You are here

Dagens Arena

Subscribe to Dagens Arena feed
Oberoende och progressiv
Updated: 2 weeks 1 day ago

Vårdvalen i Stockholm skapar ojämlikhet i svensk sjukvård 

Wed, 11/06/2019 - 01:30

Vårdvalsystemet i Stockholm bidrar till en brist på specialistläkare och sjukvård utanför Stockholm. Det är hög tid att politiskt engagerade i alla partier i landet uppmärksammar vad som pågår, skriver Lars Klareskog.

Den politiska ledningen för sjukvården i Region Stockholm har under lång tid prioriterat finansiering och privatisering av sjukvården i så kallade vårdval framför vården av de svårast sjuka som ofta behöver sjukhusvård eller komplicerad öppen vård som inte finns i vårdvalen. Verksamheterna i vårdval är märkligt nog också utan tak, vilket innebär att vårdvalsenheter i Stockholm kan expandera och rekrytera specialister från hela landet.

Stockholms sjukvårdspolitik får därmed allvarliga följder för sjukvården i hela landet utanför Stockholm när specialistläkare lockas att lämna sina tjänster i övriga delar av Sverige för att istället arbeta för högre lön i de privata vårdvalsverksamheterna i Stockholm. Det som gör detta möjligt är att vårdvalen ger privata vårdgivare möjlighet till fri etablering och därmed tillgång till en snabbt ökande andel av skattemedlen i Region Stockholm, som är den i särklass rikaste regionen i sjukvårds-Sverige. Vårdvalsystemet i Stockholm bidrar därmed till en brist på specialistläkare och sjukvård i landet utanför Stockholm.

Denna ökade ojämlikhet i tillgång till läkare och specialistvård har beskrivits utförligt till exempel inom hudsjukvården och minst en tredjedel av landets cirka 350 hudläkare beräknas idag finns idag eller delvis inom vårdval hud i Stockholms innerstad. Liknande gäller för en rad andra specialiteter.

Varför driver den politiska ledningen för M,KD, L, C och Miljöpartiet detta förslag mot patienternas, professionens och övriga landets intresse?

Det senaste förslaget för att öka ojämlikheten i Sveriges sjukvård gäller de reumatiskt sjuka, eftersom moderater, kristdemokrater, liberaler och även centerpartister och miljöpartister nyligen lagt fram förslag om att införa vårdval också inom reumatologin. Det sker trots att patientföreningen i landet och Stockholm starkt motsätter sig detta; man anser i Stockholm att reumatologin fungerar väl med nuvarande organisation, som också kan klara utbyggnad vid ökande behov, och att det vore ett svek mot reumatiker i resten av landet att försöka locka deras reumatologer till Stockholm med sockrade anställningsförhållanden i nya privata vårdval. Också specialistföreningen för reumatologer i Sverige är emot av samma skäl.

Så varför driver den politiska ledningen för M,KD, L, C och Miljöpartiet detta förslag mot patienternas, professionens och övriga landets intresse ? Jag kan inte se något annat skäl än att man har en så stark politisk vilja att privatisera vården och skapa en ”vårdmarknad” i Stockholm att man är beredd att både trotsa Sveriges hälso- och sjukvårdslag – som säger att sjukvård i första hand ska ges till dem med störst behov – och är beredda att åsidosätta behoven av sjukvård och specialistläkare i landet utanför Stockholm.

Ironiskt nog sker detta samtidigt som nationella företrädare för samma partier, åtminstone KD, C och Miljöpartiet, säger sig vilja värna en jämlik sjukvård i hela landet, och där en tidigare medlem av KD, cancerläkaren Jerzy Einhorn i den så kallade ”prioriteringsutredningen” bidrog kraftfullt till att formulera basen för Sveriges nuvarande hälso- och sjukvårdslag, som säger att den som har störst behov av vård ska prioriteras – något som står i direkt motsatsförhållande till den politik som nu i praktiken drivs i Stockholm av samma partier.

Det är hög tid för ett uppror mot den oetiska sjukvårdspolitik som nu drivs i Stockholm på hela landets bekostnad och att politiskt engagerade i alla partier i landet uppmärksammar vad som pågår och värnar en sjukvård som har alla patienters väl och jämlik sjukvård som sitt mål.

 

Lars Klareskog
Senior professor i reumatologi vid Karolinska Institutet, tidigare överläkare i reumatologi vid Karolinska Universitetssjukhuset, och engagerad i kvalitetsregistret för främjande av jämlik vård för reumatiskt sjuka i Sverige

Inlägget Vårdvalen i Stockholm skapar ojämlikhet i svensk sjukvård  dök först upp på Dagens Arena.

Svenskt krigsmateriel kan kopplas till svält i Jemen

Tue, 11/05/2019 - 01:30

Regeringens passivitet har lagt grunden för att barn dör på grund av svenska vapen i Jemen. Nu väntar vi på ett uttalande från utrikesminister Ann Linde, skriver Amnesty Sveriges ungdomsråd. 

Kriget som härjar i Jemen beskrivs av FN som världens största humanitära kris. Enligt Rädda Barnen har 85 000 barn hittills dött av svält och över 80 procent av den civila befolkningen är i desperat behov av den mat och de mediciner som just nu stoppas av en militärblockad. En militärblockad som enligt mediauppgifter kan vara beväpnad med svensk krigsteknologi.

Att Sverige exporterar krigsmateriel som riskerar att användas i syfte att långsamt svälta ut oskyldiga civila är bortom alla acceptabla gränser. Amnesty Sveriges ungdomsråd vill därför se strängare demokratikriterier gällande svensk vapenhandel samt ett totalstopp av all svensk export till länder som deltar i Jemenkriget.

Blockaden inrättades 2017 och dess syfte uppgavs då vara att förhindra Iran från att exportera vapen till Huthirebellerna. Däremot har både FN och Röda korset uppgett att införseln av mat och medicin till miljontals civila också förhindras, detta i ett land som alltid varit starkt beroende av import för att tillgodose sina behov av dessa förnödenheter. Till havs förs blockaden av Förenade Arabemiraten från den eritreanska hamnen Assab. I denna hamn har TV4 lyckats lokalisera flera svenska båtar och kanoner.  Även ett svenskt radarsystem vid namn Erieye, vars syfte är att underlätta lokalisering av fiendebåtar med vapentransporter, har exporterats till Förenade Arabemiraten. Däremot finns det enligt Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen inga garantier för att denna radar enbart används för att attackera vapentransporter, tvärtom finns många bevis för att den även använts för att bomba civila mål och matleveranser.

Januariavtalets sjuttionde punkt säger att regeringspartierna samt Centerpartiet och Liberalerna delar den principiella inställningen att inte godkänna vapenexportaffärer till ickedemokratiska länder som deltar i Jemenkonflikten. Trots detta fortsätter följdtransporter från tidigare affärer att strömma in i både Förenade Arabemiraten och Saudiarabien.

Regeringens passivitet har länge lagt grunden för detta; ett läge där barn dör på krigsfronten på grund av svenska vapen. Ungdomsrådet ser därför med stor spänning fram emot ett uttalande från utrikesminister Ann Linde gällande situationen.

Amnesty Sveriges Ungdomsråd

Källor: Svenska Freds, TV4 nyheter, Nyteknik.se, Svt, Rädda Barnen

Inlägget Svenskt krigsmateriel kan kopplas till svält i Jemen dök först upp på Dagens Arena.

Polisens agerande väcker oro

Mon, 11/04/2019 - 15:14

Vi oroas över att en myndighet som tycks hysa ett motstånd mot information om rasism, hatbrott och diskriminering nu är satta att ansvara för informationsspridning om just dessa frågor, skriver tre företrädare för Teskedsorden.

I söndags samlades ett 60-tal högerextrema aktivister och sympatisörer i centrala Stockholm för att hetsa mot ”främmande folkgrupper” från en tillståndsgiven scen. Talarna fokuserade bland annat på utlandsfödda människors ”låga IQ”, spred konspirationsteorier och manade till kamp. Platsen var Raoul Wallenbergs Torg utanför Stockholms synagoga; en trefaldig kränkning av Förintelsens offer (till vilkas minne skulpturer där är uppförda), Andra världskrigets störste svenske hjälte samt dagens svenska judar. Hur är det möjligt att extremhögern fått tillstånd att demonstrera just där, frågade sig många stockholmare. Svaret förskräcker: liksom tidigare år var det polisen som valt platsen.

Regeringen har nyligen gett Polismyndigheten ett informationsuppdrag för att ytterligare stärka arbetet mot rasism, hatbrott och diskriminering. Uppdraget består i att ta fram och sprida information, bland annat genom utbildningsmaterial. Det är utmärkt att regeringen tar den utbredda rasismen i landet på allvar. Man ska aldrig skjuta ett projekt i sank redan vid lansering, men vi på den politiskt oberoende stiftelsen Teskedsorden har erfarenheter som gör att vi ändå vill höja ett varningens finger.

Nyligen bedrev vi en utbildningssatsning mot rasism och liknande former av intolerans riktat till yrkespersoner i uniform, främst till poliser som yrkeskår. Vi fick inte gehör med mindre än att bara några enstaka poliser tackade ja till en kostnadsfri fortbildning i just de frågor de nu är satta att ansvara för. Vi kan inte dra oss till minnes att detta har hänt någon gång tidigare under Teskedsordens 13-åriga historia. Tvärtom möts möjligheter till gratis utbildning i aktuella rättighetsfrågor i princip alltid med entusiasm hos barn och unga, lärare, pedagoger, journalister, företag och myndighetspersoner. Med tanke på polisens redan då existerande uppdrag på antidiskrimineringsområdet, som att motarbeta hatbrott, hade Teskedsorden inte räknat med ”kalla handen”.

Vid efterforskningar för att försöka utröna varför vi mötte sådant motstånd hos polisen fann vi oroväckande bevis på att det kanske inte rörde sig om en enstaka miss eller missförstånd. I doktorsavhandlingen Ordningsmakter inom ordningsmakten (Karlstad universitet 2014) granskar till exempel Malin Wieslander ”diskurskamp, dilemman och motstånd i blivande polisers samtal om mångfald”. Wieslander finner bland annat att:

»Kunskap om diskriminering av etniska och religiösa minoriteter i rättsväsendet beskrivs vara eftersatt (SOU 2006:30), vilket olika marginaliseringar av särbehandlingar även i föreliggande studie kan ses som ett exempel på.«

Tyvärr har svensk polis sedan länge problem med sin trovärdighet i dessa frågor. Enligt undersökningar är förtroendet för polisen lågt bland grupper som utsätts för rasism och diskriminering (vilket också gör att mörkertalet av utsatta för hatbrott, som inte vill anmäla det inträffade till polisen, anses vara stort). Uppmärksammade fall av polisrasism, som avslöjandet om olagligt registrerande av romer, stärker de utsattas misstankar om att de inte kommer att bemötas på ett rättssäkert eller ens respektfullt vis.

Den ideella föreningen Näthatsgranskaren, vars arbete lett till en ökning av fällande domar, kritiserar polisen i sin rapport Polismyndighetens arbete med demokrati- och hatbrott” (2019). ”Det största problemet som vi ser är bristande kompetens och erfarenhet hos många utredande poliser och att de inte får någon hjälp med det inom polisen”, säger föreningens ordförande till tidskriften Expo.

Vi oroas över att en myndighet som tycks hysa ett motstånd mot information om rasism, hatbrott och diskriminering, och vars anställda gång på gång under de senaste åren avslöjats med att själva hysa rasistiska fördomar och aggressioner, nu är satta att ansvara för informationsspridning om just dessa frågor. Teskedsorden hoppas på en bättre och tätare dialog med Polismyndigheten och står gärna till tjänst med utbildning, kontakter, informationsmaterial och andra resurser.

Lovisa Fhager Havdelin, generalsekreterare Teskedsorden Camilla Nagler, styrelseordförande Teskedsorden Lisa Bjurwald, opinionschef Teskedsorden, journalist och författare

Inlägget Polisens agerande väcker oro dök först upp på Dagens Arena.

Vi kräver en politik för verklig jämlikhet

Mon, 11/04/2019 - 01:30

Vänsterpartiet kräver en jämlikhetsplan för Sverige. En plan där de ekonomiskt utsatta prioriteras och där rika invånare måste dela med sig, skriver Ulla Andersson.

Idag ska jag prya på Stadsmissionen och kommer att möta barnfamiljer och pensionärer som står i kö för att få en matkasse.

Nyligen kom Stadsmissionen med sin rapport om fattigdom. Matfattigdom är det begrepp de använder. Faktum är att hela 90 000 personer i vårt land lever i allvarlig materiell fattigdom. Drygt en halv miljon människor lever med så låg ekonomisk standard att de knappt klarar av sina löpande levnadsomkostnader. Och det gör de oftast under många år av sitt liv. Den sociala rörligheten minskar i vårt land på grund av den ekonomiska ojämlikheten.

Det passar inte heller in i vår livsstil längre att vara fattig. Fattigdomen döljs bakom bilder i sociala medier av flygresor, bilar, smink och casinon och bakom fraser som ”Sverige är ett rikt land” .

I Sverige 2019 har vi helt olika förutsättningar. Våra tillgångar är väldigt skevt och orättvist fördelade. Det har också blivit mer stigmatiserande att vara fattig, speciellt för ungdomar och barn. Barn som inte har råd att bjuda igen för barnkalas lämnas utanför. Liksom pensionärer som får roa sig med att åka gratisbuss till Ikea och titta på när andra kör hem ny soffgrupp och äter gräddstuvad pyttipanna i restaurangen.

I Djursholm har en del boende nyligen avslöjat att de inte vågar slänga grovsopor längre, eftersom det finns fattiga människor på återvinningsstationerna, som behöver deras tomflaskor för sin överlevnad.

Vad händer i ett samhälle där matfattigdom breder ut sig samtidigt som andra kan vältra sig runt i rikedom? Sverige är ju det land där klyftorna ökat mest i flera decennier. Otryggheten ökar, vi blir rädda för varandra då vi lever segregerade liv antingen i socialt utsatta förorter eller i lyxiga områden. I Djursholm har en del boende nyligen avslöjat att de inte vågar slänga grovsopor längre, eftersom det finns fattiga människor på återvinningsstationerna, som behöver deras tomflaskor för sin överlevnad.

Djursholmarna har däremot fått ökade möjligheter att fly denna irriterande påminnelse om att livet inte alltid är perfekt polerat, eftersom de kan resa såväl sommar, höst, vinter och vår. Finns alltid en resa som kan planeras, nya dyra märkesplagg, väskor och klockor som kan inköpas eller varför inte ytterligare en bil eller en ny båt, och när de mellanlandar hemma kan lyxvillan städas med skattesubventioner av någon lågavlönad med dåliga arbetsvillkor och köket kan bytas ut återkommande med hjälp av ROT?

Stadsmissionen kräver en fattigdomsutredning i välfärdslandet Sverige. De inser att de klasskillnader som nu fördjupas på ett närmast absurt vis, är ohållbara för människorna och samhället i stort. De kräver politiskt ansvarstagande. Vänsterpartiet stödjer det och kräver också en jämlikhetsplan för Sverige. En plan där de ekonomiskt utsatta prioriteras och där rika invånare i Danderyd och Djursholm måste dela med sig av sin rikedom.

Exempel på vad en sådan jämlikhetsplan kan innehålla:

  • Socialförsäkringar som går att lita på och som räknas upp årligen.
  • Rätten till en  gymnasieutbildning.
  • Aktiv arbetsmarknadspolitik med riktade insatser som anställningsstöd och yrkesutbildningar.
  • Myndigheter som tvingas samverka för människors bästa.
  • Avgiftsfria trygghetslarm och mediciner för äldre.
    – Avgiftsfria fritidsaktiviteter för barn och unga.
  • Bostadsbidrag / bostadstillägg som följer hyresutvecklingen på bostadsmarknaden.
  • Skattepolitik som omfördelar från höginkomsttagare till låginkomsttagare och med en progressiv och omfattande kapitalbeskattning,

Det är politiska beslut som tagit oss hit och därför kan politiska beslut också ta oss härifrån, men då måste den politiska viljan finnas.

När matkassarna inte räcker till hos Stadsmissionen duger det ju inte att, som 73-punktsgänget, hälla skattesänkningar över de 10 procent i landet som har högst inkomster.
Det krävs en politik för verklig jämlikhet.

 

Ulla Andersson

Ekonomiskpolitisk talesperson Vänsterpartiet

Inlägget Vi kräver en politik för verklig jämlikhet dök först upp på Dagens Arena.

Straffrihet för brott mot journalister förgiftar samhället

Sat, 11/02/2019 - 01:30

Daphne Caruana Galizia, Jan Kuciak, Viktoria Marinova och Jamal Khashoggi. Förra året mördades fyra journalister i Europa och i Sverige säger fyra av tio journalister att de ägnar sig åt självcensur på grund av hot, hat och andra typer av brott. Det skadar vårt samhälle, skriver företrädare för Svenska Unescorådet, Reportrar utan gränser och Medieinstitutet Fojo.

I dag, den 2 november, är det den internationella dagen mot straffrihet för brott mot journalister. Dagen instiftades av FN år 2014 för att uppmärksamma att journalister dödas, hotas och trakasseras utan att nästan någon förövare grips eller straffas.

I fler än 90 procent av alla fall då en journalist mördas går mördarna fria, i länder i krig såväl som i länder i fred. Det har till och med gått så långt att en journalist kan kvävas och styckas på sitt eget lands konsulat, av representanter för landets egen säkerhetstjänst. Utan att någon ansvarig ställs till svars.

Enligt FN-organet Unesco har 1 154 journalister mördats sedan 2006. Det innebär att en journalist mördas nästan var fjärde dag. Av de journalistmord som rapporterats till Unesco finns i knappt hälften av fallen information om vilka juridiska åtgärder som vidtagits för att utreda morden. För den andra hälften har inga rättsliga följder rapporterats överhuvudtaget.

Straffriheten för brott mot journalister skadar hela samhällen eftersom det blir lättare att dölja korruption, kriminalitet och brott mot mänskliga rättigheter. Bara det faktum att fyra av tio journalister i Sverige ägnar sig åt självcensur på grund av hot och hat är en varningssignal.

Under 2019 har Unesco och Reportrar utan gränser fördömt morden på fler än 40 journalister och deras medarbetare. Många har mördats i konfliktområden, men fler än nio av tio av journalisterna har rapporterat om organiserad brottslighet eller korruption.

Till denna statistik ska läggas de många journalister som dagligen upplever hot, trakasserier, tortyr, kidnappningar och även godtyckligt frihetsberövande – inte sällan sanktionerade av staten. Att stats- och regeringschefer utnämner journalister och media till folkets fiende är särskilt allvarligt.

Straffrihet för brott mot journalister är ett gift för samhället och sänder signaler till extremister, kriminella och även makthavare inom politik och näringsliv att de kan attackera journalister utan konsekvenser. Även i Sverige pekar företrädare för politiska partier numer ut journalister som fiender.

Enligt en undersökning av Göteborgs universitet säger tre av tio journalister i Sverige att de upplever hot och hat. Få av dessa brott utreds av den enkla anledningen att de inte anmäls eftersom få journalister tror att polisen prioriterar dem, enligt en artikel i tidningen Journalisten.

För att öka chanserna att förövarna lagförs genomför Unesco, Medieinstitutet Fojo och Reportrar utan gränser flera utbildningsinsatser. Genom Demokratijouren vidareutbildar Medieinstitutet Fojo svenska journalister i hur de polisanmäler och kan agera för att förundersökningar inte ska läggas ner.

Unesco genomför riktande utbildningssatsningar för domare och andra nyckelpersoner inom rättssystemet i flera av världens länder för att öka kunskapen om hur brott mot journalister ska hanteras. Reportrar utan gränser föreläser i skolor, på journalistutbildningar och även på redaktioner och för politiker om vikten av att skydda journalister och motverka straffrihet för brott mot journalister.

Straffriheten för brott mot journalister skadar hela samhällen eftersom det blir lättare att dölja korruption, kriminalitet och brott mot mänskliga rättigheter. Bara det faktum att fyra av tio journalister i Sverige ägnar sig åt självcensur på grund av hot och hat är en varningssignal.

Det ligger i allas gemensamma intresse att vända trenden. Framför allt måste politiker, medieägare, medieföreträdare och internationella organisationer göra mer. Låt oss börja med att sprida dessa ord för dem som inte längre kan eller vågar utföra sina arbeten som journalister.

Mats Djurberg, generalsekreterare Svenska Unescorådet
Kersti Forsberg, verksamhetschef Medieinstitutet Fojo
Erik Halkjaer, ordförande Reportrar utan gränser Sverige

Inlägget Straffrihet för brott mot journalister förgiftar samhället dök först upp på Dagens Arena.