You are here

Dagens Arena

Subscribe to Dagens Arena feed
Oberoende och progressiv
Updated: 4 days 19 hours ago

Fängelserna kan bli dödsfällor

Mon, 03/30/2020 - 01:30

Med anledning av coronakrisen bör myndigheter runt om i världen söka alternativ till att beröva personer deras frihet. Det gäller inte minst när institutionerna är överbefolkade. Dessutom bör man undvika frihetsberövande i migrationspolitiken, skriver Thomas Hammarberg.

Palestinier har nu gång på gång vädjat om att deras landsmän i israeliska fängelser ska släppas fria. Deras oro är att fångarna inte ska kunna skydda sig mot en smittovåg i de överbefolkade cellerna

Någon dramatisk spridning har hittills inte rapporterats, men uppgifter finns om smitta bland personal i ett par fall. Det har ökat oron bland palestinierna för att ett större utbrott snart kan snart kan komma.

De säkerhetsåtgärder som de israelska myndigheterna infört har dessutom skapat problem av en annan typ. För att förhindra smittspridning har totalt besöksförbud införts för alla utomstående, inklusive nära anhöriga och advokater.

Det i sin tur har slagit hårt inte minst mot de omkring 180 barn – den yngsta 12 år – som sitter fängslade.

Palestinierna är inte ensamma i sin desperation. Situationen i fängelserna är nu mycket allvarlig över hela Mellanöstern och andra världsdelar. Fängelser är mångfaldigt överbefolkade och många av fångarna lider av hälsoproblem sedan tidigare. Trängseln medger inget avstånd till andra inspärrade och möjligheten att tvätta sig möter ofta hinder. När coroma-smittan kommer innanför fängelseporten hotar en förödande spridning.

En del regimer mörkar fakta eller har noll koll på läget i fängelserna. Det som kommit fram i de fallen visar alarmerade situationer. Saudiarabien och Egypten är exempel.

Desperata fångar har revolterat i flera fängelser bland annat i Iran, Egypten och Colombia. I Italien uppges inte mindre än 27 våldsamma protestaktioner ha ägt rum i fängelser.

Ett brev som en fånge i Egypten faktiskt lyckades smuggla ut berättade bland annat detta (min översättning):

”För ungefär en vecka sedan började symptom attackera oss; hosta, feber, förkylning och andningsbesvär. Panik och oro bröt ut och alla började skriva avskedsbrev till anhöriga. Vi vädjade om hjälp till fängelseadministrationen och myndigheter att rädda oss innan det var för sent. Men dessa vädjanden möttes av avsiktlig och stötande nonchalans, och fängelsepersonalen gjorde ingenting. Ingen av oss togs till något sjukhus eller sågs av någon doktor. Det råder en rädsla och våld bland fångvaktarna. Och läkarna inte bara vägrade att komma till våra celler, de var tydligt rädda för att tala till oss.” 

Desperata fångar har revolterat i flera fängelser bland annat i Iran, Egypten och Colombia. I Italien uppges inte mindre än 27 våldsamma protestaktioner ha ägt rum i fängelser.

Några länder har valt att frige vissa grupper av fångar för att lätta på trycket. I Bahrain beslöt kungen om en amnesti för 901 fångar. Från Iran där, smittan varit särskild spridd, rapporteras att 85 000 fångar släppts, åtminstone temporärt.

I Turkiet, också det ett land med sprängfyllda fängelser, har regimen gått med på frigivning av omkring 100 000 fångar av de närmare 300 000 som fängslats. Påfallande var emellertid att de politiska fångarna inte omfattades.

Klart är att normer för mänskliga rättigheter inte respekteras. Europarådets expertkommitté om behandlingen av fångar, CPT, har därför preciserat vilka principer som ansvariga myndigheter ska respektera i samband med Covid-19-pandemin.

Utgångspunkten är att myndigheterna är ansvariga för de frihetsberövades hälsa. Den som drabbats av ett fängelsestraff har inte med den domen också förlorat rätten till skydd mot allvarliga hälsorisker. Den som berövats friheten har samma rätt till behövd sjukvård som alla andra.

CPT slår fast att myndigheterna i dagens situation bör söka alternativ till att beröva personer deras frihet. Det gäller inte minst när institutionerna är överbefolkade.

Ansvariga bör vara öppna för att förkorta strafftider eller söka former för straff utanför fängelset. Frihetsberövande bör som regel undvikas i migrationspolitiken.

I vårt land är respekten för mänskliga rättigheter bland myndigheter större än på många andra håll. Men våra häkten och fängelser är överfulla samtidigt som vissa partier i riksdagen trummar reflexartat på för allt längre strafftider.

Därför är råden från Europarådet relevanta också för vårt land.

 

Thomas Hammarberg
Ledamot av riksdagen och Europarådets parlamentariska församling

 

 

 

Inlägget Fängelserna kan bli dödsfällor dök först upp på Dagens Arena.

Vi sitter alla i samma båt

Fri, 03/27/2020 - 13:21

Coronakrisen visar att vi lever i en värld där alla är beroende av varandra. Men krisen riskerar samtidigt att öka klyftorna i samhället, och därför måste vi nu investera i jämlikhet och social hållbarhet, skriver Gabriel Wikström. 

Den pågående pandemin har ställt världen och Sverige inför en unik situation. Det stora hot som viruset utgör mot folkhälsan och samhället i stort har resulterat i ett kraftfullt gensvar från såväl världssamfundet som de drabbade länderna.

I Sverige har vi bara de senaste veckorna sett ett antal åtgärder som var och en hade varit otänkbara före virusets uppkomst och som innebär stor påverkan på såväl den enskildes liv och vardag som ekonomi och samhällsliv. Tusentals människor har redan insjuknat och åter tusentals kommer att göra det innan pandemin är över. I många länder räknar man de döda i hundratal, varje dag.

För samhällsekonomin har pandemin utgjort ett hårt slag som den med all säkerhet kommer att behöva mycket lång tid att återhämta sig ifrån. Rädslan för själva smittan har fått sällskap av en oro för vårt materiella välstånd, våra möjligheter till försörjning och för framtiden självt.

I många länder riskerar decennier av utveckling utraderas och med finanskrisen i färskt minne är vi nog många som fasar för vilka konsekvenser en havererad ekonomi kan få för världens demokratier i demagogernas tidsålder. Sedan några dagar tillbaka pågår en omfattande debatt om hur långt smittbekämpningen egentligen får gå. Är det rimligt att så enorma resurser läggs på att hantera en smitta som för många är att jämföra med en vanlig förkylning? Är det ansvarsfullt att låta gigantiska ekonomiska värden gå upp i rök för att rädda några, i sammanhanget, få? Finns det inte bättre sätt att bekämpa smittan på än att stänga ned hela samhällen och kasta ut oss själva i en oviss framtid? Ohyggligt svåra frågor som i en öppen diskussion om vilka vägval vi som samhälle tvingas göra inte bara måste få, utan också behöver, ställas. Ändå finns det en underton i debatten som skrämmer. Det handlar inte så mycket om huruvida svåra prioriteringar måste göras inom vården. Det görs hela tiden och de allra flesta förstår att den period vi nu går in i riskerar att ställa många vårdanställda inför fruktansvärda val.

När den privata konsumtionen riskerar att sjunka kraftigt blir det än viktigare att upprätthålla den offentliga konsumtionen.

Det handlar inte heller om att det skulle vara något fel att ifrågasätta metoderna för att hantera smittan. Olika länder har valt olika vägar för att tygla pandemin. Facit på vem som gjort mest rätt kommer vi först att ha i efterhand. En diskussion med sakliga invändningar och argument måste få föras. Det är inte problemet. Problemet är den underton som tycks säga att pandemin bara skulle vara några fås problem. De äldres, de sjukas, de svagas. Kort sagt deras och inte vårt. Som om de av oss som inte kommer bli svårt sjuka skulle kunna leva på som vanligt medan de av oss som inte har samma lycka ligger och dör på vårdavdelningarna. Som om vår livsstil och hur vi handskas med smittan inte har någonting att göra med hur många som riskerar bli vårt sjuka eller hur många som riskerar att dö.

Hur bekvämt motsatsen än skulle kunna tyckas vara för en del så är sanningen dock den att vi alla sitter i samma båt. Är det någonting som pandemin har visat med smärtsam tydlighet så är det att vi lever i en värld där vi alla är beroende av varandra. Oavsett om det handlar om komponenter till Volvobilar eller huruvida man tvättar sina händer eller inte.

Vi befinner oss med stor sannolikhet bara i begynnelsen av en lång och mödosam kamp innan vi kan ropa faran över. Vi kommer som samhälle och individer att behöva fatta otaliga tuffa beslut som prövar vår moral och våra värderingar. Men om vi inte inser att det är en gemensam kamp som måste föras, att det handlar om oss och inte dem, så är jag rädd för att vi kommer att ha mycket svårt att lyckas. Detta gäller för hanteringen av smittan men också för hanteringen av den ekonomiska kris som världen håller på att slungas ut i.

Redan långt innan pandemin bröt ut så pekade ett antal institutioner ut ojämlikheten som en av världsekonomins stora utmaningar. OECD har bland annat visat hur ojämlikhet skadar den ekonomiska tillväxten framförallt genom att begränsa möjligheten till utbildning, hämma social rörlighet och människors produktivitet. Stora skillnader i samhället är en grogrund för brottslighet och drabbar i slutändan alla, inte bara de som befinner sig längst ned i samhällshierarkin. Sverige har de senaste decennierna sett växande klyftor. De riskerar nu att växa ytterligare när de ekonomiska kurvorna viker av nedåt.

Från tidigare ekonomiska kriser vet vi att många människor helt kan slås ut från arbetsmarknaden och ytterligare andra se sin levnadsstandard kraftigt försämras. För att möta den ekonomiska krisen ställer nu regering och riksdag enorma belopp till förfogande. Många branscher och otaliga företag riskerar att helt slås ut så insatserna är väl motiverade. Dock vet vi väldigt lite om hur djup krisen kommer att bli eller exakt hur den ska hanteras. Staten kommer inte heller ha råd att rädda all näringsverksamhet utan måste prioritera med omställningen till ett hållbart samhälle ständigt närvarande i besluten.

Vad vi däremot vet är att hundratusentals människor riskerar att förlora sina jobb och sin försörjning. Hundratusentals människor som kanske aldrig har kommit in i trygghetssystemen eller av andra skäl nu står utanför desamma. För dessa riskerar krisen att bli permanent under många år framöver. Likväl som staten stödjer företag och branscher så måste samhället göra mer för de människor som nu riskerar att slås ut om inte ojämlikheten ska öka ytterligare och Sverige stå sämre rustat när krisen är över. Våra skyddsnät har för stora maskor och alltför många faller igenom. Att säkerställa försörjning för de som annars riskerar att förlora denna helt eller få kraftigt minskade inkomster, borde dessutom vara ett av få verktyg samhället kan ta till i den akuta krisen. Ju lägre inkomst desto troligare är det att all inkomstförstärkning går till konsumtion vilket kan hjälpa till att hålla samhällsekonomin igång.

Det är dock inte bara pengar som kan förhindra att samhällsklyftorna vidgas. Utbildning, vård och omsorg, kort sagt välfärden i stort, har visat sig ha en särdeles god förmåga att fördela resurser. När den privata konsumtionen riskerar att sjunka kraftigt blir det än viktigare att upprätthålla den offentliga konsumtionen.

Den nu pågående krisen riskerar dock inte bara att öka klyftorna i samhället. Ojämlikheten i sig riskerar också försvåra smittskyddsarbetet. Vi ser i statistiken över svårt sjuka hur människor från utsatta områden är överrepresenterade och vi vet sedan tidigare att människor med lägre socioekonomiskt status i högre grad drabbas hårdare av vissa typer av infektioner.

När de ekonomiska villkoren hårdnar i takt med att varsel och permitteringar ökar, är risken att stora grupper inte kommer ha råd att fullt ut följa de medicinska rekommendationerna. Vi riskerar få en situation där människor trots symptom känner sig tvingade att arbeta eller söka jobb och på det sättet föra smittan vidare. Inte på grund av bristande moral utan av ekonomisk nödvändighet. Minskade klyftor är inte någonting ett samhälle kan kosta på sig enbart i goda tider. Det har aldrig varit viktigare än nu att investera i jämlikhet och social hållbarhet.

 

Gabriel Wikström
Nationell samordnare för Agenda 2030 och
f.d. folkhälso- och sjukvårdsminister

 

Inlägget Vi sitter alla i samma båt dök först upp på Dagens Arena.

Bohusläns skärgård: »Åk inte hit!«

Thu, 03/26/2020 - 14:48

Vi behöver alla hjälpa till för att platta ut kurvan och ansvaret vilar på oss alla och envar. Vi ska inte göra onödiga resor i landet. Vi bör därmed inte resa mellan storstäder och kust- och landsbygder, skriver Jan-Eric Ericsson från Bohusläns Skärgårdsråd.

Lyssna till de skarpa rekommendationerna från myndigheterna. Vi har alla ansvar för varandra och för belastningen av sjukvården. Utan vaccin är våra handlingar, både enskilda och gemensamma, det som gör skillnad.  Vi vädjar nu, stanna hemma och res inte hit till Bohuslän från storstäderna. Öka inte på hastigheten av smittspridningen. Öka inte trycket på den lokala sjukvården här. Särskilt inte, om du tillhör riskgrupperna. Du kan komma att själv behöva sjukvård en sjukvård som är mycket begränsad i gles- och landsbygder.

Här i Bohuslän finns också redan allvarligt sjuka och gamla. Vi måste alla hjälpas åt att skydda de som är svagare. Vi ombeds nu använda vårt sunda förnuft och tänka på våra medmänniskor samt lyssna på myndigheternas rekommendationer. Tänk på att mindre kommuner har mindre och färre resurser.  Samhället planeras utefter våra ordinarie bostadsorter, där vi är mantalsskrivna, och beräknar vårdplatser efter det.

Kan vi nu göra en överenskommelse mellan Bohuslän och storstäderna? Vi åker inte till er, ni åker inte till oss.

Överallt görs nu förnuftiga och frivilliga beslut att stänga ner verksamheter. Följ dessa goda exempel i dina egna val om resor i landet. Välj att stanna hemma. Nöje för inte gå före hälsa i den kris som pågår nu. Vi vädjar till allas förnuft och solidaritet – res inte hit till Bohuslän nu.

Vi förstår att denna vädjan kan upplevas som inskränkande men, vi hoppas att ansvaret för det gemensamma och varandra ska väga tyngre. Detta kan rädda liv. Dina beslut kan vara avgörande för någon annan.  Kom sedan gärna tillbaka när krisen är över! Då är det tid för resande igen. Då kan vi välkomna alla till Bohuslän igen! Efter krisen – bli gärna bohuslänning! Har krisen fått dig att omvärdera din vardag? Har du kanske funderat på om en vardag på landsbygden eller småorterna vore något för dig? Flytta då gärna hit! Ta steget och gör ditt fritidshus till din permanentbostad. Flytta hit, skriv dig här. Ta kontakt med dina grannar, din lokala samhällsförening, de hjälper dig gärna med dina frågor och funderingar kring hur din nya vardag kan se ut på orten. De hjälper dig med nya nätverk. Bli en del av den levande kust- och landsbygden!

Välkommen hit!

Kan vi nu göra en överenskommelse mellan Bohuslän och storstäderna? Vi åker inte till er, ni åker inte till oss. Sedan när krisen är över kan vi besöka varandra igen!

 

Jan-Eric Ericsson, ordförande
Bohusläns Skärgårdsråd

 

 

Inlägget Bohusläns skärgård: »Åk inte hit!« dök först upp på Dagens Arena.

Så kraftsamlar vi mot depression i coronatid

Thu, 03/26/2020 - 14:31

I ett läge där så många som möjligt nu måste hållas på fötter så borde regeringen titta på det paket som Danmark erbjuder sina medborgare, skriver Ylva Julén.

Dagsbild ur närmiljön: En mamma som utstrålar stabilitet, står i kön på apoteket, hämtar astmamedicin på recept. Uttag medges ej. Kvinnan stammar, och går. Då ropar apotekaren på henne, erbjuder sig diskret att betala… Kvinnan börjar gråta.
– Jag har i alla fall jobbet kvar, säger apotekaren.
Dammluckorna öppnas nu. Massuppsägningar och samhällskollaps. Och efter avslutad karantän väntar post-corona-depressionen.

Hur bör då samhället möta det som sker? Som apotekaren? Eller vill vi låta mamman och övriga nitlottspersoner i corona-tombolan, falla?

Danmark, ett land jag knappast högaktat på senare år – går på apotekarens linje. Med ett unikt räddningspaket riktat till alla som arbetar. Mamman på apoteket i Stockholm – en driftig frilansare, skulle fått stöd i Danmark, liksom hennes timanställde man.

Danska partiledare enades under förra veckan från vänster till höger, om en samhällssyn och ett hjälppaket som över en natt omdefinierar det danska samhället till en plats där människor är trygga och hjälper varandra.
Strategin att möta corona-inbromsningen inkluderande spås ge såväl mänskliga som samhälleliga vinster.

Det danska hjälppaketet riktas åt två håll. Medborgarnas fokus är dock tydligt. Företagsstödets lönekompensationsdel är riktad så att 90 procent av lönen, upp till 26 000 Dkr/mån, utbetalas i ersättning under förutsättning att den anställde inte avskedas.
För Danmarks medborgare är stödet brett och kraftfullt – alla som arbetar oavsett anställningsform har rätt till kompensation, för heltid 23-26.000 Dkr/mån.
Alla anställningsformer innefattas – kontrakt eller muntlig överenskommelse, månadslön, timlön, visstids- och behovsanställning. Frilansverksamhet – anställd eller egenföretagare godkänns, projekt under utveckling innefattas, dvs alla som arbetar. Löneavier eller skattekonto räcker som bevis. Principen är enkel: fyll i en blankett – påvisa det jobb du förlorat – du beviljas stöd. Omgående. Misstänksamhet hör inte hemma i denna situation. Poängen är att snabbt få alla i trygghet. Även arbetslösa, studenter ochsjukskrivna får stöd och lättnader, och flera socialt riktade åtgärder är på väg. Ingen ska hänga i luften.

De svenska krisåtgärderna skiljer sig från de danska än så länge. Företagen står i fokus och ska värna jobben. Men företagens uppgift är att se till sin egen överlevnad.

Det danska hjälppaketet omfattar 3 månader, men kommer vid behov att förlängas upp till ett år. Med paketet följer en försäkran till folket – vi har råd med detta. Bedömningen är att motsatsen blir mera kostsam.
Effekten av en lugnande garanti om stöd utan dröjsmål till var och en som förlorat sitt jobb, kan vi just nu studera i realtid. Ro, säger många danskar. Full kreativitet, säger andra. Hatbrott och mobbning ligger nere, och folk hjälper varandra på ett nytt sätt.

Jag är ingen nationalekonom. Bara en hyfsat vaken samhällsmedborgare.
De svenska krisåtgärderna skiljer sig från de danska än så länge. Företagen står i fokus och förhoppningen är att de ska värna jobben. Men företagens uppgift är att se till sin egen överlevnad, mer än så kan vi inte förvänta oss av dem. Så länge deras ansvar inte regleras.

Den gängse arbetsgivarregeln just nu tycks vara att muntliga scheman och uppgjorda planeringar plötsligt ”inte finns” – jag ser det hända gång på gång bland lojala personer som jobbat länge i företag med värdegrund och etik. Trots att de betalat skatt och har löneavier som visar hur de jobbat, kvalar de inte in i a-kassans definition på ”arbete”. Sak samma med frilansare, ofta akademiker med långa utbildningar. De fleta med ”otrygga anställningsvillkor” utestängs från trygghetssystemet – inte för att de inte jobbar. Utan för att definitionen på arbete hänger kvar i en 60-70-talsbild av arbetsmarknaden. ”Otrygga anställningar” är dock gängse anställningsform idag i många branscher, och en lekmannagissning är att de omfattar 15 procent av arbetsmarknaden (säkert i underkant…).
Det betyder att hundratusentals arbetande medborgare just nu exkluderas från trygghet, utifrån en skiljelinje som saknar relevans i dagens arbetsmarknad. Till de exkluderade hör också alla pensionärer – en tredjedel – som måste jobba så länge de kan. Exempelvis arbetade 52 procent av landets 67-åringar – med minst 3 års eftergymnasial utbildning – år 2015. Även de är utestängda från arbetslöshetsersättning, då 65 år är maxålder för A-kassa.
De som just nu lider skada, men hänger löst och ”inte räknas” omfattar således långt fler än 15, kanske 20 procent.

Tillbaka till corona och en annan aspekt – den solidariska: hundratusentals söker nu desperat efter jobb. Uppmaningen att stanna hemma om du är sjuk slår slint då även Försäkringskassan avvisar otrygga jobb. Slopad karensdag är ett slag i ansiktet på den som på grund av timanställning eller frilansjobb får sin SGI nollad, och riskerar att bli vräkt. Just nu ställs en moral- och etikfråga på liv och död: ska vi blunda för att medborgare med “otrygga anställningar” går under?

Mitt förslag är att agera snabbt och enat.
Kan Danmark prioritera en kompensation på 23-26 000 Dkr/mån till alla och envar som skulle arbetat, så kan Sverige. Jag utgår – i humanismens namn – från att regeringen avser att agera, men tvekar inför kostnaden. I så fall – se det hela som en investering! I att ha kvar ett samhälle. Se det som en kraftsamling framåt. Värna det småskaliga att finnas kvar…
Om vi påstår att tro, vilja och utveckling kan övertrumfa depression – då rör vi oss åtminstone i god riktning. Det mänskliga bidraget kan inte överskattas i detta läge, medborgare och småföretag som hålls om ryggen kan vara uppe på hästen i samma stund vi blåser faran över!

Säkert en onödighet, men för klarhets skull vill jag påpeka att jag här inte argumenterar för att allt framledes ska snurra som det hittills gjort. Tvärtom, jag tror tid för eftertanke ger perspektiv. Men vägvalet blir nästa steg. Nu först, bara: rädda samhället! Vårt broderland visar att det går.

Bollen är kastad – hur snabbt kan alla medborgare inkluderas?

 

Ylva Julén
Manusförfattare, regissör för film och scen, samt lektor i manusutveckling.

 

Inlägget Så kraftsamlar vi mot depression i coronatid dök först upp på Dagens Arena.

Lär av Asien i kampen mot corona

Wed, 03/25/2020 - 15:53

Besluten som vissa regeringar i Europa och USA har tagit för att bekämpa coronaviruset utmanar vad som hör hemma i fria samhällen. De har mycket att lära av hur tre länder i Asien agerat, skriver Binaifer Nowrojee från Open Society Foundations.

När en del regeringar i väst nu får kritik om oskickliga och fördröjda reaktioner på coronaviruset finns det fortfarande vissa lärdomar att hämta genom att blicka österut. Trots påståenden från vissa amerikanska tjänstemän att det skulle vara för sent att lära från Asien så har beslut i Singapore, Sydkorea och Taiwan visat hur snabbt och effektivt förebyggande arbete kan se ut.

I dessa tre länder har regeringarna markerat hur skyddet av allmänhetens hälsa kan gå hand i hand med respekt för mänskliga rättigheter, och prioriterat människor före kortsiktiga ekonomiska eller politiska vinster. Snabba och transparenta aktioner har hållit antalet fall nere med fokus på de mest sårbara, inklusive fattiga och äldre. Användandet av innovativ teknologi, under dess pågående utveckling, verkar också ha spelat en roll.

Singapore, fast inställt på att inte upprepa misstagen med att stoppa SARS-viruset under tidigt 2000-tal, var ett av de första länderna att vidta preventiva åtgärder. Redan inom några dagar blockerades utrikes ankommande från Kina för att vinna tid, trots protester från Peking, och screening infördes vid gränskontroller. Vid en tidpunkt då mycket fortfarande var okänt om viruset var regeringen snabb att tillhandahålla vederhäftig information, vilket var nödvändigt för att motverka rädsla och hamstring.

När det väl blev tydligt att folk kunde vara smittbärare utan att visa symptom så blev tester, självisolering och så kallad kontaktspårning satta i första hand. Myndigheterna i Singapore har tillhandahållit gratis kvalitetsvård för att ligga steget före viruset. Genom att intervjua smittade personer angående deras kontakter har tjänstemän mödosamt kunna spåra mer än 5 000 människor som utsatts för smittorisk. Detta begränsade en spridning i samhället på det sätt som vi nu ser i större amerikanska och europeiska städer.

Sådan tidig reaktion, utbrett testande och detektivarbete har varit anmärkningsvärt effektivt i Singapore. Stadsstaten, med 5,6 miljoner invånare och en av världens tätast bebodda ytor, har än så länge registrerat färre än 400 fall och endast två döda. Av de cirka 250 fall som bekräftats i mitten av mars hade nästan 100 kontaktats innan de fick diagnosen.

Sydkoreas “drive through”-modell av testande av tusentals varje dag har redan nått rubriker världen över. 19 mars hade landet genomfört mer än 307 000 test, högst per capita i hela världen. Som jämförelse har Storbritannien hittills testat 64 000 personer – näst högst i Europa, men inte i närheten vad som skulle behövts för att möta utbrottet. Provtagningen i USA har också blivit sen och dyr, vilket ledd till förlorad tid i begränsningen av smittan och bidragit till att en epidemi nu väntar på att explodera.

Även Taiwan erbjuder lärdomar, trots att ön bara ligger 13 mil från Kina på fastlandet. Utöver masstester och kontaktspårning så har Taiwan även använt innovativ teknologi för att bekämpa viruset. Samtidigt som det är viktigt att ta in effekten på privatlivet så är Taiwans användande av big data genom att göra patienters resehistorik tillgänglig för sjukhus värt att studera närmare. Civilsamhället och medborgarna har också bidragit genom att skapa interaktiva kartor och andra onlineverktyg för att visa var ansiktsmasker är tillgängliga.

Det här förhållningssättet står i stark kontrast till andra länder där myndigheter har tonat ner risker och sablat ned på kritiken.

South Korea, Singapore och Taiwan har också bekämpat coronaviruset med information, genom att tillhandahålla allmänheten med punkliga, exakta och återkommande uppdateringar.

Det här förhållningssättet står i stark kontrast till andra länder där myndigheter har tonat ner risker och sablat ned på kritiken. Till exempel Kina som initialt grep och straffade läkare och medborgare for ”ryktesspridning” när de rapporterade om viruset. I Thailand har journalister ställts inför rätta för att ha ifrågasatt regeringens reaktion och påvisat korruption, inklusive påstådd hamstring och vidareförsäljning av miljoner av ansiktsmasker. I USA har president Donald Trump attackerat medier, underminerat information från hälsomyndigheter och misslyckats med att ta ansvar för fördröjningar i reaktioner på viruset.

Singapore, South Korea and Taiwan verkar föröka balansera medborgarens rätt till integritet med behovet av att isolera diagnosticerade eller misstänkta fall. I Taiwan har till exempel myndigheter minimerat kostnader för hälsa- och sjukvårdssystemet genom att tillhandahålla mobiler med GPS-sändare till de som isolerats så att de går att spåra. I Singapore har uppgifter om var patienter bor och arbetar gjorts tillgängliga online (dock har inga namn röjts). Sydkorea utfärdar varningar via mobil som informerar medborgarna om de är i närheten av en smittad person. Huruvida dessa åtgärder har varit proportionella kommer behöva studeras och analyseras för resten av världen.

Ledare i Europa och USA visade likgiltighet så länge viruset var begränsat till Asien, och missade ett kritiskt läge för möjlighet till beredskap. När dessa regeringar väl reagerade så kunde drastiska åtgärder ändå inte hindra en kraftig ökning av fall. Hälso- och sjukvården är i ökande takt överhopad, den medicinsk personalen är oförberedd och dåligt utrustad. Rädsla och oro dominerar i den allmänna debatten. I Europa och USA finns en känsla av att det värsta fortfarande väntar, dödstal och antal smittade ökar alarmerande.

Det skulle inte behöva vara så här, som Singapore, Sydkorea och Taiwan visar. De har potentialen att visa att en effektiv folkhälsoreaktion måste grundas i principer om mänskliga rättigheter, och lita på snabb och uppfinningsrik reaktion. Regeringar får aldrig tvingas att välja mellan dramatisk nedstängning av samhället eller överbelastning av sjukvården. När USA och Europa, för att motverka spridningen av coronaviruset, inför restriktioner som inte hör hemma i ett fritt samhälle så har asiatiska stater en hel del lärdomar att erbjuda.

 

Binaifer Nowrojee
Asia Pacific Regional Director of the Open Society Foundations

 

Översättning: Jonas Nordling

Inlägget Lär av Asien i kampen mot corona dök först upp på Dagens Arena.

Så förhindras en konkurs-epidemi

Tue, 03/24/2020 - 16:53

Ta beslutet om uppskjutna skatteinbetalningar ett steg vidare. Låt företag omvandla denna uppskjutna skatt till en del av företagets eget kapital. Det stärker soliditeten och förhindrar att företaget behöver begäras i likvidation, skriver förre finansministern Allan Larsson.

Det regering, riksdag och riksbank gjorde i förra veckan var en nödvändig första insats för att klara likviditeten i banker och företag. Riksbanken spelar nu sin roll som ”lender of last resort”. Men det behövs mer, framför allt för att förhindra den konkurs-epidemi, som nu hotar inom besöks- och resenäringarna och detaljhandel. Nu när ett nytt åtgärdsprogram är på gång, vill jag föreslå regeringen att pröva följande tanke:

Ta fasta på förra veckans beslut om uppskjutna skatteinbetalningar, men ta det ett steg vidare. Att bara skjuta upp inbetalningarna – till hög ränta – löser nämligen inte problemet för de företag som nu befinner sig i en akut situation. Gå vidare och låt företag, som så vill, omvandla denna uppskjutna skatt till en del av företagets eget kapital. Pengarna finns redan i företagen, men ska i princip omvandlas från skatteskuld till eget kapital, ett slags riktad nyemission, som stärker soliditeten och förhindrar att företaget behöver begäras i likvidation.

Förfarandet måste göras enkelt. Det behövs en ansökan från företaget och det behövs någon som förmedlar och beslutar. Det finns inte tid att sätta upp någon ny organisation, det blir nödvändigt att använda den som finns. Jag föreställer mig att det skulle vara en uppgift för bankerna, som har den löpande kontakten med företagen.

Bankerna bör få i uppgift att hjälpa företagen att begära att skattebetalningar omvandlas till eget kapital – om företagen så vill. Banken bör ha ett starkt intresse att detta sker, eftersom det bidrar till att minska bankens risker. Men då måste det ställas tydliga krav på bankerna att sitta still i båten – inte bete sig som man brukar och sko sig på utsatta företag.

Det behövs sedan någon som kan fatta ett formellt beslut om detta. Eftersom det är pengar som annars skulle ha gått till Skatteverket är det kanske lämpligt att det får ansvara för att expediera beslut om denna åtgärd.

Småföretagare kommer inte att gilla att ha staten som delägare och staten har inget intresse att bli indragen i företag. Men nu står vi inför en så djup kris att man måste hitta okonventionella lösningar.

Småföretagare kommer inte att gilla att ha staten som delägare och staten har inget intresse att bli indragen i företag. Men nu står vi inför en så djup kris att man måste hitta okonventionella lösningar. Det bör inte vara omöjligt att finna en lämplig form för att i offentlig regi förvalta sådana andelar. Preferensaktier är en form som har föreslagits av Moderaterna som vill inrätta en fond på 100 miljarder för att skjuta till kapital till nödlidande företag; det kanske fungerar för stora företag men inte för tusentals småföretag. Att inrätta en fond och skapa en ny administration av den förefaller vara en omväg, om man i stället kan omvandla skatteinbetalningar till företagskapital. Här behövs kreativa idéer när det gäller administrationen.

Hur länge ska det offentliga vara delägare? Engagemanget bör avvecklas så snart ekonomi har återhämtat sig och företagen kan lösa ut staten. Här finns två olika intressen. Det offentliga, som inte ska bli permanent ägare av andelar i småföretag , vill ha en kort tidsgräns. Företagen kan vilja ha en längre tid för att kunna återhämta sig finansiellt. Här behövs också kreativa idéer för att skapa en smidig överbryggning.

Sett från det offentligas sida, bör detta – att vara ”owner of last resort” – vara betydligt bättre än att låta tusentals företag gå i konkurs med förlorade skatteintäkter som följd. Om staten i stället låter de företag, som så vill, omvandla skatteinbetalning/skatteskuld till kapital i företaget, så finns pengarna kvar också i statens balansräkning – även om det kan ta några år innan pengarna kommer in som likviditet. Och framför allt – företagen finns kvar och kan ta sig igenom den närmaste tidens stora svårigheter med erfarna företagsledningar och etablerade marknadskontakter.

 

Allan Larsson
före detta journalist, fackföreningsman, politiker och ämbetsman.  
Generaldirektör för Arbetsmarknadsstyrelsen (1983–1990), finansminister (1990–1991), riksdagsledamot (1991–1995), generaldirektör i Europeiska kommissionen (1995–2000) och ordförande i Sveriges Television (2000–2005).

 

Inlägget Så förhindras en konkurs-epidemi dök först upp på Dagens Arena.

Satsa oss ur klimatkrisen också

Tue, 03/24/2020 - 01:30

Det är förödande att ett dödligt virus som corona har kostat så många människoliv. Men det bör reflekteras över hur många människoliv som kommer att förloras när klimatkatastrofen är här, skriver företrädare för Unga Örnar.

Föreställ er ett scenario. Likt den uppdateringen vi får av coronaviruset fast med klimatet. En liveuppdatering som visar i vilken takt isarna smälter. En lista med antal människor som idag tvingas fly till följd av höjda vattennivåer, naturkatastrofer eller extrem torka. Tänk er ett scenario där hela vårt samhälle reagerar lika starkt på klimathotet som på corona.

Missförstå inte. Coronaviruset är ett nytt globalt fenomen, åtminstone under vårt jordaminne, som kräver att vi gör nödvändiga samhällsreformer för att hindra smittspridning. Den svenska regeringen har hanterat frågan exceptionellt bra och tagit hotet på allvar, utan att dra förhastade slutsatser.
Den svenska regeringen har lyssnat till experterna. Det är bra. Pandemin som nu råder är ett resultat av en globaliserad värld där allt fler flyger och där världen är mer sammankopplad vilket gör att viruset sprider sig snabbt. I tider av pandemi har vi sett att konsumtionen minskat till följd av att färre människor är ute och konsumerar, företag som stänger ner och fabriker som är i lockdown. Effekterna på utsläppen av växthusgaser under coronakrisen finns det inga siffror på, men vi kan vara säkra på att de minskat drastiskt. I Kina har utsläppen minskat som en effekt av coronaviruset. Dock är av allt att döma denna minskning tillfällig.

Alla barn och unga som inte drabbas lika hårt av coronaviruset är de som kommer drabbas hårdast vid en klimatkris.

Den unga generationen har organiserat sig via olika miljöpolitiska initiativ för att få makthavare att lyssna på forskare och experter som menar att vi behöver ställa om snabbare. Trots detta är insatserna som görs för att hindra en klimatkatastrof för vaga och även klimatpolitiska rådet menar på att de insatser som görs idag är bristande. Nyligen kunde vi läsa en artikel skriven av tre forskare i AB som menar att coronapandemin faktiskt kan leda till något positivt. Möjligheterna som nu skapas för att öva oss inför de långsiktiga förändringarna som krävs för klimatomställningen bör varenda makthavare vilja ta till vara på.

Det ekonomiska system som vi lever i har visat påtagliga brister. Nu är världsekonomin i obalans och uppemot 25 miljoner människor riskerar att förlora sina jobb. Likt klimatkrisen är det vanliga arbetare och låginkomsttagare som får ta den största smällen när den marknadsstyrda ekonomin misslyckas, igen. Det är den otröttliga mekanismen som söker tillväxt till varje pris som nu visar sin ineffektivitet i tider då människor behöver trygghet som mest. Det är därför bra att den svenska regeringen har sett till att vi har en låg statsskuld och pengar i ”ladorna” för att kunna satsa Sverige ur denna kris. Det är människors grundläggande behov och trygghet som ligger till grund för denna kompromisslösa inställningen hos våra makthavare. Denna kompromisslösa politik behöver även appliceras i Sveriges och världens miljöpolitik.

Det är förödande att ett dödligt virus som corona har kostat så många människoliv, särskilt äldre. Därför är det bra att regeringen gör allt i sin makt för att stoppa spridningen och satsar alla de resurser som behövs för att se till att alla drabbade får den vård de behöver. Men det törs reflekteras över hur många människoliv som kommer att förloras när klimatkatastrofen är här. Alla barn och unga som inte drabbas lika hårt av coronaviruset är de som kommer drabbas hårdast vid en klimatkris.
Lösningarna kan inte alltid vara reaktiva i tider av kris. Vi har decennier på oss att ställa om samhället och den krisinsikt som nu finns behöver finnas kring klimatet.

Den marknadsstyrda ekonomin har misslyckats. Nu behöver vi satsa oss ur en klimatkris genom att skapa förutsättningar för en beboelig planet och trygghet åt människor.

 

Tomas Aronsson Ylipää, vice ordförande Unga Örnar

Albin Norman, förbundsstyrelseledamot Unga Örnar

Amanda Åkerlind, förbundsstyrelseledamot Unga Örnar

 

Inlägget Satsa oss ur klimatkrisen också dök först upp på Dagens Arena.