynd” eller motsvarande. Detta trots att det finns sjukdomstillstånd där sådana fynd inte går att finna. Många som drabbas av detta har så kallade symtomdiagnoser. Dessa metoder saknar stöd i lagstiftningen och Försäkringskassan säger att de inte längre kräver att det finns ”objektiva fynd” för att bevilja sjukpenning. Trots det finns det flera exempel på att så görs.

De siffersatta målen är nu borttagna, men arbetsmetoderna finns kvar. Andelen som utförsäkras vid dag 180 har fyrdubblats sedan 2015 och ökat från 29 till 40 procent mellan 2019 och 2020, till följd av att Försäkringskassan har infört vad de kallar för ”kvalitetssäkring”. Kvalitetssäkringen innebär att handläggarnas bedömning vid dag 180 granskas av en specialist som på sätt och vis överprövar handläggarens bedömning även om det är handläggare som sedan måste stå för beslutet. Detta så kallade ”kvalitetsarbete” har alltså inneburit rekordmånga avslag trots att ingen lagändring gjorts. Regeringen måste nu tydligt styra om Försäkringskassan i en riktning som garanterar ekonomisk trygghet vid sjukdom.

Enligt den senaste tillgängliga statistiken får över 22 000 personer försörjningsstöd eftersom de nekas sjukpenning, trots att de har läkarintyg på att de inte kan arbeta.

Vänsterpartiet har drivit på för förändringar och nu görs till slut en ändring vid sjukskrivningens dag 180. Men det behövs mycket mer. Vi som undertecknar den här artikeln har från våra olika ingångar sett vad bristerna i sjukförsäkringen får för konsekvenser i människors liv. Familjer slås sönder. Människor som drabbas ser ibland ingen annan utväg än att ta sitt eget liv. Det här kan inte få fortgå.

Vårt syfte är inte att peka ut enskilda handläggare som problemet. Vi menar att det vi idag ser är något långt mer omfattande och systematiskt. Försäkringskassans styrning måste förändras. Vänsterpartiet föreslår därför i riksdagen idag en utomstående granskning av Försäkringskassans arbete, styrning och ledning. Vi måste släppa prestigen och partipolitiken och enas om att så här kan vi inte ha det.

Nu duger det inte att skylla på varandra och inte göra något åt missförhållandena.  De som är sjuka och inte kan jobba måste garanteras ekonomisk trygghet. De som redan felaktigt drabbats av dagens systemfel måste få rätt till ersättning.

 

Ida Gabrielsson
socialförsäkringspolitisk talesperson (V)

Johanna Eliasson
tidigare handläggare på Försäkringskassan och ledamot i partistyrelsen (V)

Inlägget Ta kontroll över Försäkringskassan! dök först upp på Dagens Arena.

Estonia-filmarna måste frias

Wed, 01/27/2021 - 16:00

Allmänheten har ett intresse av att journalister kan göra sitt jobb. Annars kommer sådana uppgifter som lyfts fram i dokumentären om Estonia förbli okända. Och vem tjänar på ett sådant samhälle, undrar Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert.

Estonia-katastrofen saknar motstycke i modern svensk tid. Det är en oerhört känslig fråga och det är lockande att inte närma sig den alls. Eller att göra det enkelt för sig och snabbt bara slå fast att journalister inte ska ha någon rättslig ”gräddfil”. Som ordförande för Journalistförbundet är det inget alternativ. Jag har självklart sett den fem timmar långa dokumentären. Jag har satt mig in i fallet och var också en få åhörare som, vid sidan av media, fanns på plats i rättssalen i Göteborgs tingsrätt under huvudförhandlingen i måndags. Efter att ha lyssnat på både åklagarens och försvarets bästa argument under dagen var det klart som korvspad – det handlar inte om någon gräddfil.

Journalister ska inte kunna begå brott och undgå ansvar, bara för att de är journalister. En journalist får inte köra för snabbt bara för att hen ska hinna bevaka något som är av allmänintresse, men Estonia-fallet är inte så svart-vitt. Det finns många juridiska frågetecken för tingsrätten att reda ut innan dom meddelas den 8 februari. Innebär verkligen ”lagen om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia” ett absolut förbud mot alla försök att närma sig vraket? Eller ligger begränsningarna i själva verket närmare den reglering av gravfrid som finns för gravar på land? Det vill säga att skydda gravar mot personer som vill skada grav eller kvarleva? En annan fråga för rätten att ta ställning till är om Sverige kan kriminalisera undersökningar av Estonia som görs från en båt som bär tysk flagg och lägger ut och ankommer tysk hamn? Detta är oklart eftersom Tyskland inte skrivit under avtalet om gravfrid och inte heller har någon liknande lagstiftning.

Det är en väldigt cynisk beskrivning av journalistik i allmänhet och Henrik Evertssons arbete i synnerhet.

Det avgörande för mig när jag hävdar att åtalet var fel är dock inte de många juridiska frågetecknen. Åklagaren beskrev i sin slutplädering hur teamet som filmade Estonia varit på plats för att framställa en ”kommersiell produkt”. Det är en väldigt cynisk beskrivning av journalistik i allmänhet och Henrik Evertssons arbete i synnerhet. Han hade tidigare under dagen förklarat hur han ägnat tio år åt att på hobbybasis göra research om Estonias förlisning – knappast kommersiellt försvarbart. Det faktum att det saknades dokumentation av delar av skrovet var avgörande för beslutet att filma vraket. Lika avgörande var det faktum att den största anhörigföreningen var positiva till att genomföra projektet.

Vi har många medlemmar i Journalistförbundet som skulle kunna ägna oss åt betydligt mer kommersiellt gångbara produkter än journalistik. Den som viger sitt liv åt journalistiken har dock ofta helt andra mål i sikte. En vilja att avslöja missförhållande och lyfta fram uppgifter som undanhållits allmänheten är drivkrafter som kännetecknar undersökande journalister.

Domstolen måste också i vissa fall kunna ta hänsyn till att allmänheten har ett intresse av att journalister kan göra sitt jobb. Annars kommer uppgifter av det slaget som lyfts fram i dokumentären ”Estonia – fyndet som ändrar allt” förbli okända för allmänheten och Statens haverikommission kommer inte att få anledning att göra några ytterligare undersökningar. Frågan är vem som tjänar på ett sådant samhälle? Vilka signaler sänder det till morgondagens journalister om vi säger att: det spelar ingen roll hur viktiga uppgifter du hittar.

Det spelar ingen roll att myndigheter omvärderar tidigare beslut – ditt journalistiska syfte är aldrig värt något i juridisk mening. Det finns stöd i så väl våra grundlagar som rättspraxis för att allmänintresset ska vägas mot skadan i detta fall och jag utgår därför ifrån att det blir en friande dom.

 

Ulrika Hyllert
ordförande Journalistförbundet

Inlägget Estonia-filmarna måste frias dök först upp på Dagens Arena.

Satsa på elevassistenterna

Tue, 01/26/2021 - 01:30

Även de som har det allra svårast har rätt att gå i skolan För att lyckas med det behöver vi elevassistenter med rätt förutsättningar att utföra sitt arbete, skriver Lisa Bondesson och Sofia Lindqvist från Kommunal.

En ny studie visar att brister i förutsättningarna för elevassistenter påverkar elevers möjlighet att lära. Ett inslag om studien på SVT med den provocerande titeln ”elevassistenter kan försämra undervisningen” har skapat upprörda känslor hos många. Men det är inte elevassistenters existens i klassrummet per se som är problemet utan snarare att många elevassistenter har en ohållbar arbetssituation. Det påverkar i slutänden elevernas möjlighet att lära och utvecklas.

Därför behövs nu satsningar på elevassistenternas arbetsvillkor, tydliggörande av roll och arbetsuppgifter och på att säkerställa att de har eller erbjuds adekvat utbildning.
I arbetet med att skapa förutsättningar för alla elevers lärande och utveckling, är elevassistenters arbete avgörande. Enligt skollagen ska alla barn och elever ges den ledning och stimulans de behöver i sitt lärande och personliga utveckling för att de, utifrån sina egna förutsättningar, ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt de nationella målen.

Idag utnyttjas elevassistenterna många gånger som skolans alltiallo.

Problemet är till syvende och sist en fråga om arbetsledning och bemanning. Idag utnyttjas elevassistenterna många gånger som skolans alltiallo. De förväntas utföra många arbetsuppgifter och ”släcka bränder” inom flera olika verksamheter – allt under en och samma arbetsdag. Uppdraget är otydligt och schemaläggningen verklighetsfrånvänd. Elevassistenter är dessutom den yrkesgrupp som i högst grad utsätts för hot och våld i skolan.

Samtidigt förväntas många elevassistenterna utföra lärarens jobb: att ansvara för undervisningen. Många får dessutom hoppa in som lärarvikarier för hela klassen, utan tid att planera lektionen eller vikarie för sin ursprungliga tjänst. Dessutom saknar majoriteten av elevassistenterna en utbildning att arbeta med barn och unga.

Kommunal har många förslag som är viktiga för att skapa förutsättningar för elevassistenterna att utföra sitt arbete:

  • Elevassistenternas anställningar ska vara tillsvidareanställningar på heltid. Idag har över hälften av elevassistenterna en visstidsanställning och över hälften har en deltidsanställning. Utöver negativa konsekvenser för den anställda, påverkas både skolans kvalitet och elevernas trygghet negativt.
  • Elevassistentens uppdrag måste tydliggöras i skolans styrdokument.
  • Inför ett nationellt kunskapslyft så att alla som arbetar som elevassistenter har rätt utbildning för att arbeta som elevassistent med möjlighet att valideras och studera på arbetstid. Det krävs rätt utbildning och tid för planering för att kunna uppfatta gränserna mellan yrkesgruppernas ansvar, vara del i ett arbetslag, delta i det systematiska kvalitetsarbetet, få en professionell självförståelse och för att kunna möta elever med särskilda behov på rätt sätt. Kommunal menar därtill att utbildning och kontinuerlig yrkesutveckling ska löna sig.

Alla elever – även de som har det allra svårast – har rätt att gå i skolan och ges den ledning och stimulans de behöver för att kunna utvecklas till trygga och nyfikna individer och samhällsmedborgare. För att lyckas med det behöver vi elevassistenter med rätt förutsättningar att utföra sitt arbete.

 

Lisa Bondesson
samhällspolitisk chef, Kommunal

Sofia Lindqvist
utredare, Kommunal

Inlägget Satsa på elevassistenterna dök först upp på Dagens Arena.

Klimatet är en fråga för facken

Mon, 01/25/2021 - 01:30

Om handelns gröna omställning ska få folkligt stöd behöver den ske på ett rättvist sätt. Ansvar och kostnader kan inte helt vältras över på kunderna. Inte heller genom att arbetstagare riskerar utslagning från arbetsmarknaden, skriver förbundsordförandena för Handels och Unionen. 

Mer än en halv miljon svenskar har handelsbranschen som sin arbetsplats. Handelsanställda finns överallt – i butiken och säljer varor, på lagret och packar dem, på inköpsavdelningen och ekonomikontoret, på utvecklingsavdelningarna, på IT-avdelningar på apoteken, Systembolaget och skönhetssalonger. Sett till hur mycket pengar som årligen omsätts är handeln en av de största och viktigaste branscherna i svensk ekonomi. Men det är också en bransch som i högsta grad bidrar till negativ klimat- och miljöpåverkan.

Det här vill anställda inom branschen ändra på. Handelsanställdas förbund har tidigare presenterat en undersökning av hur arbetarna inom handeln ser på miljö- och klimatfrågor, och i en färsk rapport gör Unionen detsamma för tjänstemännen i branschen. Båda undersökningarna visar att en överväldigande majoritet av våra medlemmar anser att handeln måste minska sin miljö- och klimatpåverkan. De känner oro för att branschen de jobbar i inte tillräckligt snabbt eller omfattande ställer om till en mer hållbar bransch. Men båda undersökningarna visar också att det finns en betydande andel av medlemmarna som kan tänka sig att engagera sig på arbetsplatsen för att göra den mer hållbar.

De anställda måste få förutsättningar att inte bara hänga med i utvecklingen, utan också vara en drivkraft i den.

Svensk handel har goda förutsättningar att skapa lönsamhet och konkurrenskraft genom att ställa om till hållbarhet och klimatsmarthet. Handeln behöver övergå från “köp och släng” till mer hållbara produkter, att varor används länge, återanvänds, lagas och uppdateras, och i det är medarbetarnas engagemang och delaktighet avgörande. De anställda måste få förutsättningar att inte bara hänga med i utvecklingen, utan också vara en drivkraft i den. För att det ska bli möjligt behövs systemomställning i form av tydlig styrning och omställningsstöd från både politik och företag. Därför vill Handels och Unionen se:

  • Garantera arbetstagares trygghet och kompetensutveckling. Medarbetarna har en nyckelroll i branschens omställning och en stark vilja att bidra. Men våra undersökningar visar att allt för få får kompetensutveckling i hållbarhetsfrågor. För att kunna möta kunderna, köpa in rätt produkter och ställa om handeln krävs mer kompetensutveckling för de anställda. Det måste både branschen och politiken ta ansvar för.
  • Stöd till cirkulära affärsverksamheter. Handelsföretagen måste till betydligt större del fokusera på andrahandsförsäljning, uthyrnings- och reparationsverksamheter för att skapa hållbar lönsamhet. För att snabba på utvecklingen behövs ekonomiska stöd och styrmedel från politiken.
  • Krav på hållbarhetsmärkning av produkter, i form av miljö- och klimatdeklaration samt märkning med förväntad livslängd. På så sätt får konsumenter goda förutsättningar att välja hållbara produkter och utkräva ansvar av företagen, vilket i sin tur ger producenterna incitament att förbättra produkternas hållbarhet.

För att handelns gröna omställning ska få folkligt stöd och bred acceptans behöver den ske på ett rättvist sätt, utan att ansvar och kostnader helt vältras över på kunder, eller att arbetstagare riskerar utslagning från arbetsmarknaden. Därför är det självklart för oss att klimat- och miljöfrågor också är fackliga frågor.

Oron som de anställda inom handeln känner måste tas på allvar och engagemanget för förändring måste tas tillvara. Vi fackförbund i branschen tänker göra vår del, och vi uppmanar politiker och arbetsgivare att göra detsamma.

 

Linda Palmetzhofer, ordförande Handelsanställdas förbund

Martin Linder, ordförande Unionen

Inlägget Klimatet är en fråga för facken dök först upp på Dagens Arena.

Fyra miljarder kan inte rädda äldreomsorgen

Sat, 01/23/2021 - 01:30

Coronakommissionens dom över svensk äldreomsorg är hård. Nu behövs rejäla resurstillskott. De hittills beviljade extra statsbidragen är långt ifrån tillräckligt för att rädda äldreomsorgen, skriver företrädare för PRO Stockholms län och PRO Kultur Stockholm.

Efter Coronakommissionens dom över äldreomsorgen inser nu samtliga politiska partier att omedelbara satsningar är nödvändiga.

Kommissionen konstaterade att smittspridningen och de många dödsfallen i hög grad beror på tidigare underlåtenhetssynder. Under många år har anslagen till äldreomsorgen minskat – trots att de äldre blivit fler. Här är några exempel:

  • Åren 2002-2018 minskade resurserna med 20 miljarder från 146 till 126 miljarder
  • Samtidigt ökade antalet pensionärer från 1,6 miljoner till 2,1 miljoner, alltså med en halv miljon.

För att förbättra situationen har riksdagen beslutat om olika typer av stöd. Ett riktat bidrag från och med i år på fyra miljarder och dessutom 3,4 miljarder till ett kunskapslyft. Det senare minskas radikalt redan 2022.

Räcker detta? Vårt svar är nej. Enligt Stefan Löfven skulle de fyra miljarderna ge oss en äldreomsorg i världsklass. Men summan motsvarar inte mer än tre procent av vad äldreomsorgen kostar. 2019 handlade det om 130 miljarder. Fyra miljarder räcker troligen inte ens till den årliga ökningen av lönekostnaderna utan det behövs betydligt mer pengar för att komma till rätta med de allvarliga problemen.

Utöver det akuta behovet av en genomgripande utveckling och förbättring av äldreomsorgen innebär den snabba ökningen av antalet äldre i befolkningen också behov av ytterligare resurser. Exempelvis kommer antalet personer 80 år eller äldre att fortsätta att öka under hela 2020-talet, från dagens 546 000 personer till 803 000 personer år 2030. Det innebär en ökning med 50 procent.

Trots alla försäkringar om kommande stora satsningar visar årets kommunala budgetar att de i stort sett är obefintliga.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) beräknar att äldreomsorgen under den innevarande 10-årsperioden behöver ett årligt tillskott på 6,5 miljarder per år enbart för att täcka kostnaderna för de demografiska förändringarna utan att förbättra kvaliteten. Det motsvarar en kostnadsökning på ca fem procent.

Finansminister Magdalena Andersson angav i valrörelsen 2018 att det behövs skatteökningar på 80 miljarder kronor för att hålla de offentliga systemen på oförändrad nivå. Den enda orsaken som hon pekade på var att antalet 80-åringar kommer att öka drastiskt.

Vår slutsats är att de hitintills beviljade ökade statsbidragen inte på långa vägar kommer att ge kommunerna tillräckliga resurser för att kunna åtgärda de allvarliga problemen. Trots alla försäkringar om kommande stora satsningar visar årets kommunala budgetar att de i stort sett är obefintliga. Tvärtom är det troligt att flera kommuner kommer att ha svårigheter att behålla den nuvarande nivån och istället tvingas att minska sina anslag.

Under 2020 har pandemin satt missförhållandena inom äldreomsorgen i blixtbelysning. Trots det fortsätter politikerna att skära ned på resurserna för de äldre. Den utvecklingen måste stoppas. Istället behövs en kraftig satsning under de kommande 10 åren med mångmiljardbelopp varje år och det är staten som måste skjuta till pengarna.

Vi anser att utöver de 6,5 miljarder i ökning årligen som krävs för att svara mot ökat antal äldre personer, krävs medel för att öka bemanningen (inte minst av sjuksköterskor) om förslagsvis tio procent av den totala kostnaden för äldreomsorgen, samt en permanentning av medlen för kunskapslyft. Det är nödvändigt när ”undersköterska” 2025 blir en skyddad yrkestitel och de allra flesta som arbetar inom äldreomsorgen då ska ha rätt utbildning.

 

Curre Hansson, ordförande PRO Stockholms län

Göran Eriksson och Ingrid Hjalmarson, PRO Kultur Stockholm

Inlägget Fyra miljarder kan inte rädda äldreomsorgen dök först upp på Dagens Arena.